Ge mig en peng

Torsdag morgon 

Vilken dröm att bo med vacker utsikt från sitt köksfönster. Att sommartid sitta på sin uteplats och kunna se ängar, blommor, vatten och segelbåtar. Vilken lycklig, lugn och harmonisk människa man skulle bli. När jag sitter på min uteplats ser jag en enorm asfaltyta, stor som en tennisplan. Ytan är bucklig med stora sprickor och är absolut ingen skönhetsupplevelse.

Så skrev jag i bloggen sommaren 2010. Ett år senare hade jag utsikten som bilderna visar. Så kan det gå om man tålmodigt står i Lulebos kö.

Förra fredagen gick maken och jag för att köpa Aftonbladet hos Lasse på Circle K. En proper man i 30-årsåldern slog lite kärvänligt min man på axeln och började prata. Jag gick bakom och hörde inte vad de pratade om utan irriterade mig mest på att herrarna gick så nära varann. Karlar, tänkte jag, har inget begrepp om avstånd. Det är ju för tusan bara 1,5 decimeter mellan dem.

Vid nästa gatukorsning lämnade mannen oss. Nisse, min gubbe, berättade att den unge mannen talade bruten engelska och tiggde pengar. Ville ha kontanter. När N sa att han  bara använde kort, ville den unge mannen att N skulle hämta ut 200 kronor, det skulle räcka till tiggarens hemresa. N tyckte att det hela var aningen obehagligt, men mannen var inte aggressiv, bara tjatig.

Det här var en alldeles vanlig karl. Nu kan man inte längre lita på att en tiggare ska se ut som en tiggare. 

 

Min bank, min bank

Nordea, min kära gamla bank, vad har hänt? Vi som jobbade i Posten hade ju ett förhållande med banken under många år. PK-banken, som den hette då, var vår bank, en "puss- och kram-bank" som tillsammans med Posten gav ut två kramdjur, en gul och en blå figur som omfamnade varann. Det var kärlek.

Idag hotar Nordea med att flytta huvudkontoret från Sverige. Det kan bli för dyrt att stanna kvar anser styrelsen med koncernchef Caspar von Koskull i spetsen. Finansministern pratar om höjda bankavgifter och det gillar inte Nordea alls. Nej, usch och fy! Staten ska inte komma och begära extra slantar från banken, staten ska bara hjälpa till när det går åt helvete för banken. Så är det bara!

Så till någonting helt annat. De här akvarellerna och några till finns att beskåda på Lindbergs konst & ramar. Läckert arbete av Joakim Karkea som blev känd och uppskattad genom ett konstprogram på TV.

Godkväll!

En olycka kommer sällan ensam

På min morgonmacka brer jag ett lager messmör och strösslar med krossat linfrö. Den typen av macka har jag ätit varje dag i ca 25 år. Det borde jag inte ha gjort, ty linfrö är  mycket farligt och innehåller linamarin som förvandlas till blåsyra och det kan få förfärliga följder för den som äter fröet. Mitt inre måste vara rejält skadat. Något som många redan misstänkt.

2. Lulebo har kommit med det "geniala" förslaget att höja hyran retroaktivt för sina hyresgäster. Den retroaktiva tanken är bostadsbolaget än så länge ensam om, men skulle den idiotiska idén gå igenom kommer den med säkerhet att följas av fler företag. Vi vet ju att papperstidningen går back, några tior retroaktivt varje månad skulle hjälpa NSD och Kuriren. Den bil du köpte för ett år sedan, fick du lite för billigt, några tusenlappar retroaktivt vill bilfirman ha. Vi måste alla ha en rejäl "pengabuffert" om vi får ett retroaktivt ekonomiskt system.

Den tredje olyckan heter Trump och blev i natt vald till USA:s president under kommande år. Rätt chockerande för alla som trott att den mannen med sitt murbyggande, sitt förnekande av klimathotet och sin gubbiga kvinnosyn enbart skulle locka lågutbildade vita män. Han lockade många fler och det får vi snällt acceptera.

Med en vinterbild från november 2014 slutar jag min "gnällblogg" för idag.

Tjohej!

Problem i banken

En gång för många år sedan stod jag på Hertsötorget och lyssnade till närighetsminister Anders Sundström som talade om socialdemokratisk politik och jämlikhet.

Men år går och saker och män förändras.

Idag har styrelsen för Swedbank där Anders Sundström är ordförande sparkat VD:n, en 52-årig stackars man som nu får ge sig ut och leta jobb. Under tiden får han nöja sig med 75% av sin forna lön, vilket ju måste kännas för den som är van vid mer.

Det märkliga med feta VD-löner är att de motiveras med att banken eller företaget  måste finna den allra bäst lämpade personen. Betalar man inte de löner som krävs försvinner dessa förträffliga damer och herrar till utlandet och vi går miste om deras eminenta skicklighet.

Trots all denna aktningsvärda kunskap och effektivitet bland de duktiga utvalda, får de alltsomoftast gå från sin chefspost. De får sparken. De  handplockade håller inte måttet. Men det är kanske inte så konstigt för ingen kan vara så effektiv och nyttig för banken eller företaget att han/hon är värd mer än en miljon i månaden.

Så tycker jag där jag sitter med min kaffekopp och en semla. Det är fettisdag i dag och jag är inte kund på Swedbank. Det ska vi fira!

Dumsnäll

Jag går på Storgatan när en man ropar till mig:

"Hördu, ha int´du bott på Hertsön?"

"Jo", säger jag och tycker att han verkar lite vagt bekant.

Han reser sig upp från sin bänk och kommer fram till mig:

"Kan du låna mig pengar till snus? 20 kronor räcker eller kanske 25."

Jag plockar upp min plånbok och ger honom 25 kronor.

Varför? 

Jag som aldrig ger tiggare eller gatumusikanter några pengar ger denne man med snusbehov ett bidrag.

Nu till frågan. Är jag dum eller är jag god? Enligt min närstående är det helkorkat att ge pengar till män på parkbänkar och uppmuntra deras laster, även om det bara gäller en dosa snus.

Själv tycker jag att det var lite roligt. Jag fick ju stoff till att skriva ett blogginlägg.

Trevlig helg!

Shoppa loss

När vi var unga och nygifta handlade vi på Konsum. I januari varje år räknade vi samman våra kassakvitton, fick fram en slutsumma och på den fick vi 3% rabatt. Det var ett bra och välkommet tillskott.

Det var då!

I dagarna annonserar Konsum eller Coop om sitt nya rabattsystem. På två helsidor i svensk dagspress berättar de om sin nya poängshop. "Shoppa loss, gott folk, här kan du byta poäng mot varor. Vad får ditt hjärta att klappa?" Frågan ställs i annonsen.

Klappar hjärtat för den ekologiska kladdkakan man kan få alldeles gratis när man handlat för 2.000 kronor eller för biobiljetten på SF när man samlat ihop 10.000 poäng eller för presentkortet på Fritidsresor, värde 2.000 kronor, när man fått ihop 200.000 poäng?

Möjligheterna är oändliga och annonskampanjen som garanterat kostar många, många miljoner kanske lönar sig, för visst dras vi till en affär som belönar kunden med en ekologisk kladdkaka.

Hej!

Dyra droppar

Om en galen värld eller en galen världsmedborgare med för mycket pengar,

Jag läser en artikel i en antiktidning om hur whiskyfirman MacAllan i samarbete med företaget Lalique gjort en whiskykaraff som rymmer sex liter. Den har man fyllt med den allra finaste whiskyn och sålt på Sotherbys auktionshus i London för 500.000 euro.

Någon har alltså betalat 4.475.000 kronor för 6 liter whisky i fin karaff. Det blir ett literpris på ca 741.400 kronor och ett centiliterpris på ca 7.410 kronor.

Så när herr "Krösus" under familjens fredagsmys tar fram sin stora karaff och slår upp en sexa whisky försvinner 44.460 kronor direkt ner i hans strupe. Spriten räcker förvisso till 100 myskvällar om nu inte frun också vill smaka på dyrbarheterna.

Avundsjuk, någon?

Trevlig söndag!

Anders, Anders, Anders

Anders, målare

Modersmålsläraren inpräntar vikten av ett stort ordförråd hos eleverna i högstadiet.

"Använder du ett ord tre gånger är det ditt för resten av livet", säger han.

En flicka på första bänk viskar med lysande ögon:

"Anders, Anders, Anders."

Anders, lillebror

Så går det också till när man rekryterar styrelseordförande till företag. Man ropar på Anders och han är redo.

Anders jobbar mer än de flesta. Han är populär i styrelsekretsar och den mest betydande av alla "direktörer." Han har ordförandeposten i Folksam Liv, KF och Swedbank. Han har aldrig löneförhandlat utan tar vad som bjuds och lita på att det bjuds.

Den gamle socialdemokratiske näringsministern har fått ett saftigt lönelyft och bankkunderna i Swedbank som får 0,5 procents ränta på sina insatta pengar ser rött, när herr ordföranden själv får en höjning på över 70 procent på sitt arvode. Kunderna kanske borde byta bank.

Men var finns den bank som inte har en alldeles egen "bonusfarbror" som styrelseordförande. Bäst kanske att placera sina slantar under huvudkudden.

Hej!

Mörk morgon

Pedagogiskt!

Idag är det måndag, i morgon är det oktober. Det låter inte så uppmuntrande och inte blir man gladare av morgonens tidningsläsning.

Staden växer och så gör också skulderna. Inom kort är vi Lulebor skyldiga en miljard. För 10 år sedan var vi skuldfria, men sedan dess har vi levt över våra tillgångar och kommer att göra så i fortsättningen. Vi är inte unika, säger man som tröst, flera andra kommuner lånar också.

För mig låter det som om vi borde be Lyxfällans killar komma hit och ordna lite loppis på våra lyxköp, sälja ut det vi inte behöver och hjälpa oss med en hållbar budget.

Nästa dåliga nyhet är att papperstidningarna dör före mig. Båda länstidningarna har förlorat 10.000 läsare var på 10 år och det innebär att papperstidningen kan vara borta på 5 år.

I framtiden sitter man där vid frukostbordet och tittar vilset på varann och saknar bläddrandet, men å andra sidan behöver man inte bli deprimerad över dåliga nyheter.

Trevlig ny vecka!

Det dåliga samvetet

När jag går på stan kommer det fram en trevlig tjej och börjar berätta om en av våra vanligaste hjälporganisationer. Hon vill att jag ska bli månadsgivare. Jag tycker att det är behjärtansvärt, men säger nej. Samtidigt får jag dåligt samvete.  Jag borde kunna skänka en hundring i månaden till ett gott ändamål. Jag köper säkert godis, glass och andra onödor för minst en hundring per månad.

Men när det dåliga samvetet slår till, så säger man till sig själv:

"Det är så många som vill ha bidrag, man kan inte ge till alla",

eller

"Man kan inte veta om pengarna kommer till rätt ställe."

Det ska anordnas kurser för pensionärer i Luleå om konsten att säga NEJ till telefonförsäljare som försöker kränga olika produkter. Den kursen behöver jag inte gå..

Men jag har fortfarande dåligt samvete.

Trevlig helg!

I väntan på storkovan

 

Var femte vecka går jag till närmaste kiosk och lämnar in ett stående femveckorslotto, som består av fyra rader plus joker. Det kostar mig 170 kronor varje gång och detta har upprepats sedan 1980. Priset har förändrats under tiden, men om jag räknar med samma belopp som idag, så har jag tippat för ca 57.000 kronor under dessa 32 år.

 

Varför slänger man bort 50.000 kronor? Det är knappast förnuftet som styr när man spelar, det kanske är någon slags spänning man söker i ett ospännande liv. För den som kollar i Wikipedia kan läsa att man har en chans på 6.724.520 rader att få sju rätt. Rätt hopplöst alltså! Det är alltid spelaren som förlorar.



 

Trots det dystra oddset kommer jag troget att vandra till kiosken med mina fyra rader så länge mina ben bär mig. En spelares hopp dör aldrig. Kanske, kanske är det just fruntimret på fjärde våningen i staden Luleå som kammar hem miljonerna i nästa dragning.

 

Trevlig Luciakväll!

Inga vinster

 

Varje söndagskväll vid den här tiden sitter jag vid datorn, medan mannen i mitt liv tror att han kan vinna på Bingo-lotto. Inte ens två års spelande utan minsta lilla Bingo har rubbat honom i hans tro. Eller kan det möjligen bero på att han genom att spela, stöttar ett älskat hockeylag.

 

I morgon delas Nobelpriset ut. Litteraturpriset går som vanligt till någon som man inte känner till och aldrig kommer att läsa. Jag har den förutfattade meningen att den som får Nobelpris i litteratur är tungläst och svårbegriplig och jag har inget gjort för att ta mig själv ur den eventuella villfarelsen.

 



 

Gustav 47 och Olof 62 och inget glädjetjut från vardagsrummet. Det blev ingen vinst i Bingot i kväll heller.

 

Trevlig vecka!

"Svarta" affärer

Det är dyrt att bo. Hus och bostadsrätter kostar multum och lägenheter i nyproduktion har svindyra hyror. Det är ont om lägenheter och mycket bättre att vara säljare än köpare.

Det var brist på lägenheter även under 60-talet, när vi flyttade till Luleå. Vi köpte vår lägenhet "svart." På den tiden fick säljaren inte ta mer betalt för sin lägenhet än det pris han/hon själv gett när lägenheten var ny. På grund av detta uppstod en svart marknad. På vårt kontrakt stod skrivet med prydliga bokstäver att vi betalat 4.500  för vår lägenhet, men säljaren ville ha 12.000 kronor och vi betalade snällt 7.500 kronor under bordet. Pengar som vi inte hade, men som vi fick låna av släktens bankman, den snälle farbrodern.

                                                         
Nej, nej, vi gjorde inget olagligt. Som köpare var man helt utan skuld, det var säljaren som ansågs vara boven. Han/hon hade ingen laglig rätt att ta mer betalt för lägenheten än vad han själv gett. Säljaren var skurken i dramat, precis det motsatta mot sexköpslagen, där det är köparen som är kriminell.

Helt andra regler råder nu och den som säljer sin lägenhet till högstbjudande behöver inte smyga under bordet, utan kan med stolthet berätta om sin lyckade affär.

Hej!

Höjd levnadsstandard

En julidag för ganska många år sedan gick jag hem från mitt arbete och kände mig ganska skakig. Jag hade gjort min sista dag som postkassör. Posten ville minska sin personalstyrka och i en otroligt generös period gav man sin äldre personal möjlighet att gå i tidig pension. Detta skedde under en kort period och vi var några stycken som befann oss  i rätt ålder för att kunna ta den chansen.

Jag blev ledig och tärande i många långa år innan den riktiga pensionsåldern inföll. Visst skämdes jag lite, men mest njöt jag av friheten. I samband med detta lovande jag mig själv att aldrig någonsin klaga över låg pension. Ett kortare arbetsliv ger givetvis lägre pension, men jag hade ju fått värdefull tid istället.

Alltså klagar jag inte, utan berättar bara att från och med nästa år har vi statsavlönade 50 kronor lägre skatt per månad. Pengar som bara finns där och frestar till överkonsumtion. Tack snälla staten!

Godkväll!

Leva över sina tillgångar

 

Hur kan någon vilja ställa upp i TV-program som Lyxfällan och berätta för hela svenska folket om sin urgröpta ekonomi, sina korkade prioriteringar, sina coca-cola och kakaoberoenden och sina galna shoppingvanor. De medverkande är alltid lika förvånade när sedeltavlan visar att de lever över sina tillgångar med upp till 20.000 kronor per månad.

 



Ett fall för Lyxfällan

 

Men när jag själv var i 18-årsåldern var mitt ekonomiska förnuft inte så välutvecklat. Någon hade övertalat mig att köpa "Musikens värld" i läderband som skulle avbetalas med 15 kronor i månaden. En dörrnasare hade lurat mig att köpa en usel symaskin av okänt märke, även den på avbetalning. Med min lön på 600 kronor i månaden skulle jag också betala mat, hyra, kläder och uteliv. Pengarna räckte naturligtvis inte och hur jag överlevde till nästa lön, kommer jag inte ihåg. Det var kanske den goda modern som kom till undsättning på det sätt som goda mödrar alltid gör.

 



 



 

 

Men då för länge sedan fanns varken kreditkort eller SMS-lån och den oekonomiska bruden blev vuxen och lärde sig leva efter sina tillgångar. Därför kan hon idag sitta och förfasa sig över de arma själar som inte förstår att de inte kan ge ut mer än de får in.

 

Godkväll!

Personlig bankman

Följande rader står att läsa i ett brev som jag fått från en bank. Brevet har jag förkortat och delvis ändrat.

Gunnel ..........

......................

......................

Jag är bortrest och kommer inte i tjänst förrän till hösten. Om du behöver hjälp kan du vända dig till min kollega på 123456789.

Med vänlig hälsning

Putte Paljett

Personlig Bankman

Jag blir en aning förvånad över brevet. Där står i svart på vitt att jag har en personlig bankman, något som jag inte hade den blekaste aning om. En anonym herre som jag varken sett eller talat med. Frågorna hopar sig. Har alla kunder en egen bankman eller kan mitt ynka konto och den ständigt sjunkande fonden ha imponerat så mycket på banken att jag tilldelats en personlig bankman?

Men just idag sträcker jag på nacken, sätter näsan i vädret och går ut i verkligheten och känner mig oändligt rik, ty jag har en alldeles egen personlig bankman.

Må väl!