Det är märkligt vilken makt idrott har över oss. Varför blir vi så euforiskt glada när det går bra för Sverige. Jag, gamla fegis, vågade inte se herrstafetten i går, utan såg reprisen i dag, och var fortfarande nervös. Jag tror vi behöver psykologer till hjälp, som får försöka förklara varför vi blir så stolta när våra pojkar eller flickor vinner, när vi samtidigt är så missunnsamma när det går bra för andra nationer. Ingenting är väl bättre än att få se storebror Norge komma efter på slutsträckan.-
I morse suckade Wikegård tungt och såg väldigt bedrövad ut efter Sveriges förlust i hockey. Det var tråkigt naturligtvis, men jag struntar i hockeyn och hyllar i stället de fyra hjältarna från stafetten.
-
Det får bli allt för i dag.
-
Hej då!
1 kommentar:
Helt oplanerat så råkade jag, den "osportiga", knäppa på SVT1, när herrstafetten gick mot sitt slut. Jag såg Hellner greppa svenska flaggan och defilera mot målet.
Sedan härliga bilder på fyra duktiga och trevliga guldkillar! Stort grattis till dem!
Skicka en kommentar