I stället för silikon

Det här är ett utdrag ur en novell som jag en gång skrev. Den är absolut sann och självupplevd.

-

Min kusin och jag hade gjort en beställning från en postorderkatalog. Vi var cirka 12-13 år gamla och hur vi hade lyckats dölja paketavin för våra föräldrar vet jag inte, men vi hade lyckats. Vi hade hämtat vårt paket på posten och betalat med pengar som vi själva lyckats skrapa ihop.

-

Under stor spänning öppnade vi det bruna paketet och fick fram fyra stycken rosa bitar i skumgummimaterial. Vi läste på den medföljande beskrivningen, där det stod: "Skall läggas in i behån, för att öka bystens storlek och ge en vacker form". Vi ville båda så gärna ha en vacker form och det såg så snyggt ut i katalogen. Problemet var bara att vi inte hade börjat använda behå, så vi hade ingenting att stoppa inläggen i. Försöken att få skumgummibitarna att sitta fast inuti blusen misslyckades totalt. Den falska bysten vandrade ner till skärpet i midjan, där den stannade. Det blev inte alls som vi tänkt oss, så mycket besvikna satte vi tillbaka vår tänkta byst i det bruna paketet och gömde det väl i en grenklyka i en stor gran.

-------------

Morgonen därpå, när jag kom ner till köket, satt mina föräldrar, min moster och morbror och tittade på mig med barska miner. Till min stora förskräckelse såg jag, att på vårt stora köksbord, låg fyra stycken välbekanta skära skumgummibitar. Om jag bara kunde sjunka genom jorden, så skulle jag göra det. Så fruktansvärt pinsamt!!

-

Det var min morbror, som sin vana trogen varje söndagsmorgon gett sig av med bössan på ryggen för att jaga hare eller fågel. Det enda han hittat denna morgon, var ett litet paket med mitt namn på, innehållande det som nu låg på köksbordet.

-

Nu satt de där alla fyra och bara tittade på mig. Men till slut började min moster fnissa och snart låg alla fyra dubbelvikta av skratt åt de skära skumgummibrösten och åt flickebarnet som hade tänkt sig att använda dem.

-

Var sedan de falska brösten tog vägen, vet jag inte. Troligen brändes de upp, för jag kan väl inte tänka mig att mamma eller moster tog hand om dem, för att se om beskrivningens löften stämde.

-

-

Det blev långt i dag men nu är det slut.