Nära mig finns det här trädet. Jag kallar det "mitt träd." Det är ålderstiget och i samma fas av livet som jag själv. Varje vår när snön försvunnit fotograferar jag "mitt träd" och det här är 2022 års version. För några år sedan stod jag vid trädet och tänkte högt: "Du ser allt anskrämligare ut för varje år som går." Döm om min förvåning när jag hörde en susning från furan som svagt och knarrigt men dock tydligt viskade: "Detsamma."
Man ska inte förolämpa ett gammalt träd. Det finns forskning som säger att man i framtiden ska kunna tala med träd och växter. Jag vill påstå att om man verkligen lyssnar så är det möjligt redan idag.
Nära mig står den här bänken. Som gjord för meditation och stilla ro. Här kan man se ut över vatten, grönska och vackra moln och njuta av sommaren när den är som allra ljusast och vackrast.
TREVLIG MIDSOMMAR!
10 kommentarer:
Du skriver så fint och poetiskt. En glad midsommar önskas er vackra par som jag såg i tidningen då vid en liten intervju. Ha det så gott!
Allt levande, människor, flora och fauna, är nära sammankopplat. Allt i naturen har en "röst". Att tala med träd kan vara mycket mer givande än att tala med människor. Tänk vad mycket de sett och hört. Där finns visdom. Och lugn i en galen värld. Jag hoppas du även ger ditt träd en kram då och då.
Önskar dig och maken en skön dag!
Monica: Tack för berömmet! Ha en skön och trevlig midsommar du med.
Annica: Vet inte säkert hur gammal en fura kan bli. Men vi har ett exemplar på Floras kulle som man vet är över 400 år. Det stackars trädet har sett ryssar härja i stan under något krig. Lyckligtvis slapp trädet bli ryskt, trivs bättre med sitt svenska medborgarskap.
Ser "mitt träd" kramvänligt ut? Tycker att det verkar värja sig mot ovälkommen närhet.
Och jag läste någonstans att patienter som har utsikt mot ett eller flera träd, tillfrisknar fortare. Ja, om man nu inte är döende, förstås. Men rent allmänt.
Elisabet: Säkert är det så. Naturen är ju en läkande kraft.
Snyggt träd. Förstår att trädet svarade som det gjorde. 😉
Bert Bodin: Klockrent svar av trädet på en dum kommentar från mig.
När vi i många år innan Frankrikeåren bodde på ö i Stockholms skärgård (och hade hund) gick vi dagligen det vi kallade ”stortallsrundan”. I slutet av skogsvägen stod en flerhundraårig tall, faktiskt mäktigare än ”din” och med ett stort örnbo längst upp. Den gick knappt att omfamna ens om man var två. Men jag talade dagligen med trädet och fick många kloka svar. I vår franska trädgård fanns också två flerhundraåriga ekar som man kunde kommunicera med. De talade enbart franska men svaren var lika kloka för det!
Där ser man. Vi är fler som kan tala med träd. Att träden dessutom är kloka och talar samma språk som befolkningen är mycket praktiskt.
Skicka en kommentar