fredag 28 oktober 2022

Ett nattligt inlägg


Man ska inte bli orolig om man råkar vakna efter en sömnlös natt.
(okänd)

Vaknade 03.00, gick upp och löste korsord, drack te och åt en digestive med ost. Det är lite synd om mig, jag har återigen drabbats av flunsa och feber och den egna sängen känns inte bekväm.

Ser att bordet framför mig är stökigt, får nästan lust att städa, men det är natt och jag är sjuk. På bordet ligger en teve-tidning och en påminnelselapp om vad jag inte får glömma när jag beställer matvaror nästa gång.



På bordet ligger också en laptop, två mobiler, en läsplatta, en mugg full med pennor, ett förstoringsglas och tre fjärrkontroller. Vad är det för folk som bor här? Ingen ordning alls.

På min mammas finrumsbord låg en broderad duk, en vas med blommor eller en karamellskål. Så vill jag också ha det. Men mamma behövde inga fjärrkontroller, hon reste sig från soffan, gick till teven och bytte kanal.

Vi drunknar i prylar.



 

12 kommentarer:

Monet sa...

Det är förstås olika och indivduellt det där med hur man har det med ”ordning och reda” omkring sig. En del störs inte alls, andra vill ha det kliniskt rent. Personligen tror jag inte att det handlar så mycket om att vi har mera prylar nu än förr. Det fanns oerhört mycket saker som vi inte använder idag - hyllor med prydnadssaker, fotografier av släktingar, askkoppar och utrymmeskrävande saker i köket till exempel.

Det är nog snarare så att vi ändrat inställning till hur man ska ha det i vardagen. Förr var det ett måste att hålla rent och snyggt och man hade till och med ett ”finrum” som du själv beskriver där man inte vistades i vardagen trots trångboddhet.

Det du beskriver om en blandning av pennor, mobiler, lappar, tidningar, korsord, läsplattor och fjärrkontroller på vad jag (tror) är ditt vardagsrumsbord är nog en vardag för många. Man lever sitt liv i princip på en plats, i vardagsrummet och vänjer sig vid att använda alla prylar där.

Min man och jag, som periodvis haft eget företag och kontorsrum i hemmet, har istället fortsatt med den uppdelningen. Vi har varsitt kontorshörn i respektive sovrum och där sköts all administration och allt kontorsmaterial finns också där. Ungefär som under yrkeslivet. Vi kan för den delen visst sätta oss vid det större bordet i köket om det är saker som kräver mera plats men vi plockar alltid undan efter oss då. På samma sätt har vi faktiskt precis som din mamma enbart blommor, ljus och en tuff svart läderburk där vi förvarar alla fjärrkontroller på ett snyggt sätt på vårt bord. Det är ett glasbord så vi har underlägg till våra vinglas när vi tar vår ”apéro” där men lägger aldrig tidningar, böcker, Ipad eller annat än mobilerna (för att höra telefonerna) där. Och vi plockar alltid ut och stuvar ner glas i diskmaskinen, rättar till kuddar, puffar soffdynor, plockar upp kattleksaker och rättar till pläd innan vi lägger oss. För att kunna mötas av ett trevligt och inbjudande vardagsrum nästa morgon.

Sen kan det svämma över i vissa hörn, t ex i badrummet eller i vissa lådor eller garderober av för mycket prylar och onödigheter. Oftast syns det inte eftersom mycket ligger dolt. Men blir det där för mycket då kommer svarta sopsäckar fram och det rensas och slängs och åks till Pingstkyrka och återvinning. Tack och lov är vi likadana, mannen och jag så det sker automatiskt. Och vi får alltid höra att vi har ett så vackert och välordnat hem - det tycker jag också och det är viktigt för vår trivsel eftersom vi numera tillbringar så mycket tid hemma. Men det är vi - andra stör det vi tycker är röra och oordning inte alls!

Skrivet som en reflexion på ditt inlägg och inte för att reta någon eller göra sig förmer. Vi är som sagt olika! Och krya på dig - kolla för säkerhets skull att det inte är covid!

Bert Bodin sa...

Inte kul att få flunsa såhär före flunsatider. Själv får jag en spruta i mitten av november och hoppas kunna undvika "snuvan".
Krya på dig. Städa får du göra sen.

Elisabet. sa...

Väninnan ligger nu i covid och har varit såååå dålig, fem sprutor till trots (ja, du förstår vilka). Var rädd om dig! (Och vi har det ungefär som hos er).

Gunnel sa...

Monet: Intressant att höra hur andra har det därhemma. Att det ser ut som det gör på vårt bord beror på att vi saknar vettig plats för alla tekniska prylar Maken gillar att sitta i soffan, se på teve, samtidigt som han ser hockey i sin laptop och andra idrottsresultat i mobilen. Skickligt av en man att klara flera saker samtidigt. Fast jag klagade över stöket trivs vi bägge två mycket bra i vårt hem och med varandra.

Gunnel sa...

Bert Bodin: Vi har inte beställt tid för sprutan än. Men det ska bli inom kort.

Gunnel sa...

Elisabet: Stackars din väninna. Jag hade covid för en dryg månad sen och därför tycker det är onödigt att bli sjuk igen. Är dock inte så dålig.

Nahide sa...

Jag lever praktiskt taget hela livet i köket. Allt jag behöver trängs på köksbordet; telefon, tidningar, böcker, radio, laddare, pennor, förstoringsglas, fruktskål, sax, brevkniv. Besökare får också trängas kring samma bord. Jättepraktiskt. Enda nackdelen är att det är lite svårt att få plats för tallrik och mugg när det är matdags.

Gunnel sa...

Nahide: Smart och praktiskt och nära till allt. Ett köksbord är till för att användas och det gör du verkligen. Som besökare har man alltid fått fika vid ditt köksbord och vi gäster har alltid haft gott om plats.

Annica sa...

Vacker bild! Som vanligt. :) (Nej då, jag är inte alls avis på utsikten. Hm ...)
Det var då ett elände att flunsan invaderat dig igen. Som vi alltid brukar säga: Förkylda dagar är bortkastade dagar. Kära väninna, krya på dig! En gång för alla!
Alla mina bord är belamrade med allehanda ting, från datorer, intressanta böcker och tidningar till "kontorsmaterial" och prydnadspryttlar. Det är så trevligt.

Gunnel sa...

Annica: Helt rätt! Förkylda dagar är bortkastade, men jag är helt klart på bättringsvägen så mina bortkastade dagar är nog snart över.

Jag har sett dina bord, även om det börjar vara rätt länge sedan, där finns väldigt mycket intressant att se, läsa och pillra på.

Elisabet. sa...

Ler åt Annicas kommentar. Den sista meningen är bara så underbar!

Annica sa...

Elisabet: Tack för din fina kommentar! Den fick MIG att le! :)