Jag är en pärmmänniska. Allt urklippt och skrivet stoppas noggrant i pärmar som står på rad i en hylla. Det är ett 30-tal pärmar innehållande allt möjligt, både viktigt och oviktigt.
-
En mycket fantasirik pärm med bilder och tidningsurklipp fick jag från min väninna på min 50-årsdag. Bilden ovan är från den pärmen och symboliserar den gången, vi under våldsamma skrattattacker sjöng "Seeman" på tyska. Det var under vår korta tid som språkstuderande.
-
När jag fyllde 60 fick jag en klippbok om mitt långa liv av min broder. Den innehöll allt från oförskämdheter till skrivelser från Invandrarverket och Hans Majestät. Den innehöll mycket humor och var verkligen uppskattad.
-
Men nu till dagens verklighet. Vi Lulebor är uppriktigt imponerade av Skellefteå AIK som sitter fint placerade i hockeyns finrum, medan vi kryper ihop i skamvrån och äter vår "humble pie." Vi tackar så mycket för hjälpen. Eftersom jag är en äkta pessimist tror jag inte att det hjälper, men lite mer spännande blev det.
-
Godkväll!
2 kommentarer:
Kommer du ihåg att min älskade moder kom uppspringande till min lägenhet för att hon undrade vad det var för konstiga ljud. Det var våra skrattparoxysmer som hördes ända ner till "päronen". Ja, det var tider, det!
(Upplysning till "okunniga" läsare - på den tiden hyrde jag övervåningen i mina föräldrars villa.)
Åh,vad jag kommer ihåg "Seeman".Sjöng den på en tyska lektion och läraren blev så paff,jag kunde hela texten och rätt dessutom.Det var nog ungefär vad jag kunde på tyska.Det var ju en sång!!!
Skicka en kommentar