Museet som aldrig öppnar.
Den som har ont i en tand
glömmer i samma sekund
konung och fädernesland
frihet och folk och förbund.
Stordåd och föregångsmän
världsalltets gång eller brand
angår tyvärr inte den
som har fått ont i en tand.
/Alf Henrikson/
En fredagskväll för två veckor sedan hände det. En rejäl flisa ur en tand lossnade. Typiskt att det händer en fredagskväll tänkte jag och kollade hur tidigt jag kunde ringa tandkliniken kommande måndag. Men till min förskräckelse hade min tandläkare gått på semester och kliniken öppnar inte förrän 27 juli. "Vid kris kan man ringa 1177", sa den väna telefonrösten. Kris är det inte, men jag äter med största försiktighet. Turligt nog är flisan på tandens baksida och syns inte utåt och tanden smärtar inte. Tandgluggar är gulliga på 6-åringar och alla mina barnbarnsbarn stoltserar med olika varianter av gluggar och vickande tänder. Ingen tycker att det är lika gulligt med glugg i tandraden på en gammal tant, hon är bara sorglig att skåda.
Svårt att se men här blommar Norra hamns enda näckros
På 70-talet var vi på semester i södra Sverige och helt plötsligt kommer jag på att i denna stund och denna dag har jag tid hos min tandläkare. Jag skrev ett vykort till kliniken med en massa förlåt och att jag skäms och att jag ska betala för förlorad tid. Jag behövde aldrig betala för slarvet, men vykortet låg länge i min mapp.
Att inte passa tid är att stjäla andras tid. Det är respektlöst nästan oförlåtligt. Visst kan man bryta benet eller fastna i hissen, men det sker väldigt sällan. Lita på att jag nästa vecka kommer att vara i god tid hos min tandläkare, hon behöver inte vänta.
4 kommentarer:
Angående att inte passa tider, så håller jag med dig till fullo. Och lika mycket vad gäller vådan av tänder och krångel. Vi fick en 1-veckas semester förstörd i Grekland, då jag drabbades av inflammation i käkbenet, då en gammal fyllning spruckit och ja .., så blev det som det blev. Sån överdjävulsk smärt har jag aldrig i mitt liv upplevt. Hamnade till slut på ett allmän-sjukhus i Aten. Standard som på 50-talet hemma i Malå. Blodiga instrument låg på bordet framör stolen där jag satt och tandläkaren, en bastant ryska, sa med sträng röst att "I can put it out (tanden) or give you strong pills". Jag valde det senare. Det blev rotfyllning på folktandvården i Ystad när jag kom hem.
Vilken mardröm. Åka på en drömresa och drabbas av tandvärk. Antar att ryskans starka piller hjälpte dig att stå ut till dess du fick komma hem till den trygga svenska folktandvården.
Det var tider, det! Om det varit idag: 1.) Du hade skickat ett snabbt sms i stället för vykort. 2.) Det hade ändå inte hjälpt, eftersom "avbokning måste ske minst ett dygn före". 3.) Du skulle definitivt inte slippa betala, eftersom det är ingen förstående läkarsekreterare som småler åt en vimsig patient som hanterar betalningarna, utan en AI-operatör från Regionens databas. 4.) Om du, mot förmodan, skickade ett vykort, skulle det komma fram först efter 10 dagar, tack vare PostNords flinka hantering. 5.) Ditt vykort skulle definitivt inte finnas på din mapp; det finns inga sådana längre; allt lagras på ett centralt (strikt opersonligt) journalsystem, som är sååå krångligt så att ingen läkare lyckas komma åt och läsa.
Så din berättelse är ett ovärderligt tidsdokument. Kul att läsa.
Nahide, jag skrattar åt din kommentar så tårarna rinner och jag nästan ramlar av stolen. Fruktansvärt rolig och precis på pricken. Samhället var nog lite mänskligare förr.
Skicka en kommentar