Arga farbröder och busiga barn

Läser i tidningen om arga gubben. Ett gäng 10-åringar kallade den 67-årige pensionären för surgubben och terroriserade honom genom busknackningar. Till slut tröt tålamodet för den äldre mannen som fick fatt i pojkarna, tog den ene i axeln och hötte ilsket med näven. Det borde han inte ha gjort. Händelsen gick till åtal. Tingsrätten friade pensionären och hovrätten gick på tingsrättens beslut. Man ansåg att axelgreppet och "höttandet" var en befogad tillrättavisning. Pensionären slapp betala drygt 5500 kronor för kränkning, sveda och värk som åtalet gällde.

Men är inte detta fruktansvärt onödigt? Att både tingsrätt och sedan hovrätt anlitas i ett mål gällande busungar och en retad farbror. Här vill jag starkt rekommendera mamma Jennys metod när sönerna hade "busat."

Min bror och hans kompis hade roligt och bytte fnissande plats på styrstång och sadel på gamle farbror Johans cykel. Det blev inte lika roligt när mamma Jenny fick reda på saken. Den skamsne sonen fick i moderns sällskap gå hem till farbror Johan och be om ursäkt och sedan sätta cykeldelarna tillbaka på rätt plats. Min andre bror fick också göra en förlåtelseresa, då gällde det ett sönderslaget fönster.

Ungar måste lära sig att gör man dumheter får det konsekvenser, det är en helt nödvändig lärdom att ha med sig senare i livet. Man ber om ursäkt, rättar till det som går att rätta till och låter tings- och hovrätter syssla med verkliga brottsmål.

 

Arga fåglar och långa äktenskap

Upp och ner

Arg fågel

Världen är upp och ner och argsinta måsar har tagit över stan. I alla fall en busshållplats där folk blivit attackerade av arga fåglar. Måsarna har periodvis tagit över boulebanan vid mitt hyreshus och skrikit ilsket åt de som kommit för nära. Men nu till något helt annat.

Skratta aldrig åt din partners val, för du är ett av dem.

(Okänd tänkare)

Alla varaktiga äktenskap innebär ett villkorslöst accepterande av en ofullkomlig person.

(Annan tänkare)

Äktenskapet är av Gud stiftat för att man ska ha någon att skylla på.

(Herman Hedning)

Klart att vårt äktenskap håller, ingen annan ville ha oss.

(Dullen)

På söndag firar "guben" och jag bröllopsdag. För 63 år sedan gifte vi oss i Bureå kyrka. Himlen var grå, regn väntades, vi panikköpte ett paraply för att skydda brudens märkliga frisyr. Jag hyrde min brudklänning med tillhörande underkjolar för dåvarande mode krävde vidd i kjolen. Jag var nervös, benen skakade när jag gick uppför den lååånga altargången tillsammans med prästen och den blivande maken. Musiken var konstig och "taktlös", den högkyrklige organisten tyckte inte att Mendelssohn var lämplig i kyrkorummet.

Efteråt hade vi fest i Bureå hembygdsgård. Många släktingar kom från Malå, tillsammans var vi 69 personer som åt, dansade och bjöds på vickning. En kalaskokerska hade lagat plommonspäckad fläskkarré med potatisgratäng och glass till efterrätt. Vi bjöd även på cigaretter, rökning var inte farligt 1960. Kalaset kostade oss 965 kronor, vilket i dagens penningvärde är drygt 14000 kronor.

Här står vi nu 63 år senare och tycker att det vore ändå rätt kul att få fira 70 år som gifta. När vi nu hållit ihop så länge, varför inte några år till trots att min färdkamrat har tappat farten. Han vaknade en morgon och kunde knappt gå för smärtor i ena ljumsken. Det blev så småningom läkarbesök. remiss till röntgen och nu hoppas vi bara på ett bra svar.

 

Cleo har kommit hem

Bilderna tagna samma dag

Ikväll kommer släktingar på besök. Äldste sonen, sonhustrun och yngsta barnbarnet Linnea. Vi bjuder våra gäster på denna vackra och ständigt skiftande tavla som är vår utsikt och som vi aldrig tröttnar på. Bilderna är tagna från balkongen.

Sonen med familj fick problem. Kanske måste utesluta resan till Luleå.  Deras katt, ettåriga Cleo smet ut från lägenheten och bara försvann. En liten älskad katt i den stora staden med så mycket trafik. De efterlyste katten i en lokal facebookgrupp och en person med sökhund anmälde sig och ville hjälpa till och lyckades så småningom hitta Cleo. Den lilla rackaren hade gömt sig och kom motvilligt fram när hon lockades med kattgodis. Ägare till djur kan göra vad som helst för sina älsklingar har jag förstått. Har själv aldrig haft något annat än guldfiskar och de kan vara vackra men får aldrig status som familjemedlemmar.

Det är sommarfestival på gång i stan. Känner knappt igen någon av artisterna, men det spelar ingen roll. Det är marknaden, maten, folklivet och vackert väder som lockar. För mer än 10 år sedan var artisterna huvudattraktion. Bland annat var Tom Jones här under festivalen och sjöng Delilah så det ekade över Norra hamn. Då njöt vi tanter.

 

Finaste pojkarna och deras motsatser

Våra gäster från i förrgår, Levi 4 år och Vide 2 år, tycker att det här är den roligaste platsen i gammelfarföräldrarnas hem. Skåputrymmet där lastbilarna och bussarna har sitt garage och duracellkaninerna sover. Men allt känns ändå inte riktigt bra. Lille Vide tar min hand och visar vad han tycker är läskigt hos gammelfolket. Pendeln på väggklockan är obehaglig. Ticke-tackar och låter. Gammelfarmor förstår och stannar pendeln och då blir allt bra. Jag bara smälter inför dessa småherrar och undrar i mitt stilla sinne hur deras liv kommer att bli. Men, det får jag inte veta.

Får man skämta om religionen. Jo, det är absolut tillåtet. Man får skämta med påvar och andra makthavare inom det religiösa området. Plocka ner det pompösa och pekpinneaktiga och ta ner det på jorden. Lite skratt ovan molnen är bara befriande.

Men har man verkligen rätt att håna, förolämpa och bränna religiösa symboler? Det har man, konstigt nog. Men man undrar hur personen tänker, han som står framför en ambassad eller en moské och bränner en bok som är helig för så många människor? Känner han sig stolt över sin provokation eller vill han bli en kändis, en rubrik i kvällstidningen?

Jag är själv inte religiös, men tycker att respekten för troende människor gör att man inte skymfar dem genom att bränna deras kristna symboler. Tänker på min mor som skulle blivit illa berörd om någon bränt bibeln. Man ska inte bränna flaggor heller, det är dumt, plumpt och sårande.

Blå nyanser i Norra hamn.

Tändstickor kan man använda till att tända eld på grillkolen, laga något gott och bli populär istället för att bränna böcker och bli avskydd.

 

Det här kallar jag sommar

Det är tidig morgon när jag lämnar lägenheten för att gå ut och njuta av det fina sommarvädret. Det är vackert runt promenadslingorna på Gültzauudden med vatten på ena sidan och gammal tallskog på den andra. Man mår så bra, tankar själen eller vad det nu kan vara som får människan att känna sig glad och harmonisk.

Här är årets version av den talande tallen, den som jag berättat om vid ett flertal tillfällen. En gång stod jag framför den, tittade kritiskt på den och kläckte ur mig:

"Du är ännu risigare än förra året."

Tallen svarade:

"Detsamma!"

Jo. det är alldeles sant, träd och växter kan tala och det var på den tiden jag hade en alldeles "unik" hörsel.

Vandrar vidare till Hermelinsparken. Här står friherre Hermelin (åtminstone hans huvud) och tittar på solrosor och riddarsporrar som man planterat runt honom. Han har hamnat här utan att egentligen ha anknytning till stan, däremot förstod han tidigt vilka tillgångar i malm och andra naturrikedomar som Norrbotten kunde bjuda Sverige på.

På övre bilden tronar den gamle kung som grundlade staden för 400 år sedan. Han besökte den troligen aldrig. Hade nog inte tid, han skulle ju göra Sverige till en stormakt.

Däremot hade vår nuvarande kung tid att besöka staden i samband med firandet. Han planterade det träd man kan se på den nedre bilden.

Efter en knapp timme är jag hemma igen. Öppnar dörren och hör röster från teven som pratar om Putin. Så galet det känns denna vackra dag. Putin, ondskans verktyg i vår tid, borde vi slippa höra talas om idag och alla andra dagar.

 

En förlorad mobil

Det är en alldeles vanlig fredag och jag och min äkta hälft ska gå till Circle K för att köpa dagens Aftonblad, den med det krångliga korsordet. Precis när jag tagit på mig min jacka, ringer mobilen. Jag svarar och pratar med väninnan samtidigt som jag ska placera kort och nycklar i höger jackficka och mobilen i vänster. Men jag hittar inte mobilen. Den är puts väck. Letar överallt och hojtar till slut till maken:

"Har du sett min mobil?"

Hör en försynt kvinnlig röst i örat som säger:

"Men du pratar ju med mig."

Tablå!

Mobilen finns i min högra hand, vid mitt högra öra, så nära mig den bara kan komma. Kan bara skratta åt mig själv, men undrar samtidigt. Är detta ett tecken på tidig förvirring eller är det bara något som vem som helst kan göra? Lutar naturligtvis åt det senare alternativet, något annat är inte tänkbart. Med den fatala historien från min kammare önskar jag alla som tittar in en:

TREVLIG MIDSOMMAR!

 

Hemligheter och konstig konst

Från utställning på Konstens Hus

Det finns en hel del privata saker som man ogärna berättar om. T ex hur mycket man tjänar, vad man har eller inte har på bankkontot eller vilket politiskt parti man röstar på. Med undantag förstås för alla politiskt aktiva. Vikten är också känslig, däremot inte längden, konstigt nog. 

Tidigare var ålder något man inte heller talade om. I alla fall inte damernas. Så är det tack och lov inte längre. Idag får damer bli ett år äldre varje år och vi kan stolt berätta om hur årsrika vi är.

På Facebook och Instagram visar man sin snyggaste sida. Mitt foto på Facebook är 10 år gammalt och lär inte bytas ut ens när jag fyller 100. Från mitt hem visar jag gärna utsikten och kanske någon välstädad hylla, aldrig sladdhelvetet under datorn eller bilder av rumsbordet som har en tendens att fyllas med allt möjligt, till och med fötter. Märkligt egentligen, men kanske också mänskligt. Man vill så gärna visa det vackra och lyckade, det andra stoppar man under mattan.

Depåmatta

Kulturens Hus däremot tvekar inte för att visa det som är fult. Jag tycker att de har lyckats alldeles utomordentligt den här sommaren. Konsthallen visar Krasch. Bom. Bang. Målade motorhuvar från kraschade bilar är upphängda. "Snyggast" är kanske installationen med gröna blanka bensindunkar som visas på bilden ovan. Men konst ska ge känslor och enligt kvinnan i kassan var det blandade åsikter om utställningen som besökande och Lulebor kan "njuta" av under hela sommaren.