måndag 26 september 2011

Mil efter mil av ensamhet


För en tid sedan åkte jag tåg mellan Luleå och Kiruna. På den sträckan ser man oändliga vidder av enbart skog och myr, utan minsta tillstymmelse till mänskligt liv. I mitt huvud började en versrad snurra, som lät ungefär så här: "Mil efter mil låg min ensamhet bland lingontuvorna?" Men vem har skrivit raderna? Ferlin? Lindgren? Nej, men så småningom klarnade det. Författaren till versraden heter Hermansson och är min egen bror. Tillsammans med sin fru har han skrivit diktboken "Inte-gration", och i den finns versen. Dikten i sin helhet låter så här och jag har min brors tillåtelse att skriva ner den.


Bilder från en barndom.

Mil efter mil av ensamhet låg
min ungdom bland lingontuvorna.

Storskogen tryckte ihop existensen,
till ett minimerat minimum.

Livets smultronställen fanns annorstädes,
det visste man säkert.

Frusna skidspår ledde ingenstans,
skarsnö rakt ner i själen.

Alfa-Lavalseparatorn vid vedspisen,
husets enda värmekälla.

Utedasset fanns i ladugården
50 iskalla meter bort.

Spända telefontrådar sjöng en entonig sång,
hyllande den 40-gradiga kylan.

Grannen kom och tiggde äpplen,
att ge sina barn på julafton.

På sommaren anföll myggen,
i härskaror, i arméer.

Kallgröt som mellanmål,
var vad som fanns i skafferiet.

Tjärnen så milsvid från havet,
så futtig, så liten, så arm.

GUD, VAD JAG LÄNGTAR DIT IBLAND.



5 kommentarer:

En gäst sa...

Vilken vacker dikt. Mina komplimanger till din bror.

Gunnel sa...

Vers nummer sex i dikten är verkligen min barndom. Däremot har diktaren själv pga sin ungdom inte upplevt det.

Annica sa...

Diktsamlingen "Inte-gration" är en pärla och borde uppmärksammas med. Den här dikten tar mig verkligen med till den ensligt belägna byn och huset i inlandet. Trots att jag aldrig satt min fot där.

Men telefontrådarna sjöng, myggen anföll och utedasset låg en bit (ca 25 meter) från huset även i min barndom. Och ändå hade vi bara tre kilometer till den närliggande kuststaden.

Gunnel sa...

Annica: Vi som en gång suttit på utedass och hört telefontrådarna sjunga, vi är allt bra gamla vi!

Yvonne sa...

Fantastiskt!!!!
Nr.6 och 7 känner jag också igen.