Fynd?

Björn Skifs är en utomordentligt duktig entertainer. Vi fick se en påkostad show i Coop Arena, med vackra kulisser, skickliga musiker och dansare.

Svägerska Karin och hennes väninna kom upp till Luleå för Skifsens skull och dagen därpå åkte vi till Arcus för att betitta den stora loppisen. Knökfullt med folk som kämpar för att hitta det ultimata fyndet. Numera köper jag ingenting, trots detta kom jag hem med en orange vas och en burk med texten "havregryn." Nödvändigt? Nej, knappast!

-

Alla som sovit gott i natt har fått en timmes extra vila och sprudlar av energi. Vi som sover dåligt är lika dystra och grå som den månad som ligger framför oss.

-

Trevlig söndag!

Kvällens höjdpunkt

Isbjörnen Isidor är en symbol för Luleå Hockey. Men ikväll går vi på Coop Arena för att se och lyssna till en annan Björn, nämligen Björn Skifs och det är något som jag verkligen ser fram emot.
-
Trevlig helg!

Sämst i klassen

Den svarta bok, som jag skrev om i tisdags, innehåller recept till den mat vi lagade och min egen personliga betygsättning av rätterna. Den innehåller även anteckningar om hushållsekonomi. En middag med rödbetsbiff och med risgrynsvälling som efterrätt (?) kostade 0 kronor och 49 öre per person. Här slösades det inte!
-
Efter dessa fyra matlagningsveckor, följde två veckor då vi framtida husmödrar skulle lära oss sy. Ett rödrutigt och ett blårutigt tyg skulle bli till åtta hemsydda klänningar som skulle dekorera kreatörerna.

När det gällde syslöjd var jag sämst i klassen. Det är ingen överdrift, utan jag var verkligen sämst, jag var en katastrof. Allt som jag rörde vid blev snett och vint och krokigt och till slut gav även slöjdlärarinnan upp. Det hopsnörpade tygstycket kom aldrig att användas, kunde inte användas, men blev till slut till fina ränder i en trasmatta.
-
Hemma hos oss finns en symaskin. Den är inköpt på IKEA för länge sedan och står gömd och glömd i en garderob.
-
Ha det!

Ur min svarta bok

Skolkökskurs i Malåträsk 20/2 - 2/4 1952.
Deltagare: Åtta fjortisar från byarna runt samhället.
-
Sysslofördelning:
Kokerska: Sota samt tända vedspisen och underhålla elden. Tillaga lunchrätten. Diska, plocka in disken och ordna i skåpen. Skura bord och rengör tvättfat. Torka golvet. Skölja trasor och ansvara för ordningen under arbetet.
-
Husa: Duka till och från middagen, vattna blommorna. Dammtorka katedern. Diska och polera glas, knivar, gafflar och skedar. Ordna i porslinsskåpen, städa skafferiet, samt lärarinnerum.
-
Bagerska: Baka bröd, rengöra bakplåtar, brödgaller, spisar och tvättställ. Bära in ved, spänta stickor. Rengöra och polera spisarna. Rengör kaklet samt tvättställ. Töm grishinken och rengör den.
-
Husmor: Göra inköp. Räkna ut middagspriset. Diska grytor, porslin och övriga kärl. Rengör diskbaljor, diskviskor och slasktratten. Laga enkla maträtter eller konservera.

Vilken välutbildad kvinna jag är!

-

Ha det bra!

Utlåst och vinglig

Mannen som alltför ofta kom och lånade vår stege utan lov och aldrig lämnade tillbaka den, fick en åthutning av min karl för sitt fula beteende. Det hjälpte och han har helt ändrat stil.
-
I förrgår kom han och ringde på dörren, bugade och bad så mycket om ursäkt och undrade om han inte kunde få låna stegen, eftersom han låst ut sig ännu en gång och nu var det hundens fel.


Efter att min äkte påpekat det olämpliga med att ständigt glömma nyckeln, fick den unge mannen låna stegen och klättra upp på sin balkong på andra våningen. Men nu har vi fått ett moraliskt problem. Mannen var rund under fötterna och ganska onykter. Om vi lånar en stege till en person som har balansproblem, och denne person faller till marken...........
-
är det då vårat fel?
-
Undrar och hälsar bloggerskan.

Bland gamla foton

När jag städar bland mina gamla foton, hittar jag det här kortet från min mormors 75-årsdag. Hon sitter mellan sina döttrar och jag har en plats på kanten. Mormor hette Maria Katarina Hellgren, född Jakobsdotter och såg dagens ljus i en liten by utanför Norsjö. Mormor var född 1883 och dog 1960, så hon är den av mina föräldrars föräldrar som jag minns bäst.
-
När jag var mellan sju och femton år tillbringade jag varje sommar en vecka hos mina morföräldrar. Jag trivdes mycket bra och som tonåring upptäckte jag att pojkarna i mormors by var både fler och intressantare än gossarne därhemma.

Dagens mor- och farmödrar har ingen likhet med Maria Katarina. Hon var liten och mager och alltid i farten. Hon hade alltid huckle på huvudet och hon bar bruna strumpor, hemstickade sockor som hon vek ned över pjäxorna som hon hade på fötterna. Hon måste väl ha haft något lättare på sommaren, men det minns jag överhuvudtaget inte.
-
Tillsammans med morfar fick hon sex barn, varav en dog som liten. Mormor lever i minnet hos oss som kände henne som en god och genomsnäll kvinna som levde sitt liv i ett Sverige som inte längre finns.
-

Byta namn

Apropå gårdagens tema om namnbyten. Vårt älskade Delfinen döptes om till Coop Arena och väninnan och jag var överens om att aldrig använda det namnet, utan hockeyladan skulle för evigt vara Delfinen. Men åren går och vi har vant oss vid det nya men tråkigare Coop.
-
Idrottsklubbar gillar sponsorer och dessa får mycket att säga till om. Det ärorika Plannja Basket är numera omdöpt till LF Basket och för att det ska få samma klang som Plannja, krävs nog guld. I hockeyvärlden finns både Axa och Läkerol som namn på arenor.
-
Vilket lag blir först med Viagra kraft arena? Ett namn som kan symbolisera både stadga och användande av otillåtna medel.
-
Men nu är det helg och må det bli en trevlig sådan.

Krutrök och Västerbotten

Den utmärkta osten Krutrök har döpts om till Norrglimt. Ordet Krutrök har kraft, stuns och smak. Norrglimt låter försiktigt och snällt, som en hushållsost med låg fetthalt. Namnändringen är en klar försämring.

Västerbottens län satsar 50 miljoner i ett 3-årigt projekt som handlar om att utveckla den muntliga och litterära berättartraditionen och öka regionens attraktionskraft. Länet har en rik berättartradition med författare som Sara Lidman och Torgny Lindgren som ofta använder den Västerbottniska dialekten i sitt författarskap.

-

Nu vill man ha fler berättare för att stärka den nordliga identiteten. Då väntar man ju att projektet ska få namn i stil med "Västerbotten berättar" eller "Hä ha I vöre vä om." Men icke så! Berättelserna från skogen och myllan ska gå under namnet "Tell me a story", vilket känns mera schlagertext än folksjäl.

-

Med "Storytelling" ska man höja varumärket Västerbotten, ett varumärke som redan är på topp, tack vare den berömda osten med samma namn. Men vänta bara snart kommer väl någon klåfingrig konsult och döper om den till "Country cheese", eller något liknande.

-

Så blev det!

Inga vinster

I dag den 19 oktober fyller barnbarnet Amanda 19 år. Grattis tjejen! Samma dag för 19 år sedan sändes Bingolotto för första gången i TV.
-
Vi var trogna spelare under många år och hade turen att kamma hem en del vinster. Vi vann ett resepresentkort på 25.000 kronor, som vi använde till en fantastisk rundresa i Italien. Vi vann också 10.000 kronor och presentkort på Statoil och Stadium. Allt detta på "Lokets" tid.
-
När Bingolotto flyttades till söndagar slutade jag spela. Min äkta man som stöder hockeyn har fortfarande en bingolott och sitter troget varje söndagskväll och vinner absolut ingenting.
-
För bingolotto går det bara sämre och sämre, men för 19-åriga Amanda blir framtiden bara bättre och bättre.

Så spår bloggerskan och så kommer det att bli.
-

Kloka råd från Lena

Även denna vecka har jag läst "Förtroliga vrån" i Fickjournalen från 1957. Här ger Lena råd till "Undrande lappländska."
-
"Nej, inte ska ni ta första steget och kyssa er pojkvän på kinden! Även om ni umgåtts i 6 veckor. Ni tror att han är blyg. Antagligen! Men han skulle bli chockerad och lämna er, ifall ni anföll honom. Ni kan betala er egen biobiljett men ni ska inte bjuda honom på bio. Har ni aldrig hört talas om manlig stolthet? Ska ni göra er så billig, att ni bjuder honom? Ni skulle såra honom.
Han tjänar ju bra och vill antagligen bjuda er."
-
Det var inte jag som var den "undrande lappländskan." Jag skulle nog utan att rodna anfallit och kysst min pojkvän på kinden redan första veckan. Men visst var det en väldigt hög moral i Lenas råd. Det är något helt annat än dagens Malena.
-
Godafton!

Köpa nytt?

Nej, den blir det inte.

-

Hemma hos oss fungerar det på följande sätt. Jag får en idé i skallen, efter kort övertalning tycker den äkte likadant, men när jag väl fått honom entusiastisk för mitt påhitt, då börjar jag tveka.

-

Just nu är vi i min tveksamhetsfas. Jag såg en snygg soffa på Europamöbler och fick köplust. Mannen var inte svårövertalad utan vi drog från affär till affär och fann en lika snygg men billigare i Antnäs.

Då infinner sig den stora tveksamheten. Våra gamla soffor är ju inte så fula och inte så gamla heller. Trean är nersutten i ena hörnet, men tvåan är knappt använd. De soffor vi har räcker hela vår återstående levnad. Ska vi då skippa iväg fullt användbara möbler bara för lusten att köpa något nytt. Förresten, tänker jag i all min vilsenhet, är det inte bättre att köpa nya hyllor i stället för de där svarta åbäkena från 80-talet som fyller rummet.

-

Här står jag i all min velighet, med mina lyxproblem och hur det här kommer att sluta, det vet inte jag.

-

Trevlig söndag!

I all ödmjukhet

"Det har sakta gått utför för Luleå. Det är lite vemodigt att se hur klubben som var Elitseriens häftigaste, rockigaste och coolaste klubb för 15 år sedan, nu bara är en spillra."
(Skrivet i känd tidning innan seriestarten).
-
Enligt samma tidning skulle Luleå Hockey komma att hamna på 10:e plats i årets Elitserie. Nu är det mycket möjligt att det blir så, mycket kan hända under en lång period, men den här starten är banne mig både häftig och rockig. 25 poäng av 30 möjliga, det är bra!!!
-
Under ett antal kvällar i höst har jag sett gråhårsmannen komma hem, glad och sprättig, nästan euforisk över en lyckad kväll i Coop Arena. Inte ett ont ord om domarna har kommit över hans läppar, inget snack om otur, bara hyllningar till laget.
-
Vi är glada så länge det varar och vi hoppas att det varar länge. Men serien är lång och tidningen kan få rätt, innan året är slut är vi kanske bara en spillra.
-
Trevlig helg!

Stanna eller kom hem

Thomas Bodström, denne karismatiske man, skriver en blogg som jag läser och som inte enbart handlar om politik. Där har han berättat att han är en tankspridd man , som tankat sin dieselbil med bensin några gånger, vilket inte är så klokt. Han ger i bloggen intryck av att vara en oteknisk men sympatisk person.
-
I går beslutades att han inte får ledigt från Riksdagen för att spendera tid med familjen i USA. Detta på grund av att det blir så rörigt, och kanske många andra vill vara lediga, och det kan ju inte gå för sig.

Så bäste Thomas B. Familjen går alltid först, så stanna du hos dem i USA och strunta i riksdagsplatsen. Du klarar dig utan den, du skriver ju böcker och tjänar multum på ditt författarskap och jag kan tänka mig att köpa en av dina deckare för att öka försäljningen, förresten kan jag köpa fler och ge bort i julklapp.

Men å andra sidan Thomas B. behövs det en färgstark person som du bland de bleka pojkarna Österberg och Östros, så beslutar du dig för att återvända till Riksdagen så hälsar nog Mona dig med öppna armar. Tror jag!!
-

Allt för idag!

Mardrömmar

Jag öppnar skåpdörren hos grannen. Ut faller två fönsterlampor i hjärtform som krossas mot golvet. "De där lamporna har jag köpt för 700 kronor och sen är du skyldig mig 700 spänn sen tidigare", säger grannen irriterat.
-
Det här har naturligtvis inte hänt i verkligheten. Men nattens dröm var så verklig att jag i nyvaket tillstånd på fullt allvar funderade hur jag kunde ha glömt att jag var skyldig grannen pengar.

Det lär vara vanligt att man drömmer mardrömmar om tidigare arbetsplatser och det är något som jag väl känner till. Min vanligaste nattmara de senaste åren har alltid handlat om Posten. Jag sitter i min kassa, omgiven av papper och småpengar som väller över alla bräddar och jag kan inte räkna pengar och alla andra är klara och vill gå hem och för mig är det bara kaos.
-
Det är skönt att vakna vid dessa tillfällen.

Förtroliga vrån

Ett råd till en ung flicka som skrivit till "Förtroliga vrån" i Fickjournalen 1957.
Flickans eget brev är inte publicerat, men här är svaret som kommer från "Kloka Lena."
-
Kära Bittan
Pojken är inte det minsta förtjust i er, utan vill bara ha er som leksak för sina lustar. Ni kommer att råka illa ut och åldern har ni inte inne för att kunna bära något som helst ansvar, då det gäller barn. Ni är en skolflicka och ingen vuxen kvinna. Efter en titt på ert foto, skulle jag vilja säga: Klipp håret! Med den kraftiga luggen ser ni ovårdad ut. Tröjan är för hög. Ni ser ut att vara halslös. För övrigt har ni trevliga glasögon! De ser pikanta ut!

Hur gick det för Bittan som så grymt blev avsnoppad? Och hur skulle det låta om Malena gav råd till samma undrande flicka idag?
-
Hej och Hå!

Nostalgin flödar

Min kusin och barndomsvän ringde mig för några dagar sedan och vi hade ett gott samtal om vår barndom, vad vi gjorde, vem vi lekte med osv.
-
Det samtalet fick mig att börja tänka långt bakåt i tiden, till åren före skolan. Jag var ensambarn, fick syskon först när jag var sju år. Det fanns få barn i vår by och vi bodde långt ifrån varandra. Före skolåldern hade jag sällan lekkamrater och föräldrar lekte inte med sina barn, de hade fullt upp med sin vardag.


Jag har bara fragment av minnen från den tiden. Följde med modern och åt kakor hos en faster, fastnade i en snödriva och fick grävas upp av fadern, hade låtsaskök i en brädhög ute på gården och lagade soppa på svamp i en gryta. En arg kvinna från byn sparkade ut grytan med innehåll för att den kunde förgifta hennes kor, påstod hon.


Det var inte ett dugg synd om flickebarnet som fick roa sig själv. Jag tror att om man är ensambarn och saknar kompisar utvecklar man i stället sin fantasi. Det är en fördel anser jag, men jag tror inte att en pedagog eller psykolog skulle hålla med om det påståendet. I dag anses att barn utvecklas bättre socialt om det tidigt lär sig att umgås med andra barn.
-
Så det är mycket möjligt att något fattas i min utveckling, men eftersom jag inte vet vad det är, så har jag inte saknat det.
-
God söndag!

Veckans blandning

Varje fredag tävlar vi med Anderstorparna om vem som är duktigast i Dagens Nyheters test. Just i dag tänkte jag avslöja dagens resultat, men jag ångrade mig av någon anledning.

OOOOOO

En herr Vargas Llosa har fått Nobels litteraturpris. Han är "bara" 74 år och orkar därför själv komma och hämta sina pengar. Dessutom får han drottning Silvia som bordsdam vid middagen och det ser han säkert fram emot. Vilken man skulle inte göra det.

-

OOOOOO

Vi har fått en ny regering där antalet ministrar är nytt Europarekord. Om den är Europas bästa finns det säkert olika åsikter om.

OOOOOO

Luleå vill hedra Martin Ljung på något sätt. Genom att resa en staty eller kalla ett rum i Kulturens Hus för Martin Ljungs rum. Helt riktigt tycker jag, vi ska hedra våra hjältar.

Pontushallen har vi redan. Förmodligen uppkallad efter en Pontus. Men vem var han? Är det någon som vet?

-

Trevlig helg!

Heldag i Haparanda

Alla har väl något från IKEA därhemma. Hos mig finns Billy i både vitt och natur och den svarta Princip som jag så gärna vill bli av med.

-

Förr i tiden när jag var ung eller yngre var en resa till IKEA en höjdpunkt. Då var det 55 mil till närmaste varuhus och där fanns allt och bilen blev knökfull med grejer som vi absolut behövde.

I går åkte vi till IKEA. Numera ligger det bara tolv mil norrut och är inte fullt så spännande längre. Dessutom har jag de kartonger, fotoramar, tidningsställ och servetter jag behöver.

-

Efter att ha ätit de obligatoriska köttbullarna, vandrade vi runt hela varuhuset och kom därifrån med en plastlåda, en kudde, några batterier och en slickepott. Hela äventyret klarades av på två timmar och kostade 500 kronor.

Men aldrig att man sviker IKEA. Nästa år blir det nya besök.

-

Trevlig torsdag!

Lättja

Kalle: "Du engagerar dig ju inte i världshändelserna."
Pelle: "Det gör jag visst det, jag har sagt usch flera gånger."
-
Replikskiftet ovan är typiskt. Man sitter framför TV:n och förfasar sig över nöd och elände, samtidigt som man käkar chips och godis. På det sättet gör man sig skyldig till en av de sju dödssynderna som kallas "Likgiltighet" eller "Lättja."
-
Dödssynderna är ett katolskt påfund så vi slipper nog hamna i Helvetet för vår lättja. Skulle vi ändå hamna där är straffet en evig tillvaro i ormgropen.

Som motpol mot synderna finns de sju dygderna. Lättjans motsvarighet är fliten och kanske borde jag för säkerhets skull låta flitens lampa lysa, eftersom jag är så hysteriskt rädd för ormar.

Ett år har gått

Ett år har gått sedan jag skrev i min blogg för allra första gången. I dag har jag skrivit 300 inlägg om familj, politik, monarki, Luleå hockey och lite annat.
-
Det har varit fantastiskt kul. Ibland har man bloggämnen för dagar framåt, ibland är skallen helt tom och ofta faller det som är bra tänkt till marken när det kommer på pränt.
-
Alla bloggare gillar kommentarer. Dels för att de ser att någon läst deras alster och dels för att kommentarerna ofta tillför bloggen mer än vad bloggaren själv gör.

Är det då dags för förnyelse efter ett år? Nej, jag är en gammal kvinna vars tankar och leder stelnat och som saknar förmåga till förnyelse. I fortsättningen blir det familj, politik, monarki, Luleå hockey och lite annat.
-
God ny vecka!

Avundas icke

Hertsöträsket idag

-

Någonstans här på nätet fanns en diskussion om de sju dödssynderna, vilket fick mig att fundera på, vilken eller vilka av dessa synder som jag känner igen hos mig själv. Avund t ex kan jag inte svära mig fri ifrån. Någon gång har jag nog avundats de som varit rikare, snyggare, haft ett vackrare hem eller ett mer spännande liv.

-

I Wikipedia läser jag att straffet i Helvetet för den som lider av avund är att den evigt får sitta i iskallt vatten. Faktiskt ett av de vänligare straffen.

-

Men för att avunden ska vara en dödssynd, måste den nog kombineras med missunnsamhet. Där känner jag mig ganska oskyldig. Åtminstone nästan! Kanske någon enstaka gång...men för det mesta är det bara kul att det går bra för andra.

Med stigande ålder har avunden mer och mer försvunnit. I dag har jag nästan ingenting kvar av den. Så skulle jag någon gång komma till det där stället som inte är Himmel, så får jag nog sitta i ljummet vatten.

-

Trevlig söndag!

Med nya ögon

I fredags hämtade jag mina nya glasögon á flera tusen kronor. Med brunaktiga bågar och lagom stora glas ser jag bättre ut, fast jag själv inte ser bättre ut, utan ser ut precis som vanligt. Ingen skulle märka att jag hade nya glasögon om det inte vore för att man eventuellt läst det i min blogg.
-
Väninnan och jag blev jättebesvikna över att fiket inne på Åhlens hade gett upp. Där brukade vi sitta med utsikt över Storgatan och kika på folk. Nu blev det fiket bakom Shopping i stället och där saknade man utsikt, men fikabrödet smakade utmärkt.

Lövskär idag.

-

Ingen sol lyser på oss idag. Då får man glädja sig åt inomhusklimatet istället.

-

Trevlig helg!

Ord, bara ord

En del ord är vackra:
Morgonrodnad
Silverskimrande
Rosenknopp
-
En del ord är mindre vackra:
Gråsugga
Slemsug
Nattståndet (Ordet står för unken luft, ifall någon undrar).
-
Det är tydligen inte orden som sådana, som är vackra eller fula, det är betydelsen av orden som gäller.
Ord med både negativ och positiv klang:
Pösmunk:
Ett läckert luftigt bakverk, eller
En tjock farbror i ett kloster, eller
En skrytsam och odräglig typ.
-
Modeord:
Sjukt (Sjukt taggad, sjukt bra, används ofta i Idol).
Precis och Samtidigt (Ord som jag själv säger alltför ofta).
-
Dagens ord:
Fredagsmys.
-
Trevlig helg.