Här sitter min far i gröngräset en varm sommardag och jag står bredvid. Det ser idylliskt ut men samma år i april hade Hitler invaderat Danmark och Norge och oron för framtiden var stor i de svenska hemmen. Min pappa som var 30 år på bilden var en intelligent, generös och familjekär person som kunde bli tvärilsk när saker inte fungerade. Känner igen fenomenet. Det har gått i arv.
Här är en bild av mina barns pappa. Mannen som klättrade i träd i sin ungdom. Idag är han inte lika "vigulant" och är tacksam för att det finns hiss i vårt hyreshus. Vi träffades redan 1958 och har hängt ihop sen dess. Idag kommer hans söner att ringa och gratulera honom till att han haft turen att få så fina barn.
GRATTIS alla pappor. Ni är viktiga och bör få den uppskattning ni förtjänar idag och alla andra dagar.
4 kommentarer:
Stort grattis till alla bra pappor! Vi är många som hade tur (eller var det skicklighet?) när vi valde våra fäder.
Pappor är bra!
Hade han inte funnits ... ja - hur skulle jag då må?
😊
Annica: Vi hade tur och tack och lov är de flesta pappor alldeles fantastiska förebilder.
Bert Bodin: Ja, det kan man undra. Vi får tacka våra pappor för livet.
Skicka en kommentar