Grattis till barnbarnet Olivia som fyller 23 idag.
Grattis till svägerskan Sylvia som fyller 78.
Grattis till mig och min äkta hälft som just idag varit förlovade i 67 långa år.
Ungefär så här såg vår första teve ut.
Den högtidliga förlovningen skedde i en svart-vit Opel Rekord av 1959 års modell utanför Folkets hus i Adak. Ringarna inköpta i Norsjö för 69 kronor/styck.
För 67 år sedan kunde man inte se teve i våra nordliga trakter. Det var endast större städer och orter som hade den möjligheten. Vi såg verkligen fram emot den dagen då vi som bodde avsides i riket skulle få njuta av den omtalade nymodigheten.
Så här spännande kunde teve-programmet vara en söndag i slutet på 50-talet.
18.30 Ett halvsekel i kyrkans tid.
19.30 Nyheter.
20.00 Tysk underhållning.
21.00 Sportspegeln.
Vad vi avundades alla som hade möjlighet att se sport och underhållning. Till och med tysk sådan. Allt var av intresse.
67 år senare drunknar vi i teveprogram och ändå klagar vi på avsaknaden av bra program. Vi har hur många kanaler som helst som bjuder på kärlek, mat, sport, lekar, flams och givetvis en del godbitar. Vår 67:e förlovningsdag firar vi tillsammans med "Mästarnas mästare" och "Den stora älgvandringen" och unnar oss kanske ett glas champagne.
8 kommentarer:
Grattis till er, det rara paret som troget hållit av, om och i varandra genom alla dessa år. Så fint med livslång kärlek, inte bara slit-och-släng och/eller tramset TV sänder.
Hoppas champagnen smakar gott!
Grattis även till de två födelsedagsbarnen!
Så härligt med ett inlägg från madame! Och grattis till de sextiosju åren! Konstaterar att vi tittar på liknande program. Muren tycker jag också om, samt Studio 65.
Läste någonstans att 50 procent av ingångna äktenskap i Sverige håller hela livet. Det lät mycket, tycker jag men statistiken ljuger nog inte. Förresten, det blev ingen champagne, det blev påskmust.
Tack så mycket! Studio 65 gillar jag också. Kattis Ahlström är en utmärkt programledare.
Jättegrattis till det strävsamma kärleksparet. Bragdguld!
Vilken rolig Tv-historik du bjöd på! Det väckte gamla minnen, så jag gick omkring och småfnittrade hela dagen. För mig dröjde det fram till 1970 tills vi fick tv. Mina föråldrar hade köpt en apparat redan -67, men eftersom bara de 3 största städerna kopplades in i nätet, blev tv-rutan tom. Men - vi upptäckte att man med mycket tur + en hel del lirkande med antennen kunde ibland (under mycket gynnsamma väderförhållanden) fånga upp bilder ur en mast från Krimhalvön tvärs över havet. Det var inget ljud förstås, men det gjorde inget; vi kunde ju ändå inte ryska.
Allt var suddiga skuggor, helt obegripliga. men vi satt som förtrollade och glodde ända. (Jag såg min första hockeymatch då. Vi visste inte vad det var, men förstod att det var någon sort fotboll på is, då man slog bollen med en pinne, i stället för att sparka på den).
Synd att den fascinationen är borta numera, när man har tillgång till otaliga kanaler, men ändå inte hittar något att titta på.
Ler åt din upplevelse med suddiga skuggor som talar ryska. Hemma i Mörttjärn köpte man också teve innan Arvidsjaursändaren var klar. Innan dess fick vi suddiga skuggor från sändaren i Vännäs.
På tal om hockey så numera får du ditt lystmäte. Och det går ju bra för laget.
Det finns ju bra program. Bara man håller sig till SVT1 och -2, samt Kunskapskanalen. Mycket av de övriga kan man strunta i.
Det har du helt rätt i. Men 1959 tyckte de flesta att allting var sevärt. Även om bilden knappast syntes.
Skicka en kommentar