Spara och Slösa fanns som serie i min barndoms skoltidning "Lyckoslanten."En tidning som jag tror utgavs av Sparbanken.
-
Spara var den goda flickan med blonda flätor som sparade sin veckopeng. Hon var hjälpsam, hade rätt kläder vid rätt tillfälle, smutsade aldrig ner sig och varje serie slutade med att hon hade handlat klokt och gjort allting rätt.
Slösa var mörk, lite stripig i håret och använde sin veckopeng till godis och andra onyttiga ting. Hon fick naturligtvis hål i tänderna och fick gå till tandläkaren. Hon klädde sig fel, fick fläckar på kläderna och varenda serie i varje nummer av tidningen slutade med att hon fick skämmas för sitt felaktiga handlande.-
Moralen i serien var självklar. Var klok och spara dina pengar för att du ska få en bra framtid. Det var vad vi efterkrigsbarn fick lära oss. Sedan kommer den dag i ens liv då man inte har så mycket framtid kvar och då är det kanske dags att börja leva som en Slösa.
-
Hej hopp!
6 kommentarer:
Såningsmannen hade betydligt mer att ge än den där beskäftiga Spara i Kamratposten. En gång (jag var 10-11 ungefär) fick jag 2 poäng mer än max på en skrivning om skogsbruk i skolan. Jag använde ord som "optimal virkesmassa vid kalhyggning" m m, sånt som jag läst i Såningsmannen. Läraren var grymt impad.
När f-n blir gammal blir han religiös. När jag ser vilket minne mina syskon har från gamla tider så återstår det nog för mej att bli religiös. Jag har inget minne av såningsmannen, mitt nöje var att läsa norran hos Edla och norran var redan då frisinnad, folkpartistisk och hade serien med dragos på slutet.
Spara fanns i "Lyckoslanten". Kamratposten kom nog senare, kanske något som mina söner hade.
Såningsmannen, Lennart, det var veckans höjdpunkt när den kom. Jag vann en bok i ett korsord i den tidningen när jag var ca 12 år. En riktig dravelroman som jag fortfatande har kvar. "Såningsmannen" blev väl så småningom "Land", eller?
Oj vad vi minns! Enligt Wikipedia grundades tidningen 1905 av Johan Lindström Saxon under namnet Såningsmannen. 1987 slogs tidningen ihop med Hemmets Journal. Lands föregångare var dagstidningen Landsbygdens folk (1930-1937) och den varannan vecka utkommande RLF-tidningen (enligt samma källa).
"Kamratposten", oss kamrater emellan, var en freudiansk felsägning, menade naturligtvis "Lyckoslanten".
Har för mig att jag både upplevt "Lyckoslanten" och "Kamratposten". Eller är det kom-ihåget som sviker igen, månntro?
Ett annat minne från skoltiden som helt plötsligt dyker upp är att vi på lördagarna hade "Roliga timmen" (på Hedenhös dagar var det minsann sexdagarsvecka i plugget) och då sparade vi pengar i en låda med en massa numrerade fack. Ett fack för varje elev.
Men vad hände med pengarna??? Sattes de in på lilla bankboken? Tänk om de fortfarande är gömda någonstans?! Efter alla dessa år borde de nu ha blivit en ansenlig summa.
Jag blir riktigt nostalgisk när Annica påminner om sparlådan med numrerade fack som vi varje vecka satte in 50 öre eller en krona i. Man kan ju fantisera om vart pengarna tagit vägen. Är staten skyldig oss en massa pengar eller fick vi en sparbanksbok som under årens lopp försvunnit någonstans.
Skicka en kommentar