Arvet.För några år sedan skrev jag första kapitlet till en novell. Jag skickade över den till Annica som skrev kapitel nummer två och så fortsatte vi växelvis att skriva, till dess vi hade tolv kapitel av en fullkomligt sanslös historia.
-
Berättelsen handlar om Vera som gifter sig för fjärde gången. Hon har träffat den nyrike lottomiljonären Holger och i honom ser hon en möjlighet att rädda sig och sin herrgård undan konkurs.
-
Holger dör plötsligt och lämpligt i en bilolycka och det visar sig att hans systrar ägde lottomiljonerna och Vera ärvde endast hans samlade vimplar från olika städer och fotbollsklubbar. (Se bild).
-
Efter några månader möter hon Axel. En politisk vilde på den yttersta branten. Axel hatar kvinnliga präster, EU, hastighetsbegränsningar, gågator och allt vad kultur heter. Han är anhängare av monarki och manligt ledarskap. Han har bildat "Axelpartiet - du vilar trygg på mina skuldror", där han är den store ledaren, men som till sin förtvivlan har märkvärdigt svårt att få medlemmar,
-
Här följer ett stycke av novellen, där han försöker ragga folk till sitt parti.
-
- Det var verkligen inget fel på hans idéer. Trots detta hade han hittills bara fått sju personer att skriva på som medlemmar av det nya partiet. Tre ungkarlar från schackklubben, kommunen Bystads enda uteliggare och två tonårspojkar som skrev på, mot att Axel inte anmälde dem för klotter på posthusets fasad. Den sjunde och senaste medlemmen hade skrivit på i förrgår. Det var den enda kvinnan, 84-åriga grannen och änkefrun Svea Dahlman, åt vilken han hade hämtat ett paket på posten. Samtidigt som hon skrev sitt namn på paketavin, hade han lagt fram sin lista, som hon med darrande hand undertecknat.-
-
Novellen kommer aldrig att publiceras. Dess plats är skrivbordslådans.
-
Tack för idag.
12 kommentarer:
Dags att låta novellen komma ut ur garderoben, det låter som en bestseller där du även kan tjäna en hacka på filmrättigheterna. Du måste ju tänka på oss arvingar. Vi vill inte bli sittande med en samling fotbollsvimplar hur fina de nu än kan vara.
Hoppas publiceringen/filmrättigheterna ger mycket kosing för mina arvingar ska ju ha hälften. Även av fotbollsvimplarna... Det är faktsikt första gången jag ser dem. Gunnel, när träffade du Vera och tog kort på vimpelsamlingen?
Det förefaller föreligga ett faktafel i novellen som jag som schackspelare måste protestera emot. "Tre ungkarlar från schackklubben" skulle ha skrivit på för partiet. Omöjligt! Schackspelare tänker bara på schack, inte på politik. Om vi någon gång tänker på något annat än schack är det mest på frisyren.
Ville bara påpeka detta innan alstret går i tryck.
Men Gunnel och Annica; Har Ni redan börjat slåss om arvet?
Publicera novellen, jag vill verkligen läsa en berättelse om så mycket kärlek och ungkarlar i schackklubben. Är figurerna hämtade från Hertsön eller är dom upphittade ?
Nu bloggar jag också!
Stort och smått = Annica
Peter o Nahide: Det blir inte så mycket arv. Annica vill ju också ha. Det här kan bli en riktig Stieg Larsson arvstvist.
Anders o Lennart: Jag tycker mig minnas att Axel hade en hållhake på medlemmarna i schackklubben. Dessutom blir det ingen kärlek alls för schackspelarna.
Detta verkar verkligen lovande!
Kul att du kom igång med bloggandet,äntligen!
Kram!
Tvärtom tror jag att det blir en megahit. Kanske Kenneth Branagh kan läsa novedllen och göra som med Wallander. Spela in på plats och med sig själv i huvudrollen och kanske Gunnel och Annica kan få varsin roll.
Peter. Då måste vi skriva in två tantroller. Huvudrollen Vera är visserligen bedagad, men trots allt betydligt yngre.
Efter morgonens spegeltitt så ser jag att jag blir perfekt för rollen som 84-åriga Svea Dahlman.
Skicka en kommentar