måndag 4 januari 2010

Film till varje pris


När min kompis och jag var i 13-14 årsåldern, brukade vi gå efter byavägen och vänta på att någonting spännande skulle hända. Att den unge vackre romantiske hjälten skulle dyka upp var väl föga troligt, men nog kunde det väl finnas något mer kittlande än byns enda mopedraggare på sin Puch, eller vad fordonet nu hette.
-
Nöjeslivet i byn var ganska magert, men vartannat år var det val och till grannbyn kom valtalare och de hade alltid med sig en film. Spännande, tyckte jag som tidigare bara sett "Barnen från Frostmofjället". Allt annat var barnförbjudet.
-
Pappa var mycket politiskt intresserad och i hans sällskap genomled jag ett långt valtal, bara för att till slut få se en film. Antingen var den gjord av Socialdemokraterna och visade den röda stugan vid den vackra sjön och den lyckliga familjen, som bodde i det goda folkhemmet, eller också var det Folkpartiet som visade samma lyckliga familj men i borgerlig tappning. Jag struntade i vilket, jag ville se film.
-
Så småningom fyllde jag 16 år och fick åka till det stora samhället och se barnförbjudna filmer och då var det slut med intresset för valfilmer.
-
I dag när utbudet av film är enormt, ser jag sällan någon film och minns knappt när jag senast var på bio. När allt är möjligt, är det inte lika spännande. Eller beror det kanske på att jag blivit gammal, trött och blasé?
-
Trevlig Trettondedagsafton

4 kommentarer:

Annica sa...

Annat var det för oss stadsbor som hade ett stort utbud att välja bland. På tre-fyra biografer! Min äldste bror jobbade dessutom extra som biografmaskinist så under en period såg jag film gratis. ---
Innan jag var femton tjatade jag mig till "eskort" av mina två bröder (äldre än jag) för att jag skulle få se barnförbjudna "Jailhouse Rock" med Elvis. ---
Mina kära bröder blev nog ganska generade när deras syster rätt som det var ropade "TYST!" till alla skrålande tonårstjejer som skrek vilt så fort Elvis var i bild. Som det stora Elvis-fan jag var, så ville jag ju höra vad idolen sjöng.

Anders sa...

Av för mycket utbud blir man blasé. På 70-talet såg jag varenda fotbollsmatch som gick i TV, vanligtvis en i veckan. Nu när man kan se hur många matcher som helst ser jag ingen, förutom när Umeå IK eller Sunnanå spelar(damfotboll).

Lennart sa...

Fanns det en mopedraggare i Mörttjärn på den tiden ? Jag skulle tro att det var en s.k lättviktare som lämnade stora mängder blågrå avgaser efter sig. En puch var det definitivt inte för dom kom när småbröderna växte upp. Vi hade DKW. faderns första moped var en NV autoped. För övrigt såg jag barnen från frostmofjället i skolan i byn, så det så !

Gunnel sa...

Det kanske var någonting med motor på framhjulet. Det pluttrade iallafall. Jag är inte så kunnig när det gäller motorer.