Irritation är en folksjukdom. Omöjlig att bota och ingen, eller nästan ingen, är befriad ifrån den. Men varför retar vi upp oss på småsaker, som man i de flesta fall inte kan göra något åt? Inte så lätt att veta, men här kommer några av de saker som kan göra mig grinig.-
Mannen som "tjuvlånar" vår stege, ställer upp den mot hyreshuset och tar sig in den vägen, eftersom han glömt nyckeln. Stegen bär han inte tillbaka, utan den får vi hämta själva.
-
Jag irriterar mig på TV-program med publik, där alla ska vinka så fort de ser en kamera.
-
Kicks reklam med tjejen som piper och knappt kan gå.
-
Datorn som inte lyder, fulklotter, cigarettfimpar på marken osv.
Men nu är det fredag och då kan man inte vara irriterad på någonting. Söndagen väntar på våra röster och må bäste man eller kvinna vinna. Det lönar sig inte att vara irriterad på resultatet.-
Trevlig helg!
-
PS. Mannen som lånade stegen har vi tagit på bar gärning och gett på moppo. Numera ringer han på dörren vid behov av stege. DS
6 kommentarer:
Visst är det skönt att giva någon på moppo! Men inte alltid... Jag attackerade en gång en man "vars lättja icke var att anse som ett handikapp" som parkerat på en ruta avsedd för rörelsehindrade. Efter en stunds ifrågasättande av denne mans såväl mentala som övriga status fick jag se att han hade två små barn i baksätet, barn som var på väg att börja gråta över vad pappa ställt till med. Och då var det ju inte lika roligt längre...
Kan man få lägga till några personliga irritations-startare?
Folk (läs: män i alla åldrar) som spottar på trottoarer och gator. Folk (läs: både män och kvinnor) som spottar ut snus och tuggummi på trottoarer och gator. Folk (i alla åldrar och av båda könen) som röker utan hänsym till andra. Ouppfostrade ungar och hundar. Vandalisering! Dalt med odågor. Och en massa annat, men då blir listan alldeles för lååång.
Och så håller jag förstås med om allt du nämnde.
Jag undrar vilka av alla dumheter jag gör som mest irriterar andra? (Att jag finns till?)
Anders, jag har så svårt att se dig attackera någon med så häftiga ord att hans barn börjar gråta. Barna grät nog redan innan på grund av sin dåre till fader.
Annica: Tack för hjälpen. Jag retar mig på precis samma saker som du och några till som ingen av oss nämnt.
Har jag kommit på ett nytt ord - hänsym? Kanske en mix av hänsyn och sympati?
Vi har försökt tänka till litegrann och en sak som kan irritera mig är de som ringer och bara vill ställa några frågor om....Är man snäll och säger ok. så drabbas man av en tsunami av frågor om smått och stort.
Och naturligtvis kan man irritera sig på de otaliga reklamavbrott som gör det nästan omöjligt att se en film på en reklamkanal.
Sirpa har svårt att förstå varför folk som har hela dagen på sig, måste gå och handla när vi stressade yrkesarbetare skall handla.
Annica, tänk dig en prson som är hämsynslös, det vore väl en hemsk bekantskap.
Kommer på en sak till som jag irriterar mig enormt på och det är bilar som kör för nära. När man har någon bakom sig som nästan nosar på bakluckan har man lust att tvärbromsa.
Skicka en kommentar