Och trädet svarade

Nära mig finns det här trädet. Jag kallar det "mitt träd." Det är ålderstiget och i samma fas av livet som jag själv. Varje vår när snön försvunnit fotograferar jag "mitt träd" och det här är 2022 års version. För några år sedan stod jag vid trädet och tänkte högt: "Du ser allt anskrämligare ut för varje år som går." Döm om min förvåning när jag hörde en susning från furan som svagt och knarrigt men dock tydligt viskade: "Detsamma."

Man ska inte förolämpa ett gammalt träd. Det finns forskning som säger att man i framtiden ska kunna tala med träd och växter. Jag vill påstå att om man verkligen lyssnar så är det möjligt redan idag.

Nära mig står den här bänken. Som gjord för meditation och stilla ro. Här kan man se ut över vatten, grönska och vackra moln och njuta av sommaren när den är som allra ljusast och vackrast.

TREVLIG MIDSOMMAR!

 

Moralistens klagan

Snö på taket, stor rasrisk.

Dagen för vaccinering närmar sig. Kanske bara veckor borta för en gamling som jag. Det ser jag fram emot även om karantänen knappast har varit ett lidande. Vi är ju två och då har man alltid sällskap.

Men vad kommer att hända efter coronan? Ska vi fortsätta att leva som vi alltid har gjort eller ska vi ta chansen till kloka beslut som gynnar vår miljö och våra efterkommande?

Vi ska naturligtvis ta chansen!

Vi behöver inte flyga till Medelhavet varje år för att bränna oss på någon fullsmockad strand. Ett kallbad i Luleälven kan vara en intressant variant.

Vi kan halvera vårt bilåkande. I mitt fall blir det en resa till Malå vartannat år.

Vi kan satsa på närproducerat. Njuta av mandelpotatis, surströmming och egenodlad tomat. Vem behöver Quinoa? Vem vill ha bär som plockats i Sverige och forslats till Rumänien för att packas? Vem vill ha lax som flugits från Norge till Japan och sen tillbaka igen? Det är ju helt vansinnigt.

Så talar en person som är gammal, moralisk och flygrädd och de egenskaperna underlättar när man tar sig friheten att berätta för andra vad som är rätt och vad som är fel.

Hej!

 

Kärlek, politik och blodmåne

Kärlek:

Igår fick Nisse och jag träffa det allra nyaste tillskottet i familjeträdet. Barnbarnsbarnet Levi kom på 

besök samma dag som han fyllde en månad. Han har förtrollat oss alla och vi gammelfarföräldrar pratade bara om hur fin han var, hur perfekt han var och hur kära vi blivit i denna lilla skapelse.

Politik:

Idag satt jag och lyssnade till Löfvens regeringsförklaring. Han lovade allt utom evigt liv, vilket var synd eftersom man så gärna vill stanna kvar i det fossilfria himmelrike som är vår framtid, enligt honom.

Men varför raljera över Löfven, jag röstar ju på honom. Men det var bara för mycket löften. Har varje regeringsförklaring genom tiderna låtit på samma sätt borde vi ju redan leva i paradiset.

Måne:

Trots 25 minusgrader kom en molnbank alldeles olämpligt och skymde blodmånen. Den nedre bilden med måne är från gårdagen.

Trevlig vecka:

Solnedgång och sabotörer

Den 13 maj

Vad som finns kvar av isvägen.

Den 13 maj försvinner isen från Norra hamn och det vackra solnedgångarnas tid är inne. Idag bjuder naturen på en fantastiskt vacker och vindstilla morgon där stan speglar sig i öppet vatten.

Bilden stulen från facebook

Men här och på många andra ställen finns marodörerna. De som ger blanka sjutton i att städa efter sig utan anser att det är någon annans jobb. På väg till stan tog jag dessa bilder av slashasarnas efterlämnade skräphögar. Djupet i Norra hamn måste ha minskat betydligt på grund av den enorma mängd flaskor och burkar som ligger i vattnet. 

Enkelt sätt att bli av med gammal cykel

"Inte mitt bekymmer", säger Snusk-Pelle och lämnar resterna av lunchen

Det är trist att publicera fula bilder på bloggen. Men det är så här det ser ut när bekväma slöfockar vistas i vår vackra natur. Det är någon annan som ska ta hand om skräpet för "jag" orkar inte. "Jag" är för trött och förresten så betalar "jag" ju skatt. Städa, det är kommunens ansvar.

Ha det gott!

Tre furor

Trädet i mitten på bilden har jag skrivit om tidigare. Det är min egen fura och vi två befinner oss i samma fas av livet, vi är lätt åldrade med stelnande och ömma leder. Vi har tappat den ungdomliga glansen, ja vi har tappat all tänkbar glans, men vi älskar livet och vill stanna kvar så länge som möjligt.

Det här är en mycket gammal tall. Den står på Floras kulle och tros vara nästan 400 år gammal. Man har hittat ristningar och spår av spikar i trädet som lär härröra från 1600-talet. Den här knotiga kämpen har sett stan växa från ett 100-tal personer till dagens 76.000. Den har varit ockuperad av ryssen en kort period runt 1809, men hade turen att återfå sitt svenska medborgarskap. Den har upplevt hundratals år av stora och små händelser och idag står den där fridfull och stolt tillsammans med vackra blommor och den sköna statyn av "Flicka med boll."

Den tredje furan ser ut att komma farande på motsatt sida av vägen. Den finns någonstans mellan Långträsk och Abborrträsk. Enligt sägnen är det en suptall, där bönder och resande från förr stannande till för att ta en paus och en klunk ur medhavd flaska. Det var inte lika noga med nykterheten i trafiken på den tiden för hästen såg till att man kom hem i alla fall.

Inget blogginlägg under sommaren blir fullständigt utan en solnedgång.

Hej!

På spaning med mobilen

På väg hem möter jag två ynglingar. Just när de passerar mig hör jag den ene säga: "Nu är jag väldigt nära draken."

Ett kort ögonblick tror jag att killen är oförskämd mot mig, men inser ganska snabbt att det finns någon pokemonfigur alldeles i närheten.

Det är djupt koncentrerade människor som ensamma eller i grupp stirrar i sina mobiler och vandrar runt i våra parker, ständigt letande efter något. Nyttigt, säger de som menar att det är bra om dataspelande ungdomar tar sig ut i naturen. Fånigt, säger de som tycker att dataspel alltid är fel.

På spaning efter Pokemon?

Jag tycker "pokemonletandet" ser ganska roligt ut och vore jag inte så gammal och tråkig, skulle även jag ut i parkerna och leta efter drakar.

Ha en fin helg!

Träd kan tala

Läste en artikel för ett tag sedan där det påstods att man i framtiden skulle kunna tala med träd. Jag vill påstå att det kan man redan idag.

I morse gick jag för att fota min favorit, den gamla tallen vid grillplatsen på Gültzauudden. Medan jag plåtade sa jag till tallen: 

"Men i år ser du ännu risigare ut än i fjol."

Tallen skakade lätt på barren och ur stammens dova djup kom ett kort svar:

"Detsamma!"

Så är det bara. Träd kan tala.

Och med några blommor från Drömmarnas trädgård (Linneas namn på Hermelinsparken) vill jag önska alla en 

TREVLIG MIDSOMMAR!

Gammal vers

Till de som klottrar på väggar, slänger fimpar på marken, tappar pizzakartonger, ölburkar och annat skräp i naturen, här är något för er. Versen som jag skrivit ner fick små barn lära sig utantill för länge, länge sedan, men den är lika aktuell idag.

Varsam var i skog och mark

skada icke kådig bark.

Riv ej björkens vita hud

stör med skrik ej skogens ljud.

Bort med skräp och matsäcksrester

städa efter er, ni gäster.

I naturens rikedom

skövla icke blad och blom,

tänd ej eld, låt bli att rita

plank och vägg med kniv och krita.

Vårda det som annars är

akta allt som minnen bär.

Ha det gott!

Sommardagens funderingar

Ingenting för stelbenta.

Den här stolen hade komikern Al Pitcher fotograferat när han var i Luleå. Bilden använde han som bevis på svenskarnas ensamhet. Till och med parkbänkarna står långt ifrån varandra. Men herr Pitcher hade/har fel. Det här är stolar för tänkare och filosofer. Där sätter man sig under soliga dagar för att fundera över livet och hitta lösningar på de problem man möter i vardagen. Som t ex:

Vad är det för dårar som kastar trasiga flaskor i vattnet?

Varför lyder inte karlar givna order? Läs skylten min bäste hälft!

Undrar om det bara är rika människor som har råd med kryssning? 

Men där man sitter i sin ensamma stol är det mest stillheten och den vackra naturen man njuter av. En känsla som blir starkare ju äldre man blir och ju kortare tid man har kvar på denna jord. Läste i tidningen att vi svenskar söker tröst i naturen, medan andra folk söker tröst hos varandra.

Ja, så kan man filosofera där man sitter på sin ensamma bänk en solig sommardag i juni månad.

Ha det!

Ett hjärta kan gå i tusen bitar.

Foto: Nisse L

Idag gick vi ut i naturen för att fotografera höstfärger. Men rönnarna är ännu ganska gröna och björkarna enbart gula så vi hoppas på bättre tur nästa helg.

Ikväll har jag sett filmen "Tusen bitar" som handlar om personen Björn Afzelius. Han har alltid varit något av en musikalisk idol för mig. Jag köpte alla hans skivor och gav tyvärr bort de flesta när vi flyttade. Ånger!

Filmen rekommenderas varmt till alla som liksom jag älskar hans musik. Han var en speciell personlighet, ständigt med en cigarett i mungipan och svår att komma in på livet enligt de som kände honom. Mycket av hans musik spelas i filmen och den är mycket sevärd. Slutet av filmen där hans döttrar talar om sin far är gripande och därför bör man medtaga näsduk.

Det blev ännu en vecka där jag recenserar film.

Ha det!

Tipspromenad

Är det vitsippor?

I den allra vackraste av sommardagar gick vi på en tipspromenad. Frågorna, 10 till antalet, var både lätta och svåra men alla deltagare var duktiga och ingen hade 0 rätt.

Frågorna som skapade mest problem var de här:

Hur lyder texten till den Spanska nationalsången?

1. Gracia a la vida

X. Den har ingen text

2. Eviva Espana

Hur stavar man det här ordet?

1. Disiplin

X. Diciplin

2. Disciplin

De allra flesta hade rätt på den här frågan:

Vilket land godkände gayäktenskap i april 2013?

1. Frankrike

X. England

2. Belgien

Jag hade alla 10 rätt. Det kan möjligen bero på att det var jag och min medarbetare som gjort samtliga frågor till tipsvandringen, vilket underlättade enormt.

Godnatt!

Ett rum med utsikt

 

 

"Tänk vilken dröm att få bo med vacker utsikt från sitt fönster. Att sommartid sitta på sin uteplats och se gröna ängar, blommor, vatten och segelbåtar. Vilken lycklig, lugn och harmonisk människa man skulle bli. När jag sitter på min uteplats ser jag en enorm asfaltyta, som är bucklig, grusig och med stora sprickor och det är ingen skönhetsupplevelse."

 

 

 

 

Så skrev jag i bloggen för tre år sedan och luftade min avundsjuka mot mina släktingar som bodde vackert vid vatten.

 

Ett år senare, den 1 mars 2011 stod jag i vår nya lägenhet och kunde njuta av en vacker utsikt. Ännu vackrare blev den när isen smälte och jag kunde titta ut över blått vatten som ständigt skiftade allt efter väder och vind.

 

 

 

 

Nu har jag bott här i exakt två år. Har jag då blivit en lugnare, lyckligare och mer harmonisk människa? Ja, kanske men också en tjatigare och mer skrytsam person som aldrig kan sluta prata om min utsikt. Den som läser bloggen tröttnar kanske på min svada och mina bilder, men jag gör det aldrig.

 

Trevlig helg!

 

 

Hondan Hilda

Årets isskulptur i statsparken blev en hackspett.

Det blev naturligtvis en bilaffär den här veckan. Den hägrande röda  Hondan av 2011 års modell inköptes i fredags av en lycklig man med vidhängande hustru. Alla tillfrågade släktingar gav mannen stöd för det önskade köpet och då tvingades den motvilliga att ge efter. Eftersom vi alltid döper våra bilar efter den dag vi skriver kontrakt, fick Hondan det lämpliga namnet Hilda.

Min gamle idol "Cacka" Israelsson har lämnat jordelivet. En gång för länge sedan uppträdde han på danspalatset Malåborg och just den dagen fyllde jag 17 år. Han var snygg, jag var småkär och jag tyckte att han sjöng bara för mig. Tror att han ska få en plats på min Spotify. Det är inget fel på "Gamle Svarten."

Trevlig söndag!

I skuggan av den tänkta katastrofen

 

När Hesa Fredrik larmar är det dags för oss Lulebor att snabbt packa väskan och åka till Västerbotten. Skulle Suorvadammen brista måste ví alla som bor utefter Luleälven fly, annars drunkar vi. Osannolikt att det ska hända säger de kloke, men för säkerhets skull har vi alla fått en "så-här-ska-du-göra-om-det-händer-skrivelse" hem i våra brevlådor.

 

Jag ringde genast min bror i Skellefteå och frågade om bäddsoffan var ledig ifall en katastrofdrabbad syster lite oväntat skulle komma på besök. "Det kan bli någon månad innan vi kan åka tillbaka", sa jag hurtfriskt och hörde i tystnaden efter mina ord, hur brodern våndades och bad till högre makter att denna eländiga damm skulle hålla i evighet, amen.

 



 

Vi som bor i riskzonen hoppas nog innerligt att dammen håller i evig tid. Men Mikael Niemi har skrämt oss lite extra genom att skriva boken "Fallvatten", som handlar om att dammen verkligen brister och panik bryter ut bland människorna. Den boken skall jag inte läsa.

 

Hej!

 



Där de stora elefanterna dansa

Veckans nya ord är elefantkyrkogård. En plats där generaldirektörer får sitta av sin utmätta tid och likt Emil i snickarboa, begrunda sina hyss. Emil täljde gubbar, det ska troligen inte generaldirektörerna behöva göra, trots att en av dem saknar en egen stol. Han kanske borde tälja en egen sittplats.

Från elefantkyrkogårdar till kolonilotter är steget ganska långt. Här bland blommor, blad och jordgubbar vilar lugnet. Min före detta grannfru och jag vandrade runt området och njöt av grönskan. Här är några bilder från dagen.

Just nu spelar Sverige semifinal mot Ungern i handboll och jag vågar inte titta.

Trevlig helg!