Väninnan och jag hade under 70- och 80-talen en ganska intensiv korrenspondens. Vi skickade vykort mellan varandra innehållande rebusar och gåtor, men mest av allt flamsiga nonsensverser.
-
Med en svag rodnad på mitt vinterbleka ansikte ska jag nu publicera en av mina drapor från den tiden.
-
Bankbesöket.
Jag vill visa dig något, du inte sett förr,
en sak som jag inköpt på rea.
När dagen är grå, jag stänger min dörr.
tar väskan och går till Nordea.
-
Jag stod i en kö med min rea-pryl,
jag ville ju hyra ett fack.
Chefen som just fått en magnecyl,
tog i så att rösten sprack.
-
Ge henne det vackraste facket vi har,
med tapet i finstämd kulör.
Dekorera väggen med tavla så rar,
och sätt rosor i vas utanför.
-
Här har vi en spännande stormrik tant,
som har ansvar för statens tabeller.
På Wallenbergs villa är hon spekulant,
hon är rikare än Rockefeller.
-
Med bävan jag gick i en inre lokal,
med mitt smycke i imitation.
Därinne höll chefen ett vackert tal,
om räntor och hög inflation.
-
Bankpersonalen tog upp en sång,
en hyllning till mig kan man tänka,
om gyllene tider som var en gång
och vad guld och silver kan skänka.
-
Förundrad tittar jag in i mitt fack,
på mitt smycke som gjort sensation.
Och tänker, det är inte omöjligt att,
man tagit fel på person.
-
Nu trycker jag på "publicera inlägget" och det kommer jag att ångra.
-
Men trevlig fredag och i morgon börjar OS.
2 kommentarer:
Underbart!!!!
Min vän, du är en lysande poet! Mitt tramsiga och mindre lysande svar kan du läsa på Anta Snaque-bloggen.
Skicka en kommentar