Torsdag morgon
Vilken dröm att bo med vacker utsikt från sitt köksfönster. Att sommartid sitta på sin uteplats och kunna se ängar, blommor, vatten och segelbåtar. Vilken lycklig, lugn och harmonisk människa man skulle bli. När jag sitter på min uteplats ser jag en enorm asfaltyta, stor som en tennisplan. Ytan är bucklig med stora sprickor och är absolut ingen skönhetsupplevelse.
Så skrev jag i bloggen sommaren 2010. Ett år senare hade jag utsikten som bilderna visar. Så kan det gå om man tålmodigt står i Lulebos kö.
Förra fredagen gick maken och jag för att köpa Aftonbladet hos Lasse på Circle K. En proper man i 30-årsåldern slog lite kärvänligt min man på axeln och började prata. Jag gick bakom och hörde inte vad de pratade om utan irriterade mig mest på att herrarna gick så nära varann. Karlar, tänkte jag, har inget begrepp om avstånd. Det är ju för tusan bara 1,5 decimeter mellan dem.
Vid nästa gatukorsning lämnade mannen oss. Nisse, min gubbe, berättade att den unge mannen talade bruten engelska och tiggde pengar. Ville ha kontanter. När N sa att han bara använde kort, ville den unge mannen att N skulle hämta ut 200 kronor, det skulle räcka till tiggarens hemresa. N tyckte att det hela var aningen obehagligt, men mannen var inte aggressiv, bara tjatig.
Det här var en alldeles vanlig karl. Nu kan man inte längre lita på att en tiggare ska se ut som en tiggare.
5 kommentarer:
Före pandemin fick jag en ros av en ung vacker flicka (något som förvånande nog inte händer så ofta) på torget. Jag tackade artigt men sedan visade sig att hon ville ha pengar för rosen. Eftersom jag inte haft kontanter på mig på många år fick jag snällt återlämna rosen.
Man ska inte utsättas för sådant, det är obehagligt. Man vet ju inte hur aggressivt tiggandet kan bli. Och även om man har kontanter på sig så finns ingen orsak att ge bort dem.
Anders: Förstår att du blev förvånad när tösen ville ha pengar för rosen. Ibland räcker inte charmen konstigt nog. Något liknande hände Nisse för några år sedan. Han fick också lämna tillbaka rosen.
Annica: Det är nog väldigt få som bär kontanter på sig. Att den här unge mannen gav sig på Nisse är nog för att han är en äldre man och just den äldre generationen är nog den sista som har sedlar i plånboken.
Jag vill inte ha förbud mot tiggeri, det känns så SD-igt med förbud. Om det skulle bli så kommer jag att starta företaget "Hermanssons Tiggeritjänst - vi bönar och ber" som protest.
Det finns alldeles nog med förbud om småsaker.
Hermansson Tiggeritjänst-vi bönar och ber tror jag jag inte riktigt på. Bönar och ber är inte vad jag förknippar med en Hermansson. Är inte heller någon förbudsivrare, man när det sänds timvis med expertpladder inför hockey och fotboll, då vette tusan" om inte ett förbud vore en välsignelse.
Skicka en kommentar