Våra gäster från i förrgår, Levi 4 år och Vide 2 år, tycker att det här är den roligaste platsen i gammelfarföräldrarnas hem. Skåputrymmet där lastbilarna och bussarna har sitt garage och duracellkaninerna sover. Men allt känns ändå inte riktigt bra. Lille Vide tar min hand och visar vad han tycker är läskigt hos gammelfolket. Pendeln på väggklockan är obehaglig. Ticke-tackar och låter. Gammelfarmor förstår och stannar pendeln och då blir allt bra. Jag bara smälter inför dessa småherrar och undrar i mitt stilla sinne hur deras liv kommer att bli. Men, det får jag inte veta.
Får man skämta om religionen. Jo, det är absolut tillåtet. Man får skämta med påvar och andra makthavare inom det religiösa området. Plocka ner det pompösa och pekpinneaktiga och ta ner det på jorden. Lite skratt ovan molnen är bara befriande.
Men har man verkligen rätt att håna, förolämpa och bränna religiösa symboler? Det har man, konstigt nog. Men man undrar hur personen tänker, han som står framför en ambassad eller en moské och bränner en bok som är helig för så många människor? Känner han sig stolt över sin provokation eller vill han bli en kändis, en rubrik i kvällstidningen?
Jag är själv inte religiös, men tycker att respekten för troende människor gör att man inte skymfar dem genom att bränna deras kristna symboler. Tänker på min mor som skulle blivit illa berörd om någon bränt bibeln. Man ska inte bränna flaggor heller, det är dumt, plumpt och sårande.
Blå nyanser i Norra hamn.
Tändstickor kan man använda till att tända eld på grillkolen, laga något gott och bli populär istället för att bränna böcker och bli avskydd.
12 kommentarer:
Har också varit med när en pytteliten talade om vad hon tyckte och mormor bar raskt ned tavlan till källaren. Och inte förrän då fattade vi vuxna att den kunde tolkas på olika sätt, tänkt att den var positiv men vi fattade nu. Kunde tolkas tvärtom.
Och det andra, det vore självklart att kontrollera den eldsugne. I detta fall har han framtiden säkrad här och dessutom med säkerhetsskydd. Nytt boende också. Och det finns mycket mer känt om denne. Bara bott här i två år och skickas tillbaka där det nu kan vara farligt tillåter inte svensk lag.
Däremot fyller man förvar, vilket hemskt ord, med ungdomar som gått ut gymnasiet med höga betyg, gör redan insatser i vårt land med att vara ungdomsledare m m. Jobbar på fritiden där de får, men anses nu att de kan skickas ut, inte så farligt i deras land och att de är kristna är nog inte på riktigt. Så ut bara!
Finland är jätteglada att de har den gamla lagen om brott mot trosfrid kvar. Vi tog bort den runt 1970. Men innebar just att inte kränka, göra bokbål på heliga skrifter. Göra något absurt och vulgärt för att göra illa. Skämta kunde man förstås. Det har vi alltid kunnat och yttrandefrihet har ju inget med detta att göra. Fast nu tycker jag att Strömmer fått Koranen på hjärnan, ska ju gälla allt. Och vi är lite sena. Ser att Norge löser det och andra länder. Går ju att tänka vettigt.
Monica: Mitt yngsta barnbarn var i flera år rädd för en tavla som vi fick plocka ner varje gång hon var på besök. Det var en karikatyrteckning av min far som vi låtit rama in. Kan ju förstå henne, karikatyrteckningar kan vara skrämmande för en lien person.
Att småkillarna charmar gammelfarmor är ju precis som det ska vara. :)
Just nu är det väldigt populärt att bränna Koranen och reta upp hela den muslimska världen. Så urbota dumt, det är ju bara för att provocera och ställa till bråk och skapa oro. Yttrandefrihet ska aldrig användas till att skymfa andra religioner. Mesiga Sverige får inte sanktionera galningars längtan efter 15 minuter i rampljuset. Borde vi inte snart ha nått botten av idiotilagret?
Annica: En del är tydligen rädda att yttrandefriheten naggas i kanten om vi vägrar låta provokatörer stå framför en moské eller annat tempel och bränna symboler. Det har jag svårt att tro. Finland tillåter inte offentlig bränning av religiösa symboler men det landet lider ju av sunt förnuft, något som vi inte riktigt har lika mycket av. Norge har också lyckats avstyra dumheterna.
Religion tål verkligen att skämtas om, finns så mycket knasigt i skrifterna, men hån, hat och provokation som sårar den enkla människan är bara så fel. Att svara med hat och hot och flaggbränning är också galet.
Det flyger en vild tanke i mig:
Låt de som önskar bränna vilken symbol de vill, men ge dem ingen skydd: ”Var så god, gör det på egen risk. Samhället har inga polisiära resurser att bidra med". Vill man ha skydd, (för det behöver man, eftersom det finns gott om folk som vill ”markera” mot den som ”markerar” sitt missnöje genom hån och provokation), så får man anlita ett privat vaktbolag, samt bekosta eventuella skadeverkningar i offentlig miljö efteråt. Jag tror att deras kämpaglöd skulle svalna betänkligt då. För att de är, till skillnad från tonåringarna i Teherans gator, inte det minsta modiga eller övertygade.
Jag vet att tanken är både ociviliserad, orealistisk och ogörlig, men den kittlar!
Nahide: Ett mycket tilltalande förslag. Paludan och hans likasinnade får betala för sina livvakter. Tror också att intresset svalnar rätt ordentligt.
Är din tanke verkligen ociviliserad? Nej, det är bokbrännarna som är ociviliserade, tycker jag. Möjligen är den ogörlig, men vi kan skicka tanken till Strömmer.
Tyckte det var intressant att läsa på, regeringskansliet har färsk info om alla dessa så aktuella skeenden numera.
Demonstrationer som blir godkända, (väldigt snabba beslut påtalade en alert person till skillnad mot väntan på pass som kan ta ett halvår och samma myndighet som handhar), polismyndigheten ska då se till att demonstrationen med grill kan genomföras och uppstår osäkerhet så spärras det av och personen skyddas. Med otroliga resurser om det krävs, ja hela landets skydd kan kallas in.
Kriminellt däremot är förtal, hot eller hets mot folkgrupp så samma myndighet anmäler hets mot folkgrupp t ex efter grillandet av bacon m m.
Självklart vore att INGEN någonsin får tända eld på centrala platser i en stad eller ort. Det om något äventyrar säkerhet.
Och nu kom ansökan från en tämligen ung man för vilken innehållet i den omtalade boken i stort var okänt men han vill stoppa medlemskapet i försvarsförbundet där nästan alla är med utom vi.
Och sen fler som kommit på en bra grej att få asyl. Fast kanske inte så kul att sitta gömd resten av livet. Och så på det bl a en kvinna som vill elda en annan bok.
Det orsakar enorma kostnader detta och det borde verkligen ses över.
Grannländerna ordnar det på sitt vis. Vi är lite "efter" här kanske😉
Monica: För att slippa alla dessa kostnader så anammar vi Nahides ide.
Gunnel, vore ju också bra om absolut alla ignorerar, noll personer stannar, då räcker det kanske att en polis vaktar den ensamme vid lilla brasan. Blir inte så kostsamt då.
Monica: Håller med! Ignorera dem.
En lite för sen och lite för lång kommentar, ber om ursäkt för det. Men din berättelse om Vide (och Linnea) väckte gamla inslumrade minnen till liv. Jag spricker om jag inte berättar.
Hos min moster fanns en fotografi på väggen. En porträtt som föreställde hennes svärfar, en man med bister uppsyn och sträng blick. Jag har alltid tyckt att han stirrade på mig var än jag fanns i rummet. Tror inte att jag var direkt rädd, men det kändes obehagligt. Och vi var ofta hos moster, bodde så nära. Jag var inte så rakfram som de yngre generationerna är, så jag sa väl ingenting. Och det fanns nog ingen förstående gammelfarmor som lade märke till det.
Det dröjde många år (tills jag var 10 år) som jag nämnde det hemma vid frukostbordet. Mamma skrattade och sa: "Vet du, jag tycker också ibland att han stirrar". Brorsan, som just hade fått en kamera till 15-årspresent, förklarade myndigt att det berodde nog på kameravinkeln. Och pappa sa att det var nog första gången gubben blivit fotograferat och han var säkert lite rädd. Sedan sa han att jag inte borde oroa mig för gubbar som var döda sedan 30 år tillbaka. Efter det samtalet försvann den obehagliga känslan. Jag började tycka nästan lite synd om farbrorn i stället. Vi blev vänner i alla fall. Tala om ordets makt.
Nahide; Du behöver inte alls be om ursäkt, alltid trevligt med kommentarer. Jag har också upplevt att en person på en gammal svart-vit bild stirrar var man än befinner sig i rummet På de gamla fotografierna var folk alltid allvarliga, satt blickstilla och stirrade in i kameran, man fick inte röra sig, då blev kortet suddigt. Gissar bara.
Din pappa hade en lugnande inverkan och du blev vän med den döde. Allt gott och väl.
Skicka en kommentar