Rallarrosens dag

Idag är det rallarrosens dag. Denna vackert blommande växt bör ha en egen dag i juli och varför inte just idag. Rallarrosen eller allmöke (almöke) som den kallas i Malåtrakten är godis för grisen och som barn plockade jag allmöke i mängd för att glädja galten.

Blomman har många namn, det vanligaste är mjölkört, det tveksammaste är fästmöpiska.

Blommor är fint, kludd är fult. Se bara på den övre bilden av gamla rådhuset på Udden. Vandaler har varit framme. Den eller de som åstadkommit eländet borde istället be kommunen om lov att få skrapa och måla om huset som är i stort behov av kärlek och omvårdnad. Ett perfekt jobb för den som gillar målarfärg.

Ha en trevlig lördag!

Grå himmel och surtanter

Det eviga grå molnet.

Sverker Olofsson har skrivit en krönika där han undrar om han är en surgubbe. En typ som irriterar sig på struntsaker som t ex att någon slår ut sin blinkers för sent eller att någon tagit "hans" kaffekopp. Han tror att surgubben har för mycket tid till förfogande när promenaden till Konsum blir till ett äventyr.

En liten blå fläck

Surgubbens kvinnliga motsvarighet är surtanten. Hon som irriterar sig på att reklamen blandar svenska och engelska. Se föregående blogginlägg. Hon irriterar sig också på:

Kvällstidningarnas eviga rubriker om Anna Book och hennes lidanden.

Politiker som ständigt lovar att de ska "titta på saken."

Användandet av ordet "brukare" om Pelle och Karin och andra som har hemtjänst. Brukare är svenskans allra fulaste ord.

Det grå molnet som parkerat över vår stad.

Det här är en bråkdel av surtantens irritationer som ofta börjar med att hon läser sin morgontidning.

Molnet har sprickor

Till sin lycka har surtanten en egen blogg, där hon kan ge utlopp för sina aggressioner. Så är du en surgubbe eller surtant, skapa ditt eget forum där du kan lufta dina irritationer. Det lättar!

Trevlig ny vecka!

Problem i banken

En gång för många år sedan stod jag på Hertsötorget och lyssnade till närighetsminister Anders Sundström som talade om socialdemokratisk politik och jämlikhet.

Men år går och saker och män förändras.

Idag har styrelsen för Swedbank där Anders Sundström är ordförande sparkat VD:n, en 52-årig stackars man som nu får ge sig ut och leta jobb. Under tiden får han nöja sig med 75% av sin forna lön, vilket ju måste kännas för den som är van vid mer.

Det märkliga med feta VD-löner är att de motiveras med att banken eller företaget  måste finna den allra bäst lämpade personen. Betalar man inte de löner som krävs försvinner dessa förträffliga damer och herrar till utlandet och vi går miste om deras eminenta skicklighet.

Trots all denna aktningsvärda kunskap och effektivitet bland de duktiga utvalda, får de alltsomoftast gå från sin chefspost. De får sparken. De  handplockade håller inte måttet. Men det är kanske inte så konstigt för ingen kan vara så effektiv och nyttig för banken eller företaget att han/hon är värd mer än en miljon i månaden.

Så tycker jag där jag sitter med min kaffekopp och en semla. Det är fettisdag i dag och jag är inte kund på Swedbank. Det ska vi fira!

Det finns en Ove i oss alla

I går gick vi på bio och såg den omtalade filmen "En man som heter Ove." Rolf Lassgård spelar Ove som är bostadsområdets ordningsman, en besserwisser som skäller på felparkerare, hundägare och barn. Han ser de flesta av sina grannar som slarviga idioter.

Filmen är mycket sevärd och visar flera sidor av denne "grinige gamle gubbe." Han har någonstans långt därinne ett stort hjärta och detta stora hjärta blir så småningom hans död.

Jag vet att jag har en Ove inom mig och här tänker jag ge prov på den inre dialog som jag använder vid väl valda tillfällen:

"Vad är det för en idiot som slängt en stekpanna i brännbart?"

"Vad är det för en dåre som slängt pizzakartongen i blomrabatten?"

"Vet ingen hur man använder en askkopp?"

"Vem är det som inte fattar att den där dörren måste vara stängd?"

Meningarna kompletteras med ett antal svordomar, som jag på grund av min goda uppfostran inte skriver i min blogg.

Men jag är i motsats till Ove en feg person. Min dialog är inne i mitt huvud och kommer aldrig ut, i alla fall inte till den det berör.

Så all heder till Ove. Han behövs!

Hej!

Skräpet ligger kvar på bänken

Den här soliga fina septemberdagen sitter en kille på en parkbänk och äter en sallad som han blandat ihop från en salladsbar på ICA.

Plötsligt lämnar han bänken, plockar upp sin telefon och springer därifrån.

Kvar finns resterna av hans lunch. Hopföst i hörnet på bänken ligger pappkartongen, plastlocket och besticken som någon annan så småningom får plocka upp.

Jag som såg det hela borde ha gett utlopp den satkärring jag innerst inne är. Jag skulle med stort allvar och rynkad panna talat om för ynglingen att det är hans förbaskade skyldighet att ta reda på sitt eget skräp. Att han inte har minsta rätt att förfula vår gemensamma miljö och att hans mamma skulle skämmas om hon såg honom.

Men jag var tyst.

Hej!

Jag saknar min mobil

Söndag är veckans tråkigaste dag enligt en enkät som jag hittade på nätet. En ganska stor del av de tillfrågade tyckte att just vilodagen var den tristaste av dagar.

Själv har jag svårt att hålla reda på om det är söndag eller tisdag eller någon annan dag. Alla är relativt likadana och går alldeles för fort och ingen är tråkig.

Men det är tråkigt att jag förlorat min mobil. Min kära gamla röda med lock som jag haft i så många år är försvunnen. Borta i det svarta hål där så mycket gått förlorat. Jag använde den sällan och vet därför inte exakt när den försvann ur mitt liv och ur min väska. Jag har letat överallt härhemma och bara hittat damm. Mobilen var snygg och av den utmärkta sort som man ringer eller tar emot samtal med. 

Det kostar att vara slarvig!

Trevlig ny vecka!

Landet i norr

För 50 år sedan flyttade jag till Luleå och blev norrbottning. Jag är född i Lappland, Västerbottens län och sålunda i grunden västerbottning.

Jag protesterar mot att man slött kallar alla från den största delen av Sverige för norrlänningar, här finns både hälsingar, jämtar och härjedalingar m fl som är stolta över just sin del av riket.

Denna min protest för att jag nyss hörde någon i radio säga ungefär så här: "Han kommer från Malmö och hon från Norrland." En person från norra delarna blir alltså diffust placerad någonstans inom ett 100-milaområde.

Motsatsen skulle låta så här: "Hon kommer från Umeå och han från Götaland", och det garanterar jag att ingen någonsin sagt.

Nog klagat för idag!

Hej!

Så snäll och förlåtande

Att sitta på balkongen och blunda mot solen en varm kväll i juli ger en nästan euforisk känsla. Med ett glas vatten framför sig och stadens alla ljud i fjärran känner man sig lugn och rofylld. Man är absolut ensam och ändå inte. Det är kanske det som kallas "Mindfulness."

Man är i den bästa av världar och oroar sig inte för rubriker på nätet som t ex.

"Vägglössen är på frammarsch."

"Råttorna tar över stan."

Man reagerar inte ens på Vattenfalls affärer. Man måste bara beundra den gamle VD:n som lyckats förhandla sig till 6 miljoner per år i avgångsvederlag och 2,5 miljoner per år efter sin pensionering. Det är skickligt och jag tror inte ens att karln skäms.

Varma dagar gör mig snäll och förlåtande. Men vänta bara, det kommer bistrare tider.

Godnatt!

Rubbade rutiner

Kampen mellan Luleå och Skellefteå är inställd. Detta på grund av att Luleå tröttnat på att förlora, påstår en initierad källa från schtaan. De tävlande Luleborna förnekar detta och menar att Skellefteås alla vinster beror på en ovanligt lyckad spelarvärvning från Medelhavet.

Skämt åsido! Mannen och jag tävlar varje fredag med broder och svägerska från Skellefteå i Dagens Nyheters nutidstest. Denna vecka har tidningen ingen tävling och våra rutiner är rubbade. Helgen är förstörd. Förtvivlade mail till tidningen har inte gett något svar.

Vad är väl aftonens hockeykamp mellan städerna, mot våra duster. Ingenting! Sura och frustrerade går vi omkring och hatar den tidning som vi dyrt betalar och som nu sabbat vår helg.

Men DU ska ha en Trevlig Helg!

Citat och lite irritation

"Retar du upp dig på ting som är små,

så är du väl inte större än så."

(Alf Henriksson)

Posten har kommit och med den två kataloger och ett reklamutskick. Det irriterar mig att dessa försändelser är så inplastade. Innanför plasten finns flera olika kataloger och reklamblad som inte intresserar mig ett dugg. Man kan inte lägga försändelsen direkt i pappersinsamlingen, eftersom man är en ordentlig sopsorterare och plasten måste plockas bort först.

"Visst bryr jag mig om världshändelserna. Jag har sagt usch flera gånger."

(Citat okänd)

Här får jag dåligt samvete. När barn svälter och människor dör i krig och terrorism, då sitter jag i det bästa av länder och gnäller över plastinbakade kataloger.

Utan någon som helst koppling till ovanstående avslutar jag med det här citatet som jag hittat på nätet och inte alls förstår.

"En kvinna utan man är som en älg utan hårnät."

Godkväll!

En obehaglig känsla

Det är söndag förmiddag. Telefonen ringer.

-Hej! Är det Gunnel jag pratar med?-

-Ja!-

-Vilken tur, jag ringer från "telenånting", visst har du fast telefoni?

-Ja!-

-Då har jag någonting för dig. Vi kan sänka dina kostnader från 200 kronor i månaden till 145. Det blir väl bra?

-Vad sa du att du ringde från?-

-Grön Tele.-

-Hördudu! Min gubbe har jobbat åt Telia i alla sina år och han skulle aldrig byta leverantör.-

-Jaha! Tack då!-

Jag känner ett odefinierbart obehag efter samtalet och börjar googla för att kolla vad Grön Tele är för något och det jag läser om företaget gör mig inte mindre orolig.

Enligt vad som framgår på nätet ägnar sig Grön Tele åt att ringa pensionärer för att få dem att byta operatör och detta gör de på ett lömskt sätt. En person skriver att hans mamma svarat "Ja" på frågan om hon var nöjd med sin operatör och detta "Ja" blev till ett muntligt bindande avtal med Grön Tele, vars namn hon aldrig ens uppfattat.

Konsumentverket har enligt vad jag googlat mig till fått många klagomål på Grön Tele från äldre personer som känner sig lurade. Företaget har dessutom gett blanka den i Nix-registret.

Jag har förvisso också sagt "Ja" på frågan om jag har fast telefoni och därför kommer jag att ringa till Telia   och meddela att inget får komma mellan mig och min operatör. Det gör inget att de är lite dyrare, att jag förlorat pengar på Teleaktien, jag är i alla lägen deras trogna kund.

I´m yours forever, TELIA!

Godafton!

Det är fult att svära

"Fy, vad du svär", säger en mig närstående man, när vi sitter och tittar på TV.

Jag!! Som från liten flicka fick lära mig att svordomar tyder på bristande ordförråd och att han däruppe i himmelen inte gillar vad han hör.

Varför använder man (jag) ibland svordomar?

1. När jag vill ge styrka åt en åsikt.

2. När jag inte hittar vad jag söker.

3. När jag ser reklam i TV.

Reklam kan vara otroligt irriterande. Det svarta fåret, de kråmande och pipande damerna i kläd- och skönhetsreklamen, läkaren med de solkiga kläderna osv. osv.

Men reklam kanske i själva verket bygger på att göra folk svordomsbenägna. Reklamen irriterar och man reagerar och det är just det som är meningen. Ju mer man retar upp sig, desto bättre kommer man ihåg produkten som skall säljas. All reklam är god reklam!

Rosorna är till sonen som fyller år idag. Grattis!

Trevlig helg!

Vad är det för fel med nykterhet?

Medan Bonnie Tyler sjöng med sin hesa röst, gick solen ner i Norra Hamn.

Det var mindre folk än förra året, fruktansvärt mycket fylla, dåliga artister, för dyrt och skränigt. Det betyget får Lulekalaset av morgontidningen. Att folk ska supa bort förståndet när det är fest gör mig verkligen bedrövad och det är kanske så att riket behöver en ny Peter Wieselgren. Eller är det dags att införa motbok igen?

Men, men

Det var i alla fall kul och nyktert på det här kalaset.

Trevlig ny vecka!

Provokativt?

Det här är en bild av en man som har målade naglar. Det är trendigt enligt den tidning som publicerade bilden. Att en man målar naglarna blir man knappast provocerad av, vill killarna ha färgstarka händer, så varsågod. Ingen retar upp sig på det.

Den här väskan som bärs av en kunglig person är en Birkin bag, en väska som kostar mellan 60.000 upp till 125.000 kronor. Är det provocerande att superförmögna människor handlar vansinniga lyxprylar medan 500 miljoner barn svälter i världen? Nej, det verkar inte så. Den förmögne har ju minsann jobbat hårt för sin status och de svältande barnen får de ju inte bättre för att den rike avstår från sin dyra leksak. Det är tydligen inte provocerande att den ena överkonsumerar och den andre svälter.

Det här är Julia Roberts som vinkar till folket. Hon bär en ärmlös klänning och titta, människan har hår under armarna. Nu börjar vi närma oss en provokation. En hårig armhåla på en kvinna! Ve och fasa! Bilden av den orakade stjärnan spreds över hela världen och den stackars Julia förstod givetvis hur djupt provocerande hennes missade rakning upplevdes och hon böjde sitt huvud i skam och lovade att aldrig mer glömma hyveln.

Vi lever i en galen värld.

Hej och Hå!

Överklass

Jag läser i min tidning att någon typ av vänstergrupp i Stockholm anordnar bussresor (överklassafari) till "fina förorter." Inte för att titta och beundra arkitektur och vackra trädgårdar, utan mer som någon sorts protest och förlöjligande av de förmodat rika. Under resan berättar ledarna också på vilka gator de bor folk som 0-taxerar. Man använder ord som klasshat och överklass.

Sådant skulle aldrig kunna ske i mindre städer som t ex Luleå. Dels finns inga renodlat rika eller fattiga områden, dels är vi mycket vänliga medborgare. Vi gillar varann, vare sig vi bor i lägenhet i Lulebo eller arkitektritad villa i Svartöstan. Så är det och så hoppas jag att det förblir.

Själv har jag ingen aning om jag tillhör någon klass överhuvudtaget men ordet klasshat skrämmer mig.

Godafton!

Du dyra bank

Med posten kommer ett meddelande om att jag har fått 433 kronor i vinst av någon okänd anledning. På utbetalningskortet står det Swedbank och därför traskar jag dit för att hämta pengarna. Jag vet att det kostar att hämta ut kontanter, men min man är kund i banken och jag borde få sätta in mina pengar på hans konto. Tycker jag!! Det tycker inte banken!



Gamle finansminister Sträng i dubbel upplaga tillsammans med högerledaren Hjalmarsson.

Efter 40 minuters väntan kommer jag till en trevlig kvinna som säger:

"Du måste gå till din egen bank. Det kostar 150 kronor att ta ut pengarna här hos oss."

"EEEETTHUNDRAFEMTIO KRONOR, det är ju bara inte klokt."

Kassören som hört det utropet förr säger tålmodigt:

"Jo, från 1 september kostar det 150 kronor om du tar ut pengar från en annan bank än din egen."

"Kan jag sätta in pengarna på min mans konto?"

"Nix, det går inte, det måste bli din egen bank."



Nu bor jag i stan och Nordbanken är blott 100 meter från Swedbank och där får jag vänta i  30 minuter, innan en rar karl sätter in mina pengar på mitt konto och jag kan gå därifrån 433 kronor rikare.

Men 150 kronor, det är bara inte klokt. Varför?

Så dumt

En liten artikel i NSD berättar om en afgansk kvinna som dömts till fängelse efter att ha blivit våldtagen av sin kusins man. I stället för att få stöd och hjälp efter våldtäkten dömdes hon till två års fängelse för "PÅTVINGAT HOR." I fängelset födde hon ett barn och blev sedan benådad, men har ännu inte släppts ur fångenskapen.

Konstigt är också förslaget från Landstinget i Västerbotten om att dra in ambulansen i min gamla hemkommun Malå. Det ska sparas pengar och då har något geni kommit på att ambulanser på två orter i VB:s inland är onödiga. Istället ska man utbilda kompetenta personer på orten som kan identifiera hjärtinfarkten, eller vad det nu kan vara. Det betyder i klarspråk att den sjuke kan få veta vad han/hon dör av innan ambulansen, som är stationerad 10 mil från orten, hinner komma fram.

Så blev det återigen fredag. Lev och må!

Tiggeri

Det är lugnt på stan, den tredje söndagen i advent. Men på Storgatan sitter en man på huk, med händerna framsträckta och tigger.

Vi är ovana att se tiggare. Ska man ha dåligt samvete för att man inte ger någonting, eller är det överhuvudtaget vettigt att ge pengar till en person från annat land som kommer till oss för att tigga?  Det måste ha kostat en del att ta sig hit till oss, så bara resan måste bli en förlust. Så varför inte använda respengarna därhemma istället?  Eller ursäktar man sig själv med den tanken, bara för att man känner sig obekväm inför företeelsen?

Livet är fullt av svåra frågeställningar och själv har jag inga svar. Men jag vill gärna höra vad du, kloka människa, tycker.

Trevlig vecka

Banken och pengarna

Visst blir man förgrymmad och vill plocka ut varenda krona man har i Nordea, när man läser om bankchefens lyxvåning och en årslön som höjts med 2,3 miljoner till 10,5 miljoner. Dessutom ett lysande pensionsavtal och allt detta samtidigt som banken ska minska antalet anställda.



Men så till mitt problem. Till vilken bank ska man flytta sina hundralappar? På samtliga banker sitter en VD med en oanständigt hög lön och en massa förmåner i stil med Nordeas högste chef.

Kanske är man bara en grinig och småsur bankkund som missunnar en hårt arbetande VD sin lön. Det är mycket möjligt att Nordeas VD ofta tittar på sitt kontoutdrag och förtvivlat konstaterar att det ramlat in ännu en miljon på kontot. Vad ska han göra? Placera i fonder i egen bank är otänkbart, då Nordeas fonder garanterat minskar i värde. Nej, hög lön och rikedom ger bara bekymmer och elaka artiklar i kvällstidningarna.

Slutar med ett citat av någon okänd:
Pengars verkliga värde ligger i att du kan be vem som helst, dra dit pepparn växer.

Trevlig vecka

Sura tanten

Retar du upp dig på ting som är små

så är du väl inte större än så.

(Alf Henriksson)

Alla dagar är inte bra dagar. Vissa dagar är man vimsig, irriterad och sur och borde ligga kvar i sängen och inte visa sitt fula tryne för någon.

Jag tog ut pengar på bankomaten och fann att saldot var mycket lägre än det borde vara. Bankens fel förstås tänkte jag och surnade till.

Lagom irriterad gick jag hemåt och ser en rostig bil med en ung man vid ratten ställa bilskrället rakt framför gångvägen och dessutom slänga en halvrökt cigarett på marken. Jag tvingades gå runt, för bilar med unga män är alltid starkare än sköra tanter på promenad.

Tar hissen och går ut på loftgången för att upptäcka att någon slängt våra blommor och ställt ut en massa flyttkartonger. Det blev några sekunders chock innan jag fattade att jag stannat på fel våning.

Väl hemkommen var någon irriterad på mig, eftersom jag i all min irritation glömt att köpa någons Aftonblad.

Satte på datorn och kollade mitt konto med felaktigt saldo. Nej, det var inte bankens fel.

Välkommen november!