Från utställning på Konstens Hus
Det finns en hel del privata saker som man ogärna berättar om. T ex hur mycket man tjänar, vad man har eller inte har på bankkontot eller vilket politiskt parti man röstar på. Med undantag förstås för alla politiskt aktiva. Vikten är också känslig, däremot inte längden, konstigt nog.
Tidigare var ålder något man inte heller talade om. I alla fall inte damernas. Så är det tack och lov inte längre. Idag får damer bli ett år äldre varje år och vi kan stolt berätta om hur årsrika vi är.
På Facebook och Instagram visar man sin snyggaste sida. Mitt foto på Facebook är 10 år gammalt och lär inte bytas ut ens när jag fyller 100. Från mitt hem visar jag gärna utsikten och kanske någon välstädad hylla, aldrig sladdhelvetet under datorn eller bilder av rumsbordet som har en tendens att fyllas med allt möjligt, till och med fötter. Märkligt egentligen, men kanske också mänskligt. Man vill så gärna visa det vackra och lyckade, det andra stoppar man under mattan.
Depåmatta
Kulturens Hus däremot tvekar inte för att visa det som är fult. Jag tycker att de har lyckats alldeles utomordentligt den här sommaren. Konsthallen visar Krasch. Bom. Bang. Målade motorhuvar från kraschade bilar är upphängda. "Snyggast" är kanske installationen med gröna blanka bensindunkar som visas på bilden ovan. Men konst ska ge känslor och enligt kvinnan i kassan var det blandade åsikter om utställningen som besökande och Lulebor kan "njuta" av under hela sommaren.
8 kommentarer:
Det ska villigt erkännas att här bortser jag alltid från vissa vinklar i huset. En är den som vetter ut mot det som tidigare var en inglasad altan och ett tag höll på att bli ett vardagsrum, men så stannade det av och pv gjorde i stället en ny altan - ett uterum - på motsatta sidan av huset. I det som "inte-blev-av" sitter blå byggplast häftat i taket och det ser rent ut sagt för jäkligt ut där inne. Tur att man har möjligheten att beskära bilderna på sin Iphone.
Elisabet: Visst finns det en och annan vrå i sitt hem som man inte vill visa upp på bloggen eller Facebook. Men så är det nog för de flesta av oss. Allt är inte perfekt men duger bra ändå.
Den där utställningen gav mig inget.
Jag har ju undrat vad som definierar konst. Ibland kan vad som helst kallas konst. Har man bara ett namn, så ...
Se här:
https://ogonblickinorr.blogspot.com/2022/12/universitetsutbildad-igen.html
Bert Bodin: Mycket intressant inlägg du hade 2022. Du fick också många kommentarer. Konsten engagerar. Sommarens utställning i Kulturens hus är enligt mig förskräcklig eller i bästa fall knasig. Det måste väl vara ett antal kulturpersoner som bestämmer vad som ska visas och hur tänkte de?
Mycken konst är bara konstig. Det är ungefär som med kejsarens nya kläder. --- Vad är det för trams man visar på Kulturens Hus? Den "konsten" kan knappast väcka habegär. Vilket jag tycker konst ska kunna göra. Vore säkert mer givande att se barns dagis-teckningar.
Om allt hopp är ute så måste all förtvivlan vara inne. Ja, det stämmer nog ganska bra, det, i dessa tider. :/
Jag förstår varför man gärna håller vikten hemlig. Längden går ju inte att hålla hemlig, den syns och den kan man inte göra något åt, den blir som den blir. Däremot vikten, vad den är/blir är mycket ens eget ansvar. Inte alltid, men oftast.
Jodå, det finns hemliga vrår i mitt hem. ;)
Annica: Barns teckningar är ren glädje. Det hänger ett porträtt av mig på min kylskåpsdörr, målad av Levi 4 år. Mycket intressant hur han ser på gammelfarmor. Utställningen på Konstens Hus är direkt meningslös enligt min mening.
Du har rätt om vikten. I motsats till längden beror vikten oftast på det egna ansvaret. Men varför är en del så hemliga om sin ålder? Alla är vi ett år äldre än vi var förra sommaren, det är lika för alla levande varelser och inget vi kan förändra.
Hurra, äntligen öppnades dörren till civilisationen. Fick tillbaka min internetanslutning efter 12 dagars fumlande i mörkret.
Detta med att skämmas för lite damm i hörnet (eller för min ålder, kropp, bankbok för den delen) har jag aldrig riktigt förstått. Det måste vara en gammal påverkanskampanj från farbror Luther, som jag slapp att dras med.
Här på staan pågår just nu världsutställningen "Van Gogh Alive". Det ska vara en konstupplevelse utöver det vanliga, har jag hört. Ser framemot att besöka den någon gång under sommaren.
Nahide: Välkommen till det moderna it-samhället. Förstår att du känt dig isolerad.
Kan det vara gamle Luther som är orsaken till våra konstigheter. Vi är förmodligen påverkade av den mannen fortfarande. Luther sitter alltid på ena axeln och talar om för oss vad som är rätt eller fel enligt honom.
Van Gogh Alive låter som ett måste för konstintresserade. Den mest kände konstnären vi haft i Konstens Hus är nog Ernst Billgren. Behöver inte alltid vara kända konstnärer för att det ska vara intressant. Brukar gilla Luleå kommuns konstinköp, där blandas allt och det är kul att titta på.
Skicka en kommentar