Finaste pojkarna och deras motsatser

Våra gäster från i förrgår, Levi 4 år och Vide 2 år, tycker att det här är den roligaste platsen i gammelfarföräldrarnas hem. Skåputrymmet där lastbilarna och bussarna har sitt garage och duracellkaninerna sover. Men allt känns ändå inte riktigt bra. Lille Vide tar min hand och visar vad han tycker är läskigt hos gammelfolket. Pendeln på väggklockan är obehaglig. Ticke-tackar och låter. Gammelfarmor förstår och stannar pendeln och då blir allt bra. Jag bara smälter inför dessa småherrar och undrar i mitt stilla sinne hur deras liv kommer att bli. Men, det får jag inte veta.

Får man skämta om religionen. Jo, det är absolut tillåtet. Man får skämta med påvar och andra makthavare inom det religiösa området. Plocka ner det pompösa och pekpinneaktiga och ta ner det på jorden. Lite skratt ovan molnen är bara befriande.

Men har man verkligen rätt att håna, förolämpa och bränna religiösa symboler? Det har man, konstigt nog. Men man undrar hur personen tänker, han som står framför en ambassad eller en moské och bränner en bok som är helig för så många människor? Känner han sig stolt över sin provokation eller vill han bli en kändis, en rubrik i kvällstidningen?

Jag är själv inte religiös, men tycker att respekten för troende människor gör att man inte skymfar dem genom att bränna deras kristna symboler. Tänker på min mor som skulle blivit illa berörd om någon bränt bibeln. Man ska inte bränna flaggor heller, det är dumt, plumpt och sårande.

Blå nyanser i Norra hamn.

Tändstickor kan man använda till att tända eld på grillkolen, laga något gott och bli populär istället för att bränna böcker och bli avskydd.

 

Allt mellan himmel och jord

Fick ett brev i veckan. Handskrivet, i vitt kuvert med vanligt frimärke. Att man får ett alldeles vanligt brev händer så sällan numera att det är med spänning man öppnar kuvertet. Kanske en inbjudan till bröllop eller 50-årskalas.

Men så var det inte. Brevet kom från Jehovas vittnen i Rikets sal och jag blev inbjuden till en viktig högtid. Nisse, gubben min, fick samma inbjudan men brevet var skrivet av en annan person. Blir imponerad av att man i teknikens tidevarv tar sig tid att skriva personliga brev. Jehovas vittnen ringer inte på dörren längre, pandemi och portkoder har gjort det omöjligt.

Jag har stor respekt för människor som tror på en Gud. När jag växte upp var mina föräldrar med i Pingstkyrkan. Deras tro märktes inte av därhemma, men på söndagarna var det besök i kapellet där man kunde uppleva både hallelujarop och tungomålstalande. Men hemma hos oss var det lugnt, besöken i kapellet har inte gjort något avtryck i mitt liv, förutom kanske min svaghet för gamla läsarsånger.

Det är tillåtet att tro på vad man vill, religiösa skrifter, reinkarnation, himmel och helvete eller "någonting" (svenskens vanligaste tro) så länge man inte får för sig att ens egen tro är den enda rätta och försöker pracka den på andra. Själv tror jag att vi föds, lever en tid, dör och sen är det inget mer. Vi hamnar i jorden helt enkelt. Det låter tråkigt, men det är min tro. Våra själar hamnar varken i himlen eller någon annanstans. Men jag kan förstås ha fel. Ingen vet, ingen har kommit tillbaka och berättat.

 

Synd och skam

Özz Nüjen och Måns Möller uppträdde på Kulturens hus förra lördagen. De berättade vår världs historia på knappa två timmar.

Skämt och allvar blandades. Det applåderades flitigt när Özz beskrev världens fem största religioner: "Dessa religioner har en sak gemensamt. De förtrycker kvinnor. Så vi män ska vara jäkligt glada att kvinnorna bara vill ha jämlikhet och inte hämnd."

När det religiösa ordets tolkare såg kvinnan såg han "synd." Därför borde kvinnor dölja ansikte, hår och kropp för att inte fresta någon. Kvinnors klädedräkt, frisyr och lår har varit och är ett grandiost problem. Tänk på alla som har vikingasjukan."

När det religiösa ordets tolkare såg mannen sa han bara:

"Du är perfekt, du kan klä dig hos Dressman."

En tenor och en psalmvers

Idag ändrar bloggen karaktär. Från en 12-årig flickas fina fräscha berättelse om sin dag till en gammal kvinnas vandrande på kyrkogården, sökande efter en lämplig plats för den eviga vilan.

Vackert i Ljusets kapell

Nej, riktigt så illa är det inte. Vi vandrade på kyrkogården i väntan på onsdagskvällens underhållning i Ljusets kapell. Kyrkogården är mycket vacker och den ljumma sköna kvällen gjorde inte promenaden sämre.

Tenoren hette Johan Christensson, boende i Stockholm men uppvuxen i Gammelstad. Han sjöng med bravur och hans Anthem och Ave Maria var lysande. Resten av repertoaren var i mitt tycke lite för barockig.

Väntetiden i kapellet utnyttjade jag genom att läsa psalmboken och där hittade jag en psalm som jag lärde mig utantill. Jag hör ju till utantillgenerationen.

Sackeus var en publikan

den rikaste som fanns i stan

han hade ingen vän ändå

så han fick alltid ensam gå.

Så sorgligt, tänkte jag men det ordnade upp sig efter fyra nya verser, han blev frälst, fick en vän och delade med sig av sina rikedomar. Något att lära för dagens knösar.

Inget är som en sommardag!

Ha det gott i solen!

Gamla annonser och gamla kyrkor.

Det här tidningsurklippet har jag stulit från Facebook. En man med fina karaktärsdrag söker en kvinna med egna tänder och med en svävande och sylfidisk gång.

Han kanske skulle passa väl ihop med den här flickan som annonserade i Norra Västerbotten i slutet av 30-talet.

"Jag är en ung ensam förmögen landsortsflicka med gott utseende och egen lantgård. Min högsta önskan är att ingå äktenskap och göra en man lycklig, gärna fattig, ty min förmögenhet räcker för oss båda."

Från denna jordiska jämmerdal, vandrade äkta hälften och jag till det himmelska templet. Luleå domkyrka invigdes 1893 och hette  Oscar Fredriks kyrka ända fram till 1904 då den blev domkyrka. Prästen Anna Krigsman berättade med inlevelse om kyrkans historia och här är några bilder.

TREVLIG PINGST!

Tro på mig

Det ringer och på displayen står ett okänt nummer. Jag svarar och en vänlig kvinnoröst säger:

"Välkommen till Rikets sal på söndag. Vi finns i Bergviken, det kanske du känner till."

"Nja, jag har annat för mig", säger jag lite tvekande, men berättar inte att det är skidskyttet på teve som är det där andra.

"Tror du på framtiden och bibeln? fortsätter hon.

Mja, jo, nääe är mitt mesiga svar.

Det här måste vara en ny taktik. Det är slut med dörrknackning, nu är det telefonförsäljning av Gudsordet som gäller.

Tror jag på framtiden? När det gäller min egen så är den klart begränsad, men visst tror jag på framtiden för de som är unga idag. Jag hoppas att mina barnbarnsbarn Levi och Otis får leva i ett fredligt land som styrs av kloka och förutseende politiker och att de år 2100 kan se tillbaka på ett gott och lyckligt liv på samma sätt som jag kan göra idag.

Tror jag på bibeln? Visst tror jag på bibeln, den finns i de flesta hem, man jag tror knappast på det som står skrivet i den. Bibeln är en välskriven sagobok, både vacker och grym, men någon tro på en allsmäktig Fader har jag inte.

Må var och en bli salig på sin tro, så länge man vet att det bara är tro och inte en absolut sanning som man till varje pris ska tvinga på andra.

Ha det!

Snart är det grabbarnas tur i skidskyttet. Lycka till!

Allianser och Predikoturer

Ohelig allians

Valnatten jublade Alliansen och krävde Stefan Löfvens avgång. Valresultatet hade tydligt visat att Alliansen var det alternativ som svenska folket ville ha. Jajamen! 143 är väl ingen dålig siffra.

Idag visar det sig att det finns ingen Allians. Det finns fyra partier som vill olika och enigheten är borta. Vem som i framtiden blir vår nye statsminister är det ingen som vet. Men antingen blir det en man eller också blir det en kvinna.

Hur ska man locka unga människor till kyrkan frågar min gamle man. Han är engagerad i det kyrkliga och undrar om de yngre generationerna läser tidningarnas annonser om Predikoturer. Nej, troligen inte. Här behövs förnyelse. Man kanske kan tänka sig ett modernare språkbruk. Lite reklamengelska kanske där man byter ut Predikoturer mot "Trips to heaven" eller liknande. 

Maken tackar på förhand för alla goda idéer som kan tänkas "ploppa" upp hos bloggens eventuella läsare.

Det var allt för idag! Godnatt!

Någon att skylla på

Utbränd bloggerska

Min blogg har fyllt nio år. En gång var den levande och entusiastisk. Numera är den trött, visar symptom på utbrändhet och brist på fantasi. Men som jag deklarerade redan från första början skulle mitt bloggskrivande hänga med ända in i dimman och så ska det bli.

"Nånannanismen" är utbredd i vår värld. Det är aldrig ens eget fel, det är någon annan som är upphov till dåliga, rentav katastrofala beslut. Katolska kyrkans ledare med påven själv i spetsen skyller på djävulen. Det är hin håle själv som frestat katolska präster och munkar. Det är djävulen som fått dessa "Guds män" till att begå pedofili. Ve den onde som plockat fram otillåten lust hos den som ska leva i celibat.

Själv brukar jag också skylla på någon annan. Det är min självklara rätt som gift. Citatet som följer har jag haft på bloggen ett flertal gånger. Det är formulerat av en broder och bygger på lång erfarenhet av livet tillsammans med en partner.

"Äktenskapet är av Gud stiftat för att vi ska ha någon att skylla på."

Ha en fin dag!

En påve kom till Sverige

The pope came to Sweden, and we were so proud over his visit in just our country. We smiled, we admired and we thougt he was a modern pope, living in the same century as the rest of us.

Det engelska språket i förra meningen var bara för att visa att jag går en engelsk kurs, precis som Sven-Erik Bucht. Hans kurs är lite exklusivare, kostar 249.900 kronor mer än min, men så är han ju riksdagsman och personer i maktställning måste vi ju kosta på.

Åter till påven. Denne man som är överhuvud i katolska kyrkan kom i sin vita skrud, en mäktig man som fick träffa kung, drottning och statsminister. På vägen hem till Rom fick han en fråga om han kunde tänka sig ett kvinnligt överhuvud i katolska kyrkan. Men nej, det kunde kan inte. Usch nej!! Det måste vara någon med snopp, ty endast de har förmågan att leda folket i rätt riktning. Nu kanske han inte uttryckte sig riktigt så, men det var andemeningen.

Jag slutar med en dikt av Henrik Nordbrandt, publicerad i NSD i lördags:

"Året har 16 månader: November, december, januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, november, november, november.

Hej!

Det stinker

Det är inte hunden som lämnat avtryck, det här är konst.

Landstingspolitiker i Uppsala vill förbjuda snuslukt. För att inte lukta illa bör både patienter och personal på vårdinrättningar lämna prillan hemma. Busschaufförer bör också tänka på att inte störa passagerarna med olämpliga utdunstningar.

Inom kort väntas även förbud mot vitlök och surströmming. Vi är ett sensibelt folk och våra känsliga sinnesorgan ska inte irriteras i onödan.

"När Fan läser bibeln lär han få se ett och annat som han inte kunde skrivit bättre själv."

Citat: Läsebok för syndare.

Homosexuella kommer inte in i himlen, säger ett antal pingstpastorer i en intervju i tidningen Dagen. Det har de läst i en mycket gammal bok. Men vem vill komma till en himmel där dessa bigotta farbröder råder? Det finns bättre och mysigare himlar för oss andra som inte bryr sig om vad folk har för läggning.

Bevare oss för falska profeter!

Gokväll!

Den nya religionen

Vi skriver 2015 och vi behöver en ny världsreligion. Den bör vara skriven av nutidens män och kvinnor och dess syfte och innehåll ska vara att du som människa får tro precis på vad du vill, så länge du respekterar andras tro eller "icketro."

De som ska forma den nya bibeln kan plocka det bästa ur de gamla religionerna, men tillföra nya tankar och idéer. Av de 10 budorden kan man behålla 5,6,7 och 8 men slopa nummer 1 som är emot allt vad den nya religionen innebär. Kärlekslyrik som i Höga visan kan vara kvar, dess poetiska innehåll är tidlöst, men det mesta behöver förnyas. I den framtida bibeln kan man kanske läsa följande:

Evas brev till riksdagsledamöterna

Adams sånger

Johans tankar i tiden

Evangelium enligt Sara.

Den nya moderna religionen behöver inte betyda att vi ska älska alla, det är en omöjlighet, men att vi accepterar andra och försöker vara hyggliga medmänniskor som inte skjuter eller hotar den eller de som tycker annorlunda.

Är det någon som inte håller med mig så har den personen fel, men det accepterar jag som anhängare av den nya tidens religion.

Hallelujah! Pris ske Någon eller Något!

Herren och Monica på samma söndag

När jag var fem år fick jag följa mina föräldrar till kyrkan i Malå. Jag kommer själv inte ihåg tillfället, men det har berättats för mig åtskilliga gånger. Efter en kort stund i kyrkolokalen lär jag ha upphävt min stämma och sagt: "Nu vill jag fara hem, det här var ingen rolig bio."

Många, många år senare, närmare bestämt i söndags, gick jag återigen på en högmässa. Denna gång i Luleå. Domkyrkan är stor och mäktig, vacker både på utsidan och insidan. En proffsig kör sjöng imponerande mäktigt och bänkarna är nästan sittvänliga.

Jag har all respekt för de som tror på en Gud och en himmel. Min egen tro är svag, rentav obefintlig. Berättelsen om mannen som föddes av Jungfru Maria och avlades av den Helige Ande är för mig en saga, lika vacker och sann som Törnrosa.

Efteråt gick jag på bio och såg Monica Z. Det var kanske ingen rolig bio, men filmen var bra.

Äntligen blommar min amaryllis.

Hej!

"Är du frälst, lilla vän?"

Det finns alltid en grupp människor som försöker få oss att förstå att just deras tro är den enda rätta.

Jag som växte upp i en religiös familj, följde ofta mina föräldrar till Filadelfia (Betania?) i Baktsjaur och satt där som ett tänt ljus under gudstjänsten som innehöll väldigt mycket halleluja. Efteråt var det inte helt ovanligt att det kom fram någon pastor, tog mig om axlarna och frågade i vänlig ton: "Lilla vän, är du frälst?" Jag kommer inte ihåg om farbrorn fick något svar, men jag tyckte att frågan var obehaglig.

"Frälst" blev jag långt senare. Det var på 50-talet när jag mötte Elvis.

Det är inte bara inom religionen man försöker locka folk till sin tro. Likadant inom politiken och nu på söndag är det dags att följa sin politiska tro och rösta i kyrkovalet.

Hej!

Vad ska man tro?

Nej, jag tror inte på Gud. Jag tror att när vi dör försvinner vi för gott och vår aska berikar jorden. Vi finns till så länge någon minns oss, sedan är det slut för alltid.

Men tänk om jag har fel. En dag står jag framför pärleporten och Gud eller hans ställföreträdare säger: "Du otrogna, stick och brinn och jag skickas ner till det svettiga varma inre där Hitler och de andra despoterna vistas och där får jag tillbringa evigheten.

Men tänk om jag har rätt. Det får vi aldrig veta för det är så vist ordnat att ingen kan bevisa varken det ena eller det andra. Alla får vi bli saliga på vår tro och alla har vi fullkomligt rätt. Gud, himmel, helvete, reinkarnation, Buddha, det är bara att tro på det som passar ens kynne bäst. Ingen har kommit tillbaka och kunnat berätta den fullkomliga sanningen.

Nästa söndag är det kyrkoval. Jag inte bara tror, det vet jag.

Trevlig vecka, vad du än tror på.

Bibliska råd till kvinna och man

När Gud, eller det religiösa ordets tolkare, såg kvinnan såg han "synd." Därför borde kvinnan dölja ansikte, hår och kropp för att inte fresta någon. Hennes klädedräkt och frisyr har varit och är ett problem i många religioner.

Min egen mor blev frälst som det hette och kammade sitt hår i en sedesam "pingstvänsknut." Det gjorde kvinnorna på 50-talet om de var medlemmar i Filadelfiaförsamlingen.

Men när Gud, eller det religiösa ordets tolkare, såg mannen sa han bara:

"Du är perfekt, du kan klä dig hos Dressman."

Trevlig dag!

Hur kunde det hända?

Idag är det Marie Bebådelsedag, till minne av den dag då jungfru Maria fick veta att hon skulle föda ett litet barn i juletid. Den som upplyste henne om graviditeten var ängeln Gabriel.

Det här kan ju te sig rätt märkligt för oss som lever i dagens moderna samhälle. Maria, som var jungfru, fick av Gabriel veta att hon skulle föda Guds son. Denne son var avlad av den Helige Ande utan att Maria hade vetskap därom. Var Gabriel hämtat sin information förtäljer inte historien.

När jag gick i skolan fick vi lära oss att den som skymfade den Helige Ande var en hädare, alltså en person som kränker andras heliga tro. En sådan varken vågar eller vill jag vara och visst är Maria värd en egen dag, hon som blev med barn utan att vara medveten om tillblivelsen.

Och om det inte vore så att min äkte man och jag försöker gå ner i vikt, så skulle vi fira med frasiga våfflor, hjortronsylt och grädde.

Hej!

Finns det "nånting?"

I teves morgonsoffa sitter en man från Frälsningsarmén och berättar om frikyrkornas kris med minskade medlemstal. Frälsningsarmén kanske inte finns kvar om 10 år om man inte paketerar religionen på ett modernare sätt, säger officeren som är lite bekymrad.

Vi är inte så kyrkliga längre. Om Pelle får frågan om han tror på Gud, så svarar han antagligen:

"Njaä, men jag tror på nånting."

"Nånting" är vår tids Gud och det kan betyda vad som helst. Det kan vara andar, änglar, reinkarnation eller något annat. Bönen "Fader Vår" kommer antagligen att skrivas om och heta:

"Någonting som finns nånstans,

vad eller vem är du?"

Religion är ett känsligt ämne som jag inte behärskar, trots min barndoms söndagar i Betaniakapellet i Baktsjaur med pastorer, vuxendop och halleluja. All respekt för människors tro, men ibland är det svårt att ha respekt för de som predikar tron.

Allt för idag!