Mannen härhemma påminner mig om att hans pappa, min svärfar, skulle ha fyllt 105 år idag om han varit i livet. Det känns märkligt hur fort åren går och att det redan är 20 år sedan vi firade hans 85-årsdag som blev hans sista födelsedag.
-
Svärfar Lindbergh var en orädd man som upplevde mycket under sitt liv. Han var 23 år gammal, när han med båt emigrerade till USA år 1927. Samma år gjorde en annan Lindbergh en uppmärksammad resa i motsatt riktning. Han hette Charles och blev världsberömd genom att vara den förste som flög över Atlanten.
Svärfar bodde mestadels i Detroit under USA-tiden. Efter 20 år i Staterna tog han hustru och tre barn med sig hem till Sverige, där familjen utökades med ytterligare två telningar.
-
På svärfars 85-årskalas var barn och barnbarn samlade. Även hans första barnbarnsbarn och vårt första barnbarn Emma var med. Hon var dryga året, klädd i rosa och söt som en bakelse. Hon är numera en vuxen kvinna och sambo och pluggar på Universitetet. Mannen och jag var vid svärfars kalas nyss fyllda 50 och i dag närmar sig våra söner med stormsteg den åldern.
-
Tänk dig 20 år framåt och jag är............ Näää!!! Hjälp!
-
Lev väl så länge du kan!
4 kommentarer:
Perspektivet förändras verkligen när man blir äldre. I tjugoårsåldern tyckte man att tjugo år framåt var en evighet. Nu vet man bättre. Det är ingenting.
"Antikviteter är det enda område där gårdagen ännu har en framtid." (Harold Wilson)
Stormsteg och stormsteg? Tiden kryper ju fram som en eterbedövad snigel. Jag tror det är närapå en evighet till 50.
Vad tycker Peter om lördag och söndag. Är snigeln fortfarande eterbedövad under helgerna?
Vi kommer snart på din 50-årsdag.
Bedövningen släpper på helgerna och lämnar efter sig en smärtsam insikt som dock genast botas när man öppnar ögonen på måndag morgon och konstaterar att det inte spelar någon roll om man dragit för persiennen eller ej. Det är lika mörkt ändå.
Skicka en kommentar