Någon gång på 80-talet fick vi postanställda testa vår kondition genom att trampa på en testcykel under ett visst antal minuter. Som resultat fick vi veta hur gamla vi egentligen var. Jag, som enligt födelseattesten var drygt 40, hade kondition som en 70-åring. Jag fick alltså veta att jag hade dåligt flås, men jag gjorde ingenting åt saken.
Någon gång under 90-talet fick vi postisar testa en maskin som skulle visa vår muskelstyrka. Testmaskinen fanns på Ormbergets sportanläggning. Det visade sig att mina värden var usla, mina muskler nästan oanvända och jag fick ett gympaprogram för att stärka kroppskorsetten, som det så vackert hette. Nu hade jag klart för mig att min kropp behövde träning, men jag gjorde ingenting åt saken.
Ibland när ryggen smärtar undrar jag om det är dags att sona för mitt bristande engagemang i kroppens skötsel. Mina vandringar i Hertsötrakten är nog inte tillräckliga för att rätta till tidigare försummelser.-
Så till mina efterkommande som tränar, springer, dansar, spelar fotboll och innebandy, går på gym osv. Skönt att ni inte blev som jag.
-
Lev väl!
5 kommentarer:
Ingen av dina efterkommande som dansar och springer är 72 bast. Tiden får visa vem som har rätt. Numer har folk ont i knäna, stressar,
sover dåligt och behöver alla möjliga mediciner. Jag tror att du gjort rätt som varit som folk är mest.
Du är ju friskast av oss alla och behöver sällan/aldrig uppsöka läkare. Själv har jag belastat primärvården senast nu på morgonen med min förkalkade och jätteonda axel. (Antagligen är det hjärnförkalkningen som blivit så omfattande att den börjat ta sig ner i axelpartiet.)
Undrar om du inte fortfarande har kondis som en 70-åring?
Som den pessimist jag är så tror jag ju att jag så småningom får sota för min lättja. Hittills har jag sluppit det och har nog fortfarande efter 25 år fortfarande kondition som en normal 70-åring.
När jag konditionstestades var de tvugna att använda kol-14-metoden för åldersbestämningen.
Skicka en kommentar