Att flytta efter många år rubbar ens vanor och rutiner. Vi har inte längre någon riktig koll. Här hemma hör man mest:
"Vars är?" eller
"Vars har du lagt?" Irritationen över borttappade grejor lindrar något när man kan skylla på partnern. (Något som vi gärna använder oss av i den här familjen).
-
I morse blev det panik. De nya nycklarna till förråd och garage var borta. Mannen hade lagt dem på en plan yta, enligt egen utsago. Efter någon svettig timme hittade vi nyckelknippan i botten på en låda, under en ostbricka dit de antagligen förpassat sig själva. För ingen av oss........
-
I morse gick jag till Smedjan utan någonting på händerna och muttrade för mig själv: "Men vars är mina handskar?"
-
Trevlig helg!
5 kommentarer:
Jag har nog sagt det tidigare, men det tål att upprepas: Äktenskapet är av Gud instiftat för att man ska ha någon att skylla på.
Den texten borde finnas med i själva vigselritualen så att de nygifta förstår själva meningen med äktenskapet.
Stackars singlar som inte har någon att skylla på! Ansvaret - för allt från borttappade nycklar till tom tandkrämstub - är en tung börda att bära.
Stackare! Vilket tufft liv ni har.
Ja,vars ä det?Det värsta är att man inte kan sluta leta.Jag sökte häromdagen en manual till en av mina mobiler.Vände upp och ner på allt i alla skåp och lådor.Satte mig,men var snart uppe igen och sökte.Jo,jag hittade den till slut där den skulle vara,haha!!Numera har jag ju bara mig själv att skylla på!
Skicka en kommentar