Sätter mig vid frukostbordet. Lägger dagstidningen bredvid mig. Hämtar ett förstoringsglas eftersom jag inte längre kan läsa det finstilta i tidningen. Jag får en chock. Jag kan inte läsa alls. Bokstäverna är dimmigare än vanligt och i en fasansfull sekund känner jag skräck. Vad har hänt med mina ögon?
Lyckligtvis upptäcker jag ganska snabbt att i stället för det tänkta förstoringsglaset har jag plockat upp mina solglasögon och satt dem på mig. Därav mina synproblem. Jag blir synnerligen lättad och skrattar småhysteriskt åt mig själv.
Ofokuserad och okoncentrerad vandrar jag genom livet. Nu och då händer saker liknande det jag berättat ovan. Det är komiskt efteråt men i stunden inte lika kul. Ganska pinsamt faktiskt. Men alltid roar det någon, åtminstone roar det den som sitter på andra sidan bordet.
3 kommentarer:
Kommer osökt(?) att tänka på Timbuk 3: "The future's so bright, I gotta wear shades".
F ö händer det att jag vandrar omkring i lägenheten och helt plötsligt kommer på att jag har glömt glasögonen på toaletten. Du är inte ensam.
En liten undran bara: Upplevde du inte att tillvaron helt plötsligt tedde sig ovanligt mörk? Inte bara dimmig?
Anders: Jag trodde att du citerade bibeln när du skrev Timbuk 3. Timbuktus brev till lärjungarna, vers 3. Men jag har googlat och nu vet jag.
Skönt att höra att jag inte är ensam.
Annica: Tänkte bara på att texten var oläsbar och att jag hade problem. Denna tanke varade bara en kort sekund sen fann jag orsaken som satt på näsan.
Skicka en kommentar