fredag 13 oktober 2023

Kraftiga smällar i Norrland


Kraftiga smällar har hörts i Norrland ropar Marcus Oskarsson ut i en rubrik på Facebook. Norrländska smällar är dock ingenting jämfört med vad som händer i den stora världen. Terrorhandlingar mot civila som är så vidriga att man gråter över människosläktet. Omöjligt att förstå hatet, omöjligt att förstå någonting, det är bara fasansfullt och obegripligt. Därför skriver jag om någonting helt annat.



När jag var ung och ganska dum tyckte jag att äldre människor var omoderna i både tanke och handling. En sådan person skulle jag aldrig bli, om jag nu händelsevis skulle bli gammal. Det var så långt borta att det var nästan osannolikt. Äldre talade nästan bara om det som hände förr och upprepade samma historier flera gånger. Äldre människor hängde helt enkelt inte med i den nya tiden och hade en gammaldags moraluppfattning.



Idag är jag den äldre människan och vet bättre. Har gått igenom alla åldrar och vet alltså vad jag talar om. Ha-ha! Men så här är det:

 1. Äldre människor talar gärna om det som hände förr, eftersom allt som hände, hände förr.

2. Äldre hänger inte med i det som händer, därför att mycket av det som händer är helt onödigt att hänga med i.

3. Äldre ser och hör dåligt. Det är ingen katastrof för äldre människor har redan sett och hört allt.

4. Äldre människor är inte alls omoderna i tanke och handling, det är helt enkelt bara äldre människor.


 

13 kommentarer:

Rexxie sa...

Amen!

Elisabet. sa...

Hög igenkänning. (På mig själv, alltså).

Gunnel sa...

Rexxie: Exakt!

Gunnel sa...

Elisabet: Men du hör ännu inte till "de äldre."

Bert Bodin sa...

Den där Oscarsson har jag inget som helst förtroende för. Vet inte riktigt varför, men jag litar inte på honom.

Och vad gäller äldre människor, tycker jag att vi borde tillskrivas mer av erfarenhet och visdom. Följer med i utvecklingen gör många av oss också. Inte sitter jag och ojar mig över att det inte spelas någon dragspelsmusik i radion heller. Lyssnar gärna på ny musik, som är bra. ;-)

Elisabet. sa...

Bert: Men jag hade mer än gärna lyssnat till mera dragspelsmusik ("mera" ??? det hörs ju aldrig), det blir i alla fall jag glad av!

Gunnel sa...

Bert Bodin: Har nog ingen åsikt om Oscarsson annat än att han låter väldigt mycket. I likhet med Elisabet blir jag glad av dragspelsmusik. Men visst hänger äldre med när och där det behövs. Gissar att du ännu inte hör till "de äldre."

Bert Bodin sa...

När räknas man då bland "de äldre". Jag är 74.

Annica sa...

Nyheterna är numera rena mardrömmen och värsta giftet för en fullt fungerande kropp. Allt som händer i lilla Sverige och i stora världen bidrar till att man närapå välkomnar sviktande hörsel, syn — och minne. Och även ett sviktande hjärta.
I denna orostid är det en välsignelse att vara gammal. Med detta konstaterande följer då att det är oerhört synd om de unga som i många år framöver måste ta hand om och leva med allt elände. Förresten, kommer det överhuvudtaget att finnas något att ta hand om?

Gunnel sa...

Bert Bodin: Då kan vi nog utan vidare räkna dig till "de äldre."

Gunnel sa...

Annica: För sin egen sinnesfrid borde man nog strunta i nyheterna ibland. Jag tycker själv att jag levt i det bästa landet i den bästa av tider där vi fått det allt bättre. Men idag känns det inte lika bra, krig har ju alltid pågått någonstans men miljöhotet är kanske det som gör klotet omöjligt att leva på. Ändå måste jag hoppas, har ju barnbarnsbarn.

Nahide sa...

I den fasen jag befinner mig nu, försöker jag med all kraft romantisera åldrandet för att undantrycka mina farhågor så gott det går. Därför är det mycket befriande att läsa dina ord. Empirin talar!

Läste nyligen en citat (ingen aning vem upphovsmannen/kvinnan är. Hoppas att det inte är en ung och kaxig lifecoach): "Att åldras är som att klättra i ett berg. Ju längre upp du kommer desto lättare andfådd blir du. Men, oj, vilken fantastiskt utsikt du får". Än så länge är det bara andningen jag känner igen, men hoppas på att snart börjar utsikten ge sig till känna också.

Gunnel sa...

Nahide: Vackert skrivet om utsikten. Men som den pessimist eller möjligen erfarna person jag blivit med åren, är vägen ner från utsikten ganska jobbig. Man blir andfådd bara av att försöka hejda farten.