Hemligheter och konstig konst

Från utställning på Konstens Hus

Det finns en hel del privata saker som man ogärna berättar om. T ex hur mycket man tjänar, vad man har eller inte har på bankkontot eller vilket politiskt parti man röstar på. Med undantag förstås för alla politiskt aktiva. Vikten är också känslig, däremot inte längden, konstigt nog. 

Tidigare var ålder något man inte heller talade om. I alla fall inte damernas. Så är det tack och lov inte längre. Idag får damer bli ett år äldre varje år och vi kan stolt berätta om hur årsrika vi är.

På Facebook och Instagram visar man sin snyggaste sida. Mitt foto på Facebook är 10 år gammalt och lär inte bytas ut ens när jag fyller 100. Från mitt hem visar jag gärna utsikten och kanske någon välstädad hylla, aldrig sladdhelvetet under datorn eller bilder av rumsbordet som har en tendens att fyllas med allt möjligt, till och med fötter. Märkligt egentligen, men kanske också mänskligt. Man vill så gärna visa det vackra och lyckade, det andra stoppar man under mattan.

Depåmatta

Kulturens Hus däremot tvekar inte för att visa det som är fult. Jag tycker att de har lyckats alldeles utomordentligt den här sommaren. Konsthallen visar Krasch. Bom. Bang. Målade motorhuvar från kraschade bilar är upphängda. "Snyggast" är kanske installationen med gröna blanka bensindunkar som visas på bilden ovan. Men konst ska ge känslor och enligt kvinnan i kassan var det blandade åsikter om utställningen som besökande och Lulebor kan "njuta" av under hela sommaren.

 

Se upp med vad du gillar

Jag gillar Mind, Sportexpressen och Kungahuset. Jo, det är sant, det står så på facebook och det måste man ju tro. Men för mig är det en gåta, jag har aldrig tryckt på "gilla" annat än när mina facebookvänner skrivit något klokt. Min allra pinsammaste upplevelse var för några år sedan när jag enligt facebook gillade "Sverigedemokraterna i Lerum." Brodern ringde och ville säga upp släktskapet. Det var nära att jag uteslutits ur familjekretsen.

I år har min make, den sanne socialdemokraten "gillat" Liberalerna i Luleå. Han har förstås ingen aning om hur det gått till och han led fruktansvärda kval när Liberalerna i Luleå framförde sina åsikter som oftast gick stick i stäv med sossarnas. Med hjälp av sonen fick han bort sitt gillande och det blev genast lättare att andas för den gamle socialdemokraten.

Visst finns det saker man gärna trycker på gilla-knappen för. De svenska fotbollstjejerna, sommaren, familjen, släkt och vänner och inte minst att man får leva och bo i vårt fantastiska land där vi slipper svettas i 40-gradig värme.

Trevlig måndag!

Jag vill själv bestämma

Om jag hade pengar skulle jag knappast lägga dem på den här nobla  husbilen med garage. 5.400.000 kronor får man punga ut om man vill köpa leksaken.

Vi gjorde en utflykt till Nolia igår. Det är ju val om en dryg månad och min hängivne kamrat, socialdemokraten och jag besökte naturligtvis sossarnas monter. Där fick vi kaffe och bulle och lyssnade till Mikael Damberg som talade med några damer om arbetslivets glädjeämnen och bekymmer.

Min kamrat, socialdemokraten och jag åkte hem. Jag satte på datorn och läste på min facebook det något oväntade att "Nils L gillar Liberalerna." Detta gjorde Nils L mycket förtörnad och han påstod att "aldrig i "h-vete" gillat Liberalerna. Jag tror honom. Han gillar bara ett parti.

Jag har anledning att undra om det är facebook som "gillar" åt oss ibland, ett gillande som man inte kan se på sin egen sida? Själv drabbades jag av ungefär samma sak, fast värre. Jag "gillade" SD i Lerum, något som min bror kunde se på sin facebooksida. Jag som aldrig i livet skulle sätta ett "gilla" på något politiskt parti. 

Så kära facebook, håll fingrarna i styr, här är det jag som bestämmer.

Hej!

Nyanser

Blått

Grått

Någon av mina facebookvänner "gillade" en bild på Stefan Löfven, där han i en ditsatt pratbubbla yttrade: "Jag är en idiot." Facebookvänner är ju inte alltid detsamma som riktiga vänner och när någon "gillar" kommer bilden upp på ens egen sida.

Nåja, alla har rätt att tycka illa om politiker som formar vår tillvaro på alla sätt. Men jag chockades av de kommentarer som följde bilden: Så här lät det:

Kunde inte hans föräldrar använt preventivmedel.

Han rår inte för att blev tappad i golvet när han var barn.

Mura in honom.

Utvisa svinet till Somalia.

Byfåne.

Imbicill.

Att alla dessa kommentarer är "imbicilla" är det väl ingen som helst tvekan om. Jag tyckte att det var bra när internet, bloggar och facebook blev var mans möjlighet, där vem som helst fick skriva och tycka om vad som helst. Men friheten har lett till missbruk. Ingen politiker, kändis eller "vemsomhelst" ska behöva tåla idioter som saknar förmåga till konstruktiv kritik utan bara vräker ur sig svordomar och könsord. Kanske dags för censur. Åtminstone borde vissa ord dödskallemärkas och ej få användas som tillmälen till annan person.

De allra värsta kommentarerna har jag utelämnat. De är för olämpliga att använda i en blogg. Alla dumskallar som kommenterat är för mig totalt okända. Absolut inga vänner.

Tjingeling!