torsdag 26 januari 2012

Att göra en tavla


Från grodor till tavlor är steget inte långt. Varför heter det att "göra en tavla?" Jo, det beror på att man gör en klantighet som man minns lika tydligt som bilden på en tavla. Ungefär på det sättet, förklarar man uttrycket på nätet.

Min bästa tavla härrör sig från min tid som postkassör. En kund legitimerade sig med ett körkort och i ett anfall av sinnesförvirring tar jag en tång och klipper hål i hans körkort och makulerar det.

Men varför i hel...??????,  säger kunden.

I samma ögonblick vaknar jag upp över vad jag gjort. Jag ber om ursäkt, vrider mig i skam, lovar ett helt nytt körkort utan extra kostnader, säger att jag är väldigt tjenis med flera poliser om det skulle vara så att han blir stoppad under tiden han saknar giltigt körkort. Jag nästan kryper på knä för att blidka den drabbade kunden.


Jag hade tur. Min kund var snälle Pelle. Det gjorde absolut ingenting att jag förstört hans körkort, han gick så gärna och tog ett nytt foto, för han såg inte klok ut på det gamla och egentligen kom vi till slutsatsen att jag gjort honom en tjänst.

Mera sådana människor och världen blir en fridsammare plats.

God eftermiddag!

6 kommentarer:

Annica sa...

När vi gör våra (ohängbara)tavlor så vill vi ju helst göra dem utan publik. Hemmavid gör jag små tokigheter nästan varje dag. Det finns ingen som sagt "klantmaja" till sig själv så ofta som jag.

Pelle var en hyvens karl som såg hur generad och skamsen du var. Dessutom hade han då och då gjort egna tavlor och visste hur det kändes.

Gunnel sa...

Annica: Tavlorna man gör hemma är inga riktiga tavlor. De ska vara offentliga och sedda av minst en, gärna flera personer som kan berätta om "tavlan" som du gjorde.

Helena Högberg sa...

Din "tavla" fick mig att skratta högt :)Ibland har man så att säga inte riktigt tankarna med sig.

Maria sa...

hahaha, så tokigt :)

Yvonne sa...

hörde talas om detta.Du kanske har berättat det själv för mig.Hur jag än funderar så finns alla mina tavlor och grodor i glömskans land!

Gunnel sa...

Helena och Maria: Det är nästan alltid roligt efteråt.

Yvonne: Menar du att min tabbe redan är känd innan jag skrev ner den i bloggen. Möjligt att vi jobbade tillsammans just då.