Idrottsresultat är till den enes glädje och till den andres sorg och det är vi så väl medvetna om.
-
Maken och jag blir sittande alldeles för många timmar framför teven och tittar på sporter, där vi blir grymt imponerade av många idrottsutövares mod.
-
I störtlopp åker idrottaren utför ett brant stup i 130 km/tim för att två minuter senare stå i målfållan och se glad ut. Att han eller hon är glad för att ha kommit ner kan man väl förstå, men att de överhuvudtaget vågade starta är för mig obegripligt.
-
Backhoppning är ännu mer skrämmande. Man startar nära himlen och åker nedför hopptornets branta backe och när backen tar slut gör man en luftfärd på ca 100 meter, medan domare poängsätter hur tjusigt man rörde sig under luftfärden.
-
Idrottsmän är ju vältränade men visst måste de i grenar som backhoppning och störtlopp vara lite extra modiga. Faller de, så blir fallet stort.
-
Ibland får alldeles vanlige Svensson för sig att bungyjumpa eller fallskärmshoppa. Då talar vi inte längre om mod, då har vi att göra med dumdristighet.
-
Hej svejs!
2 kommentarer:
Först, vilken snygg bild! Sedan, kan bara hålla med dig om mod och dumdristighet. Och ibland tycker jag det är samma sak. Men det är väl för att jag själv är en riktig fegis...
Citerar Tove Jansson: "Det är ingen konst att vara modig - bara man inte är rädd."
Modiga/dumma idrottare finns det gott om. Vad sägs om Skeleton. Lägga sig på mage på en kälke som susar nerför en bana i 100-130 km/h utanannat skydd än en hjälm. Eller målvakt i bandy, på en straff står en galning meed en klubba och drämmer iväg en stenhård boll emot dig från 11 meters håll och dessa målvakter försöker faktiskt stoppa bollen.
Eller varför inte i handboll. Stå nio meter från en 2 meter lång 100 kg tung spelare som tar sats och kastar en boll rakt mot dig i en hastight av 100 knyck åtminstone.
Skicka en kommentar