Lite pinsamt var det nog

När jag startade min blogg 2009 skrev jag att det skulle bli sammanlagt 1000 inlägg. Det sista inlägget skulle heta "In i dimman" eller helt enkelt "Slutet." När det tusende inlägget var skrivet hade jag sagt allt och skulle jag glömma mitt löfte borde mina närmaste ta datorn ifrån mig.

Nu blev det inte så. Bloggarnas antal är uppe i ca 1300. Ett av mina tidigaste alster handlade om en pinsam historia som nu kommer i repris.

Jag ska äta hotellfrukost och lastar en tallrik full med en massa gott, hittar ett fönsterbord med utsikt över ett disigt Haninge. Men jag har glömt bröd, reser mig upp för att hämta en "fralla." När jag kommer tillbaka till "mitt" bord sitter där en främmande karl med en tallrik framför sig och "min" tallrik mittemot. Jag glor lite småsurt på den fräcke mannen, tar min tallrik och ska byta till ett annat bord när främlingen säger: "Don´t take my plate." "No, it¨s mine", säger jag med bestämdhet och går vidare men upptäcker i samma stund att jag bär på två tallrikar, min egen i vänster hand och hans i höger. 

Mannen ifråga är storätare och har lastat mat på två tallrikar. En som han har framför sig och en annan som han placerat på "min" plats och jag har burit min tallrik med mig när jag hämtade brödet så "mitt" bord såg ledigt ut.

Låter det här förvirrat så är det precis vad det är.

Jag går på skakiga ben fram till den okände och får fram någon sorts ursäkt på haltande engelska och han svarar vänligt "it¨s okay" och jag vandrar skamset vidare.

Så här lät det säkert när herr engelsman berättade om händelsen för någon kompis: "An elderly lady came to my table and took my plate and then in "taskig" english tried to excuse herself. I wonder in what state of mind she was.

Ibland undrar jag själv

 

Det är dimmigt däruppe

Sätter mig vid frukostbordet. Lägger dagstidningen bredvid mig. Hämtar ett förstoringsglas eftersom jag inte längre kan läsa det finstilta i tidningen. Jag får en chock. Jag kan inte läsa alls. Bokstäverna är dimmigare än vanligt och i en fasansfull sekund känner jag skräck. Vad har hänt med mina ögon?

Lyckligtvis upptäcker jag ganska snabbt att i stället för det tänkta förstoringsglaset har jag plockat upp mina solglasögon och satt dem på mig. Därav mina synproblem. Jag blir synnerligen lättad och skrattar småhysteriskt åt mig själv.

Ofokuserad och okoncentrerad vandrar jag genom livet. Nu och då händer saker liknande det jag berättat ovan. Det är komiskt efteråt men i stunden inte lika kul. Ganska pinsamt faktiskt. Men alltid roar det någon, åtminstone roar det den som sitter på andra sidan bordet.

De lättkränkta

Pelle tonåring tar en nakenbild på sig själv.

Pelle är nöjd med bilden och skickar den till klasskamraten Lisa.

Lisa blir arg och ledsen och går till rektorn.

Rektorn blir ännu argare och tillkallar Pelles föräldrar som får titta på den bild som deras egen Pelle skickat till Lisa.

Här hade Pelles föräldrar ett utmärkt tillfälle att berätta för sonen att man inte skickar nakenbilder till tjejer som inte önskar sådana. Att berätta för Pelle hur fel han gör.

Men den chansen tar man inte.

Pelle känner sig kränkt av rektorn som visat bilden för föräldrarna. Det känns som ett straff tycker Pelle.

Pelles föräldrar anmäler händelsen till BEO.

Barn och elevombudet kräver av Stockholms tingsrätt att Pelle ska få en rejäl slant för att han är kränkt och skambelagd.

Det var ju bara Lisa som skulle få se hans stolta nakenhet.

Vi bor i de lättkränktas land. Tack och lov hade tingsrätten inte samma uppfattning som BEO och Pelles föräldrar. Rätten ansåg att bilden visades för föräldrarna för att komma till rätta med Pelles omogna beteende mot en kvinnlig klasskamrat.

Tack för det tingsrätten, som i fortsättningen borde slippa dylika ärenden.-

Missmatch

Troligen inte min matchning

Mera trolig

Mycket oväntat kom ett mail från en "datingsajt" där det stod skrivet: "Vi har hittat en lämplig person som matchar dig. Svara inom ett dygn om du är intresserad."

Eftersom jag "dejtat" och fortfarande "dejtar" samma karl sen 55 år tillbaka har jag inte direkt känt behov av att pröva på något sällskapsforum. Det känns märkligt och aningen obehagligt. Just nu skyller jag på facebook, för på någon "datingsajt" har jag ALDRIG, jag upprepar, ALDRIG varit.

Mailets avsändare är placerad på skräppost. Igår kom ännu ett mail om en matchande karl. Jag kan bara önska att jag blir bortsorterad så fort som möjligt. HJÄLP!!

Trevlig vecka!

Kossan vill vara vacker

Före

Efter?

Det är segt att blogga just nu. Jag går på tomgång och saknar inspiration. Men ibland hjälper teven och verkligheten till och då får det bli några rader.

Varje fredag i "Godkväll" gör man om en person från att vara vardagsgrå till att bli lite snyggare. Ofta lyckas stylisten och den "nyomgjorda" ser glad och lycklig ut när hon/han får se sig själv i spegeln.

Nu är stylistens yrke under utveckling. Det finns inte tillräckligt många människor och hundar att förändra. I dagens "Nyhetsmorgon" blev Saga stylad. Hon kom in på sina fyra magra ben och blev klippt, svansfriserad och sprayad av en kostylist. Ett alldeles nytt yrke. Saga är nämligen en ko. Saga var dessvärre inte pottränad och trots att stylisten stod redo med en hink hamnade en del på golvet som var så halkigt att Sagas ben for åt sidan och hon föll pladask.

"Världen är galen" är en fras man använder när man inte kan uttrycka sig på något annat sätt. Den frasen vill jag använda just nu.

Hej!

Tekniken och vi

Tillbaka till Telia.

Mitt tekniska kunnande är uselt. Makens något bättre, men faktiskt också ganska mediokert.

Trots denna brist på kunskap gick vi tillsammans till Telia och köpte en Ipad eller läsplatta eller vad det nu heter. Varför? Det har vi inte helt klart för oss, men det var extrapris och vi vill ju hänga med i den nya tekniken.

Vi fick fina instruktioner av den rara tjejen på Telia som förstod att vi behövde hjälp. Väl hemma försökte min man att slå på läsplattan, men rutan var kolsvart. Det hände ingenting. Jag försökte också gång efter annan, men rutan var lika svart.

Vad kunde vi göra annat än att gå tillbaka till Telia. Min man tog läsplattan med sig och förklarade den oduglig. Butiksbiträdet slog på läsplattan och den fungerade direkt. Vad hade vi gjort för fel? Jo. vi höll inte inne startknappen tillräckligt länge.

Så nu äger vi en läsplatta och vi har helt klart för oss hur man får liv i den, men inte så mycket mer.

Hej!

Gamla tokar

 

Trots snömodd och vilda vindar gick min hälft och jag på promenad till stan för att köpa senap. Jätteviktigt? Ja, till julen ska det vara apotekets senap.

 

På vägen hem, alldeles utanför Norrbottensteatern är det en liten sluttning ner mot kortsidan av huset. Där låg den farliga isen gömd under snö och jag halkade och dråsade i marken. Eftersom jag höll min man i armen, så föll han över mig. Där låg vi och kunde inte ta oss upp förrän vi hasat ner på plan mark. Vi började skratta hejdlöst åt situationen och gubbarna som kom ut från delikatessaffären såg aningen skeptiska ut inför anblicken av "det äldre paret" som lekte i snön.

 

Att se två sammankopplade seniorer glida ner för den lilla sluttningen torde te sig tämligen komiskt, men det kunde ha slutat illa och är en påminnelse om att man borde plocka fram sina broddar och verkligen använda dem.

 

Hej!

 



 

 



En pinsam historia

Det här är en pinsam historia. Jag ska äta hotellfrukost och lastar en tallrik full med pålägg, marmelad och diverse annat gott. Hittar ett fint fönsterbord, där man kan njuta av utsikten över ett gråregnigt Haninge. Men jag har glömt bröd och reser mig upp för att hämta en skiva knäcke. När jag kommer tillbaka till mitt bord, sitter där en främmande karl med en tallrik framför sig och "min" tallrik mittemot. Jag glor lite småilsket på mannen, tar "min" tallrik och ska byta bord, då han säger: "Don´t take my plate." "No, i´ts mine", säger jag med bestämdhet och går vidare men upptäcker i samma ögonblick att jag bär på två tallrikar, min egen i vänster hand och hans i höger.

Mannen ifråga är storätare och har lastat fullt på två tallrikar. En som han har framför sig och en som han satt på "min" plats och jag har burit min tallrik med mig när jag hämtade brödet, så "mitt" bord såg ledigt ut.

Låter det här förvirrat, så är det precis vad det är.

Jag går tillbaka till den okände och får fram någon sorts ursäkt på haltande engelska och han svarar snällt och artigt "It´s okay", och jag vandrar rodnande vidare.

Så här lät det säkert när den engelsktalande mannen berättade om händelsen för någon kompis: "An elderly lady came to my table and took my plate and then in taskig English tried to excuse herself. I wonder in what state of mind she was."

Det undrar jag också!

Trevlig vecka!

Lite äckligt

I torsdags såg vi "Grabben i graven bredvid" på teatern. Strax före paus reser sig paret som sitter närmast min gubbe och går ut från salongen. Paret bakom gör likadant och min äkta hälft sniffar på sin kofta och rusar ut.

En kvinna i raden bakom oss hade drabbats av plötsligt illamående och kräktes rakt ut och en del av maginnehållet landade på personerna som satt framför henne. Ytterst pinsamt för den vomerande (fint ord för äckligt tillstånd) damen, som ändå mådde bra efteråt.

I pausen skurades det och vi fick byta platser. Hur illa jag än tycker om stark parfymdoft så är en svag, kanske inbillad doft av spya ännu värre.

"Grabben i graven" var ganska underhållande i första akten. Under andra delen var jag okoncentrerad och ville bara hem och slänga den äkte hälftens kläder i tvättmaskinen.

Ha det!

Våra sköna hem

Fredagskväll, Coop Arena, massor med människor och på scenen Fredrik Lindström och Henrik Schyffert som träffsäkert gisslar vår hysteriska jakt efter det perfekta hemmet.

Det skrattas igenkännande åt de ironiska skämten. Hur mycket vi än flyttar och ändrar och tapetserar och möblerar efter den senaste trenden blir vi aldrig färdiga och det beror på att människan (du och jag) som bor i det designade hemmet, alltid själva är missnöjda.

Jag skrattar mycket men skrattet fastnar i halsen när jag kommer ut på parkeringen och bilen på alldeles egen hand rullar iväg och kysser en annan bil i fronten. Till all lycka var det en försiktig puss och den andra bilen är oskadad, tack och lov.

När vi kommer hem och kollar datorn har NSD redan publicerat en recension av föreställningen, där recensenten påpekar att publiken mestadels bestod av par i typisk medelklass-look.

Trevlig helg!

Att göra en tavla

Från grodor till tavlor är steget inte långt. Varför heter det att "göra en tavla?" Jo, det beror på att man gör en klantighet som man minns lika tydligt som bilden på en tavla. Ungefär på det sättet, förklarar man uttrycket på nätet.

Min bästa tavla härrör sig från min tid som postkassör. En kund legitimerade sig med ett körkort och i ett anfall av sinnesförvirring tar jag en tång och klipper hål i hans körkort och makulerar det.

Men varför i hel...??????,  säger kunden.

I samma ögonblick vaknar jag upp över vad jag gjort. Jag ber om ursäkt, vrider mig i skam, lovar ett helt nytt körkort utan extra kostnader, säger att jag är väldigt tjenis med flera poliser om det skulle vara så att han blir stoppad under tiden han saknar giltigt körkort. Jag nästan kryper på knä för att blidka den drabbade kunden.



Jag hade tur. Min kund var snälle Pelle. Det gjorde absolut ingenting att jag förstört hans körkort, han gick så gärna och tog ett nytt foto, för han såg inte klok ut på det gamla och egentligen kom vi till slutsatsen att jag gjort honom en tjänst.

Mera sådana människor och världen blir en fridsammare plats.

God eftermiddag!