Frimärkshäften brukar vara vackra. Men så är inte fallet med häftet som heter "Romaner om brott" och som hyllar våra deckarförfattare. På frimärkena förekommer förutom författarna, bilder på handklovar, kroppar, pistoler och stora röda blodfläckar. Får man ett brev med ett sådant frimärke kan man misstänka att man har ovänner.-
Men ingenting är längre som förut. Nu är det få som skickar brev och använder frimärken och i en framtid är de säkert helt försvunna.
Vi som en gång jobbade på Posten hade häften och frimärksrullar i hundratal i våra kassor. Lite jobbiga att räkna men det behövde vi inte göra alltför ofta. Men postkassörens era är förbi, vi är lika omoderna som busskonduktören och maskinskriverskan. En del av våra jobb försvann, en del gick till banken, andra till ICA eller kiosken.-
Vi behövdes inte längre och helt ärligt måste man konstatera att vi inte är särskilt saknade.
-
Och nu är det slut!
5 kommentarer:
För oss gamla postisar är verkligen inte deckarfrimärkena mycket att skryta över.
Frimärken är annars ett av de områden jag är nördigast inom. Visste du t ex att algeriska postpaketmärken för försändelser avsedda för hemkörning före 1949 alltid trycktes i grön färg? Eller att landet Dobrogea gav ut 4 frimärken 1916-1918 i valörerna 1, 5, 10 och 25 stotinki?
Har Du hört nåt från Lainejaur om de överlevt lakasoppan?
Jag var obekant med Dobrogea och stotinki. Ska kolla på Wikipedia om och var det riket finns eller fanns.
Betr. lakasoppan har jag inget hört. Jag är djupt oroad.
Lakasoppan var fantastisk. Georg har ett uttryck ang. god mat. När det är som bäst brukar han säga att hä knuller neät haschen.
Han använde detta uttryck beträffande soppan så då kan ju alla förstå att den var superb.
När det gäller frimärken är jag albinos som Tilda uttryckte om mindre vetande.
Dobrogea är/var ett område i nuvarande Rumänien och Bulgarien som blev rumänskt efter första världskriget. Hur kursen på stotinkin är är dock obekant. Lakasoppa låter förövrigt lika gott som pölsa/lungmos e.d.
Roligt att du mår bra idag, Lennart. Min barndoms lakasoppa var icke något för mig. Men lungmos torde vara ännu värre. Däremot tycker jag att pölsa är snudd på delikatess, Peter.
Skicka en kommentar