I en artikel i NSD för något år sedan, skrev en krönikör om hur han blev sparkad och knuffad av hysteriska människor när han skulle köpa kaffe under en paus på en konsert i Kulturens hus. Det var inte ungdomar som knuffades, utan deras mor- och farföräldrar som gapade och skrek och saknade köhyfs.
En bekant till mig berättade att han som nybliven pensionär åkte på en bussresa med PRO-folk för att se en lokalrevy. Stolarna i revylokalen var onumrerade och det var imponerande att se med vilken spänst och fart de normalt lätt ledbrutna folket svingade sig ur bussen, rusade in i lokalen och använde armbågarna för att få de bästa platserna längst fram.-
Kan det vara möjligt att vi uppför oss på dette viset? Vi som är så snälla.
-
Slut för idag!
5 kommentarer:
På 70-talet besökte jag London vid ett antal tillfällen. Frapperades alltid just vid hemkomsten över hur oerhört artiga Londonborna var jämfört med svenskar. Mera "please". "sorry" och "Can I help you, Sir/Madam" skulle nog behövas i svenska samhället.
Tyvärr ser man ofta äldre som saknar både vett och etikett. De är inte alls goda föredömen för ungdomen. Kanske dags att vi bättrar oss lite till mans/kvinns.
Vi körde bil i Toronto i rusningstid och förundrades över Kanadas vänliga chaufförer. Gav plats åt bilister från sidogator och log vänligt. Annat är det hos oss. Vi svär och ondgör oss över andra i trafiken, som alltid kör mycket sämre än vi själva.
Vi behöver uppfostran!
Kommer ihåg när jag jobbade på posten på Örnäset.När vi öppnade på morgonen(speciellt pensionsdagar)Slogs "panschisarn" nästan om att komma in först.När dom var klara satte dom sig på bänkarna utanför.Då var det inte bråttom.I kassan på affären ,som låg i samma lokal,gnällde dom om hur långsamt det gick.Samma sak igen.En lång pratstund på bänken utanför,när dom var färdiga!Jag vet att jag sa då:Hoppas man inte blir likadan själv.Tror nog inte att jag är sån,än iallafall.
Hade nästa glömt "panschisköerna" på posten. Kön var låååång så fort vi öppnat. Man fick nästan en känsla av att många var rädda att pengarna skulle ta slut. Men trots att de hade bråttom var de allra flesta jättegulliga.
Skicka en kommentar