Offer och förövare

Ska man göra en sammanställning av föregående år eller ska man sikta mot framtiden?

En kort sammanfattning får det bli. Mycket kort. Jag blev ett år äldre och en centimeter kortare. Lyssnade till 82 böcker, varav "Malma station" av Alex Schulman blev årets sista men knappast årets bästa. Boken var aningen rörig, det var snabba övergångar mellan dåtid och nutid och stundtals var jag osäker på var jag befann mig i tiden.

De bästa böckerna måste vara de man läst flera gånger och i mitt fall blir det Utvandrarserien av Vilhelm Moberg.

Till något helt annat. Ryssland och Ukraina bör sätta sig vid förhandlingsbordet för att få ett slut på kriget menar Gudrun Schyman. Bägge länderna måste räkna på eftergifter för att det ska bli fred i Europa.

Jag gillar egentligen Gudrun S, hon är en skicklig talare och en orädd kvinna, men här menar hon alltså att offret (Ukraina) och förövaren och skövlaren (Putin) ska sitta vid samma bord och förhandla om fred och göra eftergifter. Hur tänkte du nu Gudrun? Offer ska aldrig behöva sitta vid samma bord som sina plågoandar. Förövarna ska dömas i domstol. Offren ska få all tänkbar hjälp för sina chockartade upplevelser. Den enda möjligheten till fred, bästa Gudrun, är att Putin och hans mannar lämnar Ukraina och betalar skadestånd till det land de sargat och förstört.

Det är väl självklart.

 

Farväl till "brukaren."

Man blir glad av goda nyheter. I dagens DN skriver chefredaktören på Språktidningen att svenska språkets mest hatade ord "brukare" ska bort. Ordet ska inte längre användas av socialtjänsten. Tingsryd och Östersund har redan avskaffat ordet och flera andra kommuner tänker följa efter.

Brukare är ett byråkratord som används just av byråkrater som sitter och räknar ut kostnaden för varje person som behöver hjälp. Det som gör en person till brukare, enligt Socialstyrelsen, kan vara allt från trygghetslarm till ekonomiskt bistånd. Enligt artikeln i DN menar Socialstyrelsen att "det fula ordet" inte ska användas om individer utan bara på en övergripande nivå. 

Efter att ordet "brukare" avskaffats måste man hitta ett nytt ord för de personer som behöver insatser av socialtjänsten, ett ord som kan accepteras av de flesta. Det kan vara knepigt men det fulaste ordet är redan brukat, det kan bara bli bättre.

Fast det föreslagna klient är heller inget vidare. Nej då är jag mycket hellre medborgare eller vårdtagare.

 

 

Annat var det förr

Omgiven av idoler

Igår gick jag till stan för att posta ett brev till mitt tredje barnbarn som snart fyller 17 år. På brevlådan kunde jag läsa att den tömdes varje morgon kl 09.00. Allt som postades senare på dagen kom iväg först dagen därpå.

Annat var det förr!

Många affärer tar inte längre emot kontanter utan accepterar endast kortbetalning. Nyproducerade sedlar och mynt är inte längre gångbara och det är svårt att förstå varför vi fick nya sedlar när vi ändå inte får använda dem.

Annat var det förr!

Men tänk om ett virus, elakt och hotfullt likt coronan skulle ta kål på alla våra moderna tekniska hjälpmedel, skulle göra det omöjligt att använda våra betalkort och släcka våra skärmar och mobiler.

Vad gör vi då?

Vi kan inte betala vare sig med kort eller pengar. Vi kan inte ens hamstra toapapper, vi är totalt hjälplösa.

Moder Svea: Är vi beredda för katastrofen eller ska vi vänta och hoppas på ett undergörande vaccin?

Ha en härlig onsdag!

Luleå, min stolta stad

Luleå, min stolta stad

vad du fick kritik idag.

Kritiken gällde stadens byggnader och dess arkitektur eller brist på vacker sådan. Arkitekturkritiker Mark Isitt talade om Luleå i radions program 1 och fann inte mycket som han gillade. Men vi börjar med det positiva. De här byggnadsverken fick med beröm godkänt och samtliga är byggda på 50-talet.

Stadshuset

Gamla posten, numera Vetenskapens hus

Shopping

Bergnäsbron

Kulturhuset (längst till vänster på bilden) ligger på rätt plats, centralt och vackert och många arkitekter hade fantastiska förslag på hur byggnaden skulle se ut. Men Luleås styrande valde ett hus som mest liknar ett show-room för en bilfirma. Allt detta enligt Isitt.

Luleås fulaste hus enligt Isitt är den byggnad som inrymmer Hamburgerkedjan Max och Filmstaden. Bild saknas tyvärr.

70-talet var deppigt för oss Lulebor, vi fick inget stålverk 80  och därför blev allt som byggdes deprimerande trist och tråkigt. Blåser gör det också, det är ju vatten på tre sidor om stadskärnan och gatorna är för breda.

Nu vill jag protestera mot karln. 70-talet är väl känt för tråkighet över hela landet. Det var då man byggde de enorma miljonprojekten som ingen människa blir glad åt idag.

Isitt har säkert både rätt och fel. Han är ju bara en person med rätt att tycka. Precis som du och jag.

Hej från bästa Luleå!

Fint och fult i Luleå

Det här är Telias nya bygge med en alldeles egen skidbacke. Ännu inte helt klar men visst är byggnaden både speciell och snygg.

Det här är bilder från ett torg. Tidigare fanns här en liten fontän, några bänkar och blommor. Ett alldeles vanligt litet torg. Kommunen tyckte att det var ett tråkigt torg, ingen var där och det kändes kalt och ogästvänligt.

Det måste vi göra något åt tänkte någon och för ett antal miljoner byggde man om torget till det som vi kan se på bilderna ovan. Man lade plattor, satte dit en blå leksaksskulptur, en fontän där vatten sprutar direkt från marken, ett träd och en orange rund sak som antagligen är till för den som vill uppträda.

Men plattorna i marken lossnade, bilar backade över fontänen och nu lagas det och klistras plattor igen. Torget som skulle bli så fint, är tråkigare, kalare och ogästvänligare än någonsin tidigare.

Så tycker jag, vad tycker du?

Och nu blir det fotboll!

Tycka "Turist" trist

Trots blåst och kyla tog vi oss till biografen för att se den kritikerrosade filmen "Turist." Den handlar om en man som sviker hustru och barn och räddar sig själv och mobilen när lavinen kommer.

Min äkta hälft hade tråkigt. Han led i två timmar, samma lidande som när han såg den kritikerrosade filmen "Damen med hunden." Jag led inte lika mycket, tyckte den var vacker men vissa scener var obegripliga.

Snart ska vi gå och se den av kritiker rosade filmen "Tusen bitar", som handlar om Björn Afzelius. Han var min store favorit en gång i tiden.

Blir den filmen också en besvikelse måste det bero på att vi inte förstår och har förmåga att ta till oss välgjord och konstnärlig film.

Konst utanför Kulturens hus

Konst innanför Kulturens hus

Vad gör man när man inte förstår? Jo, man kan sätta på teven och titta på Hollywoodfruar. Dessa damer är garanterat inte kritikerrosade.

Trevlig ny vecka!

Recension av en recensent

Snön anfaller

 

Fredagskvällen tillbringade vi på Kulturens Hus och lyssnade till Malena Ernman. Hon uppträdde tillsammans med en basbaryton som jag glömt namnet på, tubaspelaren Sami Al Fakir och en stråkkvintett. Denna kvinnliga stråkkvintett var som bomull för sårade öron, ljudet var perfekt och för en gångs skull behövde man inte öronproppar.

 

Malena själv är en fantastisk sångerska, dessutom begåvad med en massa humor och den fulltaliga publiken gillade henne. Hon fick stående ovationer och gjorde två extranummer.

 



 

Recensenten i NSD såg en helt annan föreställning. Han såg Ernman "inta" scenen i en svart klänning som gav begravningsstämning. Tygstycket bakom henne ändrade stundtals färg och det tog bort all fokus från musiken. Julgranen som stod på scenen var plastig, snön var falsk, ljuskronan onödig och Malena gjorde lustmord på Bach, där hon lallade i duett med en tuba. Detta stycke är det sämsta som gjorts på scen på mycket, mycket länge enligt recensenten.

 

Stackars recensenter! Visst är det synd om personer som har så jättetråkigt när de går på jobbet?

 

Hej!