Batterierna vi beställt under många år kom inte till brevlådan som vanligt. Av någon outgrundlig anledning hade brevet hamnat på Kioskpiraten där vi förväntades hämta det. Inte riktigt nära för den som inte har bil. Men denna lördagsmorgon när jag knatade iväg mot kiosken var vädret helt strålande. Sol, vindstilla, 17 grader och inga ord kan uttrycka hur bra det kändes att vara en liten figur som vandrade omkring i allt det vackra runt den plats där jag bor.
På tal om en liten figur. Med åren har jag minskat något i längd och den här sommaren upptäckte mitt barnbarn Linnea att vi är nästan lika långa. Hon är knappa 160 centimeter. Jag har alltså gått från att vara en medellång kvinna på nästan 167 centimeter till att bli en liten gumma på knappa 160 centimeter. Det är slitna diskar och försvagade muskler som inte längre orkar bära upp en äldre kropp. Den blir krum och krokig och där någonstans i krokarna gömmer sig en och annan borttappad centimeter. Saknad? Javisst när man ska hämta något från översta hyllan i köksskåpet.
