Krisen och luddet

I den stora världen är det kris. Europa exploderar skriker en tidningsrubrik. Den fantastiska euron som skulle ena hela Europa, har bara splittrat och nu rasar börsen igen. Det är bara att tacka alla kloka svenskar som röstade nej till valutan, vi andra får skämmas. Jag tror att jag röstade blankt.



I den lilla världen händer inte mycket. Jag har för första gången använt hyreshusets tvättstuga och upptäckt LUDDET. Det där som får folk att bli så ilskna att de skriver elaka lappar i tvättstuga och trappuppgångar. Luddet är lurvigt, grått och förekommer rikligt i torktumlare och här gäller det att inte fuska med städningen, ty då blir man inte populär.

Nu till trevligare ämnen. Nyss vann Bergman skidskyttet och i kväll ska vi på fest och äta en jultallrik. Eller snarare det som finns på tallriken. Dessutom är det fredag. Kan det bli bättre?

Ha en bra helg, alla!

Kommunalgrå tapet

Bilden ovan visar en tapet med några vilsna blå blommor här och var. Den har suttit i det som idag är vårt sovrum, troligen ända sedan huset var nytt. Nu har den gjort sitt och igår kom två gossar som i ilfart satte upp vår nya kommunalgrå tapet, som passar så bra till lägenhetsinnehavarnas hårfärg. Vi syns nästan inte när vi går in i rummet. Vi går in i väggen med andra ord.

Pojkrum med orange tapet.

Nej, jag är inte sarkastisk mot Lulebos kommunalgrå. Jag gillar det. Jag har upplevt det färgstarka 70-talet och det räcker. Jag glömmer aldrig vår randiga hall, de bruna fotbollsstora prickarna i arbetsrummet och de gröna medaljongerna i köket. Pojkrummen var tapetserade i starkt orange och brunt, sovrummet hade fondvägg med små apor klättrande i palmer. Vi tyckte att det var så snyggt. Förresten, det kanske vi inte alltid tyckte, men har man nu köpt en dyr tapet och satt upp den så måste det vara snyggt. Basta!

För övrigt ska jorden gå under idag enligt en amerikansk pastor. Skulle han ha fel får vi väl unna oss något riktigt gott och festligt under den helg som vi har framför oss.

Trevlig fredag!

Idyll

Kolonilotterna på Hertsön andas idyll. Den sista lördagen i augusti säljer odlarna grönsaker och blommor från sina odlingslotter och dessutom är det ganska många som säljer loppisprylar. Miljögården mittemot kolonilotterna har billigt fika och i bagarstugan bakar man och säljer bröd av bästa sort. Härute tillbringade den äkte och jag lördagen och bilderna är från det mysiga koloniområdet.

Någon har sagt oss att vi borde köpa kolonilott för att inte börja klättra på väggarna i vår lägenhet. Men vår lilla vrå på loftgången med träsoffa (ärvd av föregående lägenhetsägare), två krukor och en pelargon är en alldeles lagom ordling för oss.

En dag som den här möter man många bekanta och det är en del av nöjet. Men min förra grannfru lyste med sin frånvaro. Var fanns hon?

Ute är det soligt och fint. Jag ska nu på bästa sätt försöka övertala den äkte att ta en promenad med mig i de sköna omgivningarna.

Godafton och trevlig lördag!

Bilen styr mot Hertsön

Alla har vi ju bott på Hertsön. Även den som mot förmodan inte bott där, känner alltid någon person som bor eller har bott i Luleås största bostadsområde. Så är det bara!

I går åkte äkta mannen, väninnan och jag till Mörön för att titta på en loppisbutik som såg spännande ut. Kvinnan som ägde affären sa till mig: "Jag känner igen dig, du var ju fröken på Svedjeskolan och jag bodde på Hertsön i över 30 år."

Jag berättar för henne att jag inte var fröken på Svedjeskolan, däremot fröken på Hertsöposten, en så kallad postfröken. En tjusig titel som inte längre existerar.

Centrumhuset på Hertsön har fått nya våningar och blir ett årgångsboende. Man måste vara fyllda 65 för att få en lägenhet i huset. Där blir fräscht och fint med ett ovanligt mönster på loftgångens väggar.

Jag som bott på Hertsön i 39 år glömmer ibland att jag flyttat och styr bilen mot min gamla förort, innan jag vaknar upp över att Hertsön inte längre är hemma.

Godmiddag!

Vatten, bara vatten

Den 9 juni 2011 ca 22.30.

Jag har i flera inlägg talat om hur avundsjuk jag är på släktingar som bor naturskönt vid sjöar och älvar. Men efter 22 år i den kommunala bostadskön blev det min tur att njuta av en fin utsikt över vatten.

Är det då lika fantastiskt som jag trodde? Ja, absolut! Det är som att ha en tavla framför sig som ständigt skiftar i färg och form. Så därför denna värmens dag, när hjärnan går på tomgång blir det en hoper skrytbilder från min balkong. Klicka för större bild!

Vågskvalp efter Laponia.

Vindstilla.

Så färgstarkt.

Ha det gott i värmen! Trevlig helg!

Ingenting att göra

Min äkte man och jag är inne i en omställningsfas. Vårt hus krävde mycket, vår lägenhet ingenting. Nu sitter vi här och tittar förvånat på varandra och har ingenting att sysselsätta oss med. Vad gör vi då?

1. Sitter i Stadsparken och skrämmer duvorna med käppen.

2. Köper en kolonilott och odlar potatis.

3. Släktforskar.

4. Ser gamla svart-vita filmer på TV.

"Den som inte arbetar, skall heller inte äta", sade gamle Luther och gav oss dåligt samvete när vi inte jobbade och slet. Det är nog dags att göra slut med den gamle prelaten som levde för en himla massa hundra år sedan och i stället för en gångs skulle lyssna till Billy Graham som lär ha sagt: "Ingen människa är värdelös, om inte annat kan hon användas som ett dåligt exempel."

Go´kväll!

Ingenting är längre som förut

1968 var det totalt ofarligt att röka. Här är cigaretten för en kompromisslös karl. Philip Morris, en kvalitetsprodukt för män. Inga mesiga varningstexter om sjukdomar och ond bråd död. Du tuffe man, bara njut av din pinne!

Nej, ingenting är längre som förut. Vi anlitade en firma för att utföra flyttstädning i vårt gamla hus. I går morse kom städfirman för att göra jobbet. Två MÄN med hinkar, trasor och diverse annat material. Nu var det inte Pelle och Kalle som kom, utan två män med sydamerikanskt utseende, troligen från Peru, som hanterade skurtrasorna. Min mor skulle svimmat. "Karlar, städa, va? Hä dug däm ínt dell."

 När dessa män från främmande världsdel städat färdigt får jag göra RUT-avdrag. Staten är snäll mot sina medborgare och om det är rättvist eller inte får vi väl ta upp i en annan blogg.

Godmorgon!

Jag hade önskat att få gratulera Luleå Hockey till semifinalplats, men det ville sig inte. Den "icke" idrottsintresserade väninnan ringde och vi var uppriktigt bekymrade över hockeylagets prestationer de senaste två matcherna. Än är inte hoppet ute och vi vill ju så gärna möta Skellefteå i semi.

c

Här hemma är det en aning rörigt. I köket härskar just nu den skicklige tapetuppsättaren. Någon mig närstående kämpar för att få sin dator att fungera. Det är mycket som kan gå på tok. Många sladdar, många felmöjligheter, för lite plats och för många saker. Titta på bilderna och njut. Så här eländigt ser det inte ut hemma hos dig eller någon annan.

-

Det ser ut att bli en fin dag. Den firar vi med städning av gamla huset.

-

Ha det!

"Vars är?"

Att flytta efter många år rubbar ens vanor och rutiner. Vi har inte längre någon riktig koll. Här hemma hör man mest:

"Vars är?" eller

"Vars har du lagt?" Irritationen över borttappade grejor lindrar något när man kan skylla på partnern. (Något som vi gärna använder oss av i den här familjen).

-

I morse blev det panik. De nya nycklarna till förråd och garage var borta. Mannen hade lagt dem på en plan yta, enligt egen utsago. Efter någon svettig timme hittade vi nyckelknippan i botten på en låda, under en ostbricka dit de antagligen förpassat sig själva. För ingen av oss........

-

I morse gick jag till Smedjan utan någonting på händerna och muttrade för mig själv: "Men vars är mina handskar?"

-

Trevlig helg!

Konstant kaos

Det är kaos i min tillvaro. I morse städade jag inför ännu en husvisning. I kväll måste vi tömma skåp och lådor, eftersom flyttfirman kommer i morgon. Men lika mycket blir kvar i huset, eftersom det nya inte rymmer allt det som finns i det gamla. Jag känner blodtrycket stiga till en ohälsosam nivå.
-
Jag gillar inte kaos. Jag vill ha en inrutad tillvaro där allt finns på plats. Där man kan ta en promenad i solskenet och sedan sätta sig framför TV:n och se på all sport som visas.


Det jag skrivit ovan kallas lyxgnäll och är icke alls klädsamt för en person som har det så bra som jag. När man ägnar sig åt sådant bör man skämmas och ställa sig i skamvrån och stå där till dess man kommit på andra tankar.
-
Ha en härlig söndag, vare sig det är ute i solen eller framför apparaten.

Rabatt

Fri hemkörning, fri installation och 10 % på priset fick den gamle och och hans fru att åka till Expert och köpa tvättmaskin. Det låter enkelt, men är komplicerat. Tro mig!
-
Den trevlige försäljaren rekommenderade en försäkring på fem år som innebär att så fort någonting krånglar, kommer en reparatör och lagar maskinen utan någon som helst kostnad för köparen. Särskilt förmånligt skulle det bli om man var kund i Telia och ringde mycket. Då blev det rabatt.

Om vi dessutom valde Com Hems utbud med 1234 kanaler kunde vi få ytterligare rabatt. Månadskostnaden för Com Hem skulle bli lägre under tre månader trots att man hade tillgång till så många kanaler. Den rare försäljaren frågar om tekniska detaljer, om DVD och TV-utbud och jag känner mig fåraktigt dum och överlämnar allt ansvar till mannen som hummar och nickar.

-

Och vi som bara skulle köpa en tvättmaskin. Slutsumman blev 100 kronor dyrare än maskinens ordinarie pris, trots alla rabatter. Så går det när vi fyndar.

-

Hej!

En förändrad gatubild

Han ville vara med på bild.

-

Den 15 februari 1972, för exakt 39 år sedan flyttade vi och 16 andra familjer till den förortsgata där vi fortfarande bor. Familjerna var relativt unga, snygga, (nåja) och hade barn. Det var livligt och stökigt på gatan, för barn både hörs och syns.

-

I dag är vi tre ursprungsfamiljer kvar. De högljudda grabbarna har blivit medelålders män och många har lämnat hemorten. I dag leker en ensam flicka på gatan. I husen bor mestadeles ensamstående och par utan barn, samt pensionärer.

-

Efter alla dessa år lämnar vi vår gata och det enda vi med säkerhet vet är att det inte blir 39 år på den nya adressen.

-

Hej!

Mindre fin toalett

Vår "holk" är ute till försäljning och vår mäklare har beskrivit huset på mäklares vis. Trevligt, ljust, stort osv. Men vad menar han med beskrivningen av lilla toaletten? Mindre fin toalett, står det som kontrast till allt det andra mäklarpositiva. Mindre fin, frågar jag mig, den är väl tämligen normal, varken fin eller ful. Eller är jag så hemmablind att jag inte märkt att den är en katastrof?

"Säg inget till mäklaren", säger jag till äkta mannen, "det kommer kanske mycket folk till visningen, bara för att se en mindre fin toalett." Men han kunde inte låta bli och mäklaren ändrade på beskrivningen. Han hade menat "liten fin toalett", men snavat på det svenska språket.

Jag kämpar också med språket. Det är inte alltid så lätt att stava rätt och ibland vet man inte när det ska vara stor bokstav. Skriver man t ex IKEA eller Ikea? Svara gärna du kloke som vet!

-

Hej!

Mitt skåp

Med svett och möda storstädar jag skåpet i tvättstugan. Det där som innehåller fläckborttagningsmedel, ugnsrengöring, teakolja, såpa, myrmedel m.m. När det hela är klart, vänder jag mig till min äkta hälft och säger: "Varför har vi det inte alltid så här välstädat?" Karln stirrar in i skåpet och säger: "Men det där, är ju ditt skåp."
-
Mitt skåp!! Skulle skåpet med städattiraljer m.m. vara mitt skåp. Hela mitt feministiska inre är i uppror, men mannen har hunnit försvinna innan jag fått mål i mun. Där hade han tur, eftersom jag i purkna stunder kan utveckla ett språk som ingen tror att jag är i stånd till. (Utom just mannen som försvann).

Nu är i alla fall MITT skåp välstädat som det inte varit på länge. Men jag har en stark känsla av att alla ostädade skåp i huset är just MINA skåp.
-
Hej och hå!

Den sanna bilden

"Innan jag ska fotografera, så måste ni se till att alla ytor är rena," sa Mäklaren. Lita på att våra ytor glänste som aldrig förr, när Mäklaren kom med sin kamera och tog tjusiga bilder som inte alls liknar de bilder jag visar på bloggen.
-
Det som tidigare stod på ytorna ligger nu huller om buller i garaget, där absolut ingen fotograf har tillträde. Det känns aningen obehagligt att ens hem ska fotograferas och ut på nätet. Vår egen härd med 80-tals IKEA-möbler lutade mot en kommunalgrå vägg och med ett flertal sladdhärvor som dekoration. Ingenting för "Allt i Hemmet", men ett härligt projekt för Ernst.


Man blir så lätt hemmablind. Både gubben och jag lider av ett med åren tilltagande ointresse för husrenovering, samtidigt som huset lider av ett tilltagande behov av renovering. Det går helt enkelt inte ihop. Det har vi äntligen efter 39 år förstått och därför känns det perfekt att flytta till ett boende där man bara ropar på hjälp om något behöver bytas.
-
Tjingeling!

Lite av varje

Jag fick en hälsning från en kvinna, som flyttat från hus till lägenhet. Hon skriver att hon gav bort och slängde 1½ ton prylar och att hon absolut inte saknade något av det bortlämnade.

- Fyra koppar och fat "Prunus" satte vi in till försäljning på blocket och de såldes omedelbart. Sammanlagt 13 personer ringde om de populära kopparna. Satte också in annons på nyare porslin. Absolut inget intresse. Folk gillar det gamla, undrar om det gäller gamla människor också.

Knutby-askkopp. Är pastorn intresserad?

-

Väninnan sedan 37 år tillbaka kom på besök i går. Vi två är en starkt bidragande orsak till Telias vinster under senare år. Vi hade en trevlig kväll ända till kl 21.00 då våra idoler släppte in ett mål för mycket. Vi grät och sökte tröst i te och pecanwienerbröd.

-

Det blev allt för idag. Trevlig helg!

Vem ska klippa mig?

Min favoritfrissa ska sluta. Hon har snart klippt sitt sista hårstrå. Hon är trött på våra grånande testar och tänker gå i pension. Jag kommer att sakna henne, både som hårklippare och samtalspartner. Hos frissan kritiserar man regeringen eller gillar regeringen och hon håller alltid med, för det är hennes jobb.

I går tittade vi på vår nya lägenhet. Liten är den, pytteliten, men med en magnifik utsikt från tredje våningen. Men ångest, stor ångest över att lämna det invanda. Min granne som flyttade för ett år sedan ringde mig och sa att det finns ingenting som Hertsön.

-

Så då vet vi alla. Det finns ingenting som Hertsön.

-

Trevlig fredag!

Den hemmablinda

Jag går härhemma i min lilla värld som är så rik på onödiga pryttlar och pinaler. Ibland sorterar jag och lämnar in till Kupan, men det mesta stannar kvar. Så närmar sig med stormsteg den dag då min gubbe och jag ska flytta från 135 + 30 kvm + vind, till 75 + 5 kvm och då uppstår sådan vånda att nattsömnen blir lidande både för den gamle mannen och hans betydligt yngre hustru.
-
Förra helgen strimlade jag papper i min nyinköpta strimlingsapparat. Det var gamla deklarationer från 60-talet och framåt, plus andra urgamla papper. Varför ligger de kvar? Vem är intresserad av min inkomst 1978? Ingen, inte ens jag själv. Och varför ligger det 14 par glasögon i en korg i garaget? Stora fula glasögon från 70-talet som bara ligger och skräpar. Tror jag att de ska bli moderna igen?

Jag lider av hemmablindhet. En sjukdom som jag nu och framöver tvingas tillfriskna ifrån.
-
Godafton!

Sol och skugga

En alldeles vanlig vecka går mot sitt slut. En vecka då vi har kontakt med banken som ska skriva om vårt huslån. Ingen avundas oss vårt boende, men alla skulle vilja ha vår boendekostnad.

Den här veckan anmäler vi intresse för en lägenhet i Lulebo, där vi stått i kö sedan 1989. Av 240 personer som står i kö för lägenheten är vi nummer tre. Tyvärr är det ganska otroligt att de som står före i kön tackar nej. Katten också!! (Min goda kristna uppfostran hindrar mig från att använda ett mycket märgfullare språk). Lägenheten finns i ett hus med hiss och centralt läge.

-

Man får inte alltid som man vill, så det är bara att glömma och se glad ut för nu är det fredag.

-

Ha det!