För mycket hockey

Det är en fantastiskt fin dag. Solen skiner, det är 18 plusgrader och jag njuter enormt där jag vandrar gatan fram förbi Circle K och Stadsparken. Det är den första sköna dagen efter en längre period av allsköns gråväder med tillhörande blåst.

På stan är det fullt med folk på uteserveringarna, täckjackorna har fått ledigt och allra mest avklädda är de unga män som spritt språngande nakna kastar sig i öppen vak i Norra hamn.

Kommer hem, sätter vita rosor i vas, lagar middag och sätter mig för att äta, men då är friden slut.

Det är hockey på TV.  Det är Wikegård, kortsarg, utvisning, ryssar och Gud vet allt. Det är Landeskog och Linus, det är Dragonov och jobba, jobba, jobba. Ord flyger ur munnar och det tar aldrig slut.

Jag gillar när det går bra för mitt hockeylag men det borde vara en mänsklig rättighet att slippa hockey i maj. Det är en vintersport som ska avnjutas under den kalla årstiden. Nu är jag riktig less och det är säkert du också. Eller hur?

Trevlig fredag!

I min närhet

Det är en ljuvlig morgon med 17 plusgrader, ingen vind och en blek sol. Perfekt för en runda i omgivningarna.

Bortom ankdammen finns den här bänken strategiskt placerad för hemmafilosofer som gillar att sitta i absolut ensamhet, titta på stan i fjärran och höra klucket från vågorna som kommer mot land från en förbipasserande turbåt.

På Gültzauudden blir jag stående framför furan. Den är gammal, knotig och ledbruten. Barr sitter kvar på några kvistar, andra är utan. Den har stått där länge och upplevt och sett mycket men går nu mot sin levnadsbanas slut. Jag känner gemenskap med trädet. Även jag är på sluttampen, lika ledbruten, luggsliten och knotig. Men jordelivet är gott och vi hoppas, tallen och jag, att motorsågen och Sankte Per lämnar oss ifred så länge som möjligt.

Stranden

Och när den mulna dagen är slut fotar jag som vanligt min utsikt, där solen försöker titta fram genom det grå. Det är en vacker och varierande vy som jag aldrig tröttnar på.

TREVLIG SOMMAR!

Så snäll och förlåtande

Att sitta på balkongen och blunda mot solen en varm kväll i juli ger en nästan euforisk känsla. Med ett glas vatten framför sig och stadens alla ljud i fjärran känner man sig lugn och rofylld. Man är absolut ensam och ändå inte. Det är kanske det som kallas "Mindfulness."

Man är i den bästa av världar och oroar sig inte för rubriker på nätet som t ex.

"Vägglössen är på frammarsch."

"Råttorna tar över stan."

Man reagerar inte ens på Vattenfalls affärer. Man måste bara beundra den gamle VD:n som lyckats förhandla sig till 6 miljoner per år i avgångsvederlag och 2,5 miljoner per år efter sin pensionering. Det är skickligt och jag tror inte ens att karln skäms.

Varma dagar gör mig snäll och förlåtande. Men vänta bara, det kommer bistrare tider.

Godnatt!

Stillsam kväll

Söndagskväll! Jag sitter på balkongen med ett glas Gravensteiner Applecider (alkoholfritt) på bordet bredvid mig och bara njuter av tillvaron. I fjärran hör jag ljudet av trafiken och på nära håll hör jag "klucket" mot strand från båtar som passerat minuten tidigare. Himlen är nära, kanske i dubbel bemärkelse.

Det var kanske en något smörig skildring av min sköna balkongkväll, men den var precis som en sommarkväll i juli ska vara.

Här är några sommarbilder från kända och okända vatten.

Lainejaur

För länge sedan

För länge länge sedan.

Snart anländer våra gäster och bloggen tar sommarledigt någon vecka eller två.

Trevlig sommar!

Alla behöver vi en diagnos

När jag känner suget efter sötsaker ger jag efter för behovet. Jag tar en glass eller en chokladbit, trots att jag väger några kilo för mycket och borde avstå. Men det kan jag inte. Jag är nämligen sockerberoende. Att ge sig själv en sådan diagnos är mycket klokt, för då kan man inte rå för det man gör.

Det senaste i diagnosväg är HSP (Highly sensitive person), vilket innebär att man är oerhört känslig inför vacker musik och sköna naturupplevelser. Man blir närmast euforisk av ett vackert stycke musik t ex. Nackdelen med HSP är att man lätt blir sårad av alldeles vanliga kommentarer som man kan uppfatta som okänsliga och HSP:aren har en särskild förmåga att känna av stämningar.

Det låter som en fin och ädel diagnos. Givetvis har även jag  HSP, speciellt den delen som talar om musik och natur, men dessvärre har jag även en släng av HIP (Highly insensitive person), vilket jag bevisat ett antal gånger i mitt liv och som jag småskäms över. Men det är en annan historia.

Må solen lysa över oss alla. Det är vi värda.

Hänryckningens tid

Hänryckningens helg är tillända och knappt någon har märkt att det varit pingst, eftersom annandagen plockats bort.

Hänryckta blev nog många över det fina väder som vi hade under fredag och lördag. Hänryckta var alla elever som slutade skolan och såg fram emot den ljusnande framtid.

Visst kan även jag bli hänryckt över sommar, hägg och syren, men i min ålder är man närmare att bli hädanryckt. Detta ord som finns i en del gamla psalmer är så urgammalt att det blir röda streck under texten när man skriver ner det.

Hänryckningens religion - pingströrelsen - var en del av min barndom. När våra föräldrar var med i församlingen fick vi barn följa med och lyssna på vittnesbörden. Det är ganska märkligt att vi syskon som växte upp i ett religiöst hem, har blivit så cyniska mot all religion. Föräldrarna tvingade oss aldrig att delta, utan det är snarare tungomålstal, andedop och predikanternas förkunnelse som gav oss skrämselhicka.

Hänryckningens helg är över. Idag är det måndag och jag säger GRATTIS till sonen som idag fyller hela 47 år.

-

Godmorgon!