Den här veckan fyller min blogg 12 år. I början på oktober 2009 började jag blogga, inspirerad av min vän Yvonne. Just då var jag irriterad på Folksam och deras VD som sänkt försäkringsskyddet för pensionärer. Jag skrev några verser och det är just dessa rader som nu 12 år senare går i repris på bloggen.
Hur dyster sig framtiden ter för de gamle,
de har inte något att vänta sig mer.
De stappla sig fram på de spattiga benen,
och halka i gropar för inget de ser.
Vårt Folksam har minskat på slanten till kistan,
ty VD:n vill ha hela pengen själv
Han vill ha det bästa, det kostar att äga,
den vackraste villan, vid brusande älv.
Nu vet jag ej alls var han bor, direktören,
han kanske bor enkelt, i så fall förlåt.
Jag ville ju bara få rim som fungerar,
om galet, då rättar jag efteråt.
Men sörj ej du gamle, se ljus i din tunnel.
ty livet består inte bara av gråt.
Och snart slutar versen, som skrevs utav Gunnel
och det kan man alltid glädja sig åt.
.
9 kommentarer:
Såg att en av Lottens kommentatorer har översatt den nye Nobelpristaren och hon tyckte att det var det bästa hon översatt. Det låter ju faktiskt lovande. Många litteraturpristagare brukar ofta vara glömda så fort Nobelmaten är aväten.
Folksams fd VD har nu blivit utsedd till hedersdoktor vid LTU. Jag trodde man skulle ha uträttat något vettigt för att få den titeln. NÅGRA minikrav borde man väl kunna ställa på en hedersdoktor. Hans "meddoktorer" blev Sara Arnia och Sofia Jannok. Och de brudarna är ju kvalificerade.
Så bra skrivet!!
Annica: Man ska ju aldrig ge upp. Kanske borde ge Tony Morrison en chans. Oprah Winfrey lovordade hennes böcker. Men å andra sidan har Oprah Winfrey lovordat en film som var så tråkig att min medföljande vän somnade.
Det går bra för den gamle VD:n. Hans "meddoktorer" var i alla fall väl värda sin hedersutnämning.
Elisabet: Tack för berömmet!
Sannerligen: Du är släktens poet!
Anders: Familjens poeter är samlade i Skellefteå. Jag är deras största fan. Själv är jag en typisk julklappsversrimmare.
Tänk vad du är bra.Jag har kommit av mig helt.
Kommer så väl ihåg vårt knåpade med din blogg.Så roligt att jag kunde inspirera en mästare som dig.
På tal om nobelpris! Varför känner man aldrig igen författarna.?
Yvonne: Tänk att det har gått 12 år sedan du hjälpte mig med bloggstarten. Du är och har alltid varit tekniskt smart. Då bodde vi bägge två på Hertsön. Sen dess har vi rört på oss.
Jag gissar att man försöker vara rättvis och hitta författare från olika delar av världen och därför blir det sådana man aldrig hört talas om.
Tack kära du!
Skicka en kommentar