Man borde skriva dagbok när man är ung och det händer mycket i ens liv.Minnet är ingen pålitlig partner och därför är det skrivna till stor hjälp, när man ska komma ihåg.
-
Jag började skriva dagbok för 14 år sedan, när det mesta som kan hända i ens liv redan hade hänt. När man var tonåring kunde man skriva sida upp och sida ner om killen som man dansade med, medan man idag är nöjd om man kan fylla dagbokens tre korta rader. Så här ser min dagbok ut den 17 januari från 2000 till idag.
2000 Skottade snö. Hos A på kvällen.
2001 Stavgång med brudarna.
2002 Fikar i Centrum med brudarna.
2003 Köper present. Gnuggar framför TV:n.
2004 Ögonkliniken Sunderbyn. Glaskropp i gungning.
2005 Ser hemsk utställning. Vänskapskaka Amanda.
2006 Tittade på Idrottsgalan.
2007 Spelar bingolotto.
2008 Halkigt! Går omkring och tänker.
2009 Storheden. Systemet. ICA-Maxi.
2010 Degar framför TV-sporten.
2011 Skriver en blogg om dagböcker.
-
Så ungefär förflyter mina dagar. Kanske inte så spännande, men ack så stressfria, förutom just nu när vi ska lämna det invanda och ut i det okända.
-
Lev väl!
8 kommentarer:
Ska ni flytta????
Oj,så konstigt det ska kännas!
http://www.youtube.com/watch?v=aWxSdbIs5Ms
Lycka till med flytten.
Ja nog är det så, att man upplever att det hände mer när man var yngre. Men samtidigt är livet självvalt, jag har en bekant som flänger runt som ett torrt skinn och är med överallt på alla aktiviteter osv. Det är ganska skönt när det lunkar på liksom tycker jag.
Yvonne: Ja, vi ska flytta efter 39 år.
Peter: Adressen funkade inte.
Maria: Välkommen till bloggen. Det hände nog mer när man var yngre men idag tycker jag att det är skönt med stilla lunk.
Lycka till med det nya!!
Sviker ni verkligen Hertsön efter så många år?
Tråkigt,men kul för er!!
Spännande med en flytt! Vart bär det av?
Att blogga eller att göra fotoböcker är också ett sätt att minnas. Jag har en ambition att göra fotoböcker för varje år. Än så länge har jag lyckats göra en halv för 2010. Men jag ska nog få färdig den innan jag börjar arbeta igen :)
Det blir till ett av husen som ligger bredvid Norrbottens-Teatern.
Charlotta: Det är klart du får din fotobok färdig. Det dröjer ju länge innan du börjar jobba igen, fast tiden går så himla fort.
Om jag jämför mina dagboksanteckningar med dina så lever du ett jättespännande liv...
Skicka en kommentar