Under 50-talets första hälft slutade jag folkskolan. 13 år gammal, med flätat hår och lätt överviktig gick jag ut i vuxenvärlden. Glad över att vara ledig och ta dagarna som de kom. Föräldrarna var inte lika glada över min brist på intresse för arbete, så de skickade mig på utbildning.-
Tillsammans med en klasskamrat kom jag till storstaden Umeå. Jag hade en bankbok med 1000 kronor, som skulle räcka till mat och hyra under de fyra månader som utbildningen pågick.
Vi blev utbildade och fick jobb och lämnade våra barndomshem för gott. Vi lärde oss också att röka. Vi gav aldrig upp, fast det snurrade i skallen. På 50-talet var rökning absolut ofarligt och praktiserades av många ungdomar. Under tiden i Umeå upptäckte vi också att grabbar inte enbart är odrägliga, utan kan vara både till nytta och nöje.-
Under dessa fyra månader försvann övervikten och det var nog det allra bästa med storstaden Umeå.
-
Trevlig helg!
3 kommentarer:
Så underbart att höra att den väna,försiktiga en gång varit lite "syndig"!Precis som alla vi andra.
Vilka ljuvliga tider - 250 kronor i månaden räckte till livets nödtorft! Och det blev t o m över till cigaretter! Som du skriver så ansågs ju rökning vara ofarlig på den tiden. Och när den blev farlig så slutade du, som den kloka kvinna du är.
Jag är glad att jag aldrig föll i blossarfällan; det bästa är ju att aldrig börja.
Yvonne: Både du och jag har nog varit för lite "syndiga" genom livet. Vi har nog bara varit präktiga flickor från Västerbottens inland.
Annica: Man kunde köpa lösa cigaretter på den tiden och då kändes det inte så dyrt. Men du har varit en väldigt präktig flicka som aldrig ens började röka.
Skicka en kommentar