Äldre man kämpar på

Den här bilden är från ett annat århundrade, till och med ett annat årtusende och är tagen i ett annat land, i en annan världsdel långt borta från gossens nuvarande bostadsort.

Bilden är mer än 80 år gammal och den lille skrutten på bilden fyller år idag. Han är numera en äldre/äldre som är en ny beteckning på en riktigt gammal person.

Denne äldre man har haft en jobbig morgon. Han har inte fått födelsedagsfika på säng utan tvingats hämta en mängd färdigpackad mat på ICA-Maxi. Han har fått hjälp med att byta däck på bilen och har gått till stan för att träffa sitt äldsta barnbarn, som fixat honom lite ädel dryck.

Han får inga presenter, men en liten födelsedagsmiddag med fish and chips kan det bli och kanske en skopa glass till efterrätt. Det låter väl festligt.

Därmed avslutar jag detta blogginlägg med ett hjärtligt GRATTIS till 83-åringen.

Otillåtet gammal

"Han levererade sprit till otillåtet unga personer", stod det att läsa i min tidning.

När är man otillåtet ung?

Idag är man otillåtet gammal. Det är vi 70-plussare som står utanför Systemet och ber någon yngre person att köpa ut. Vi får inte ens gå in i butiken enligt rekommendation från Folkhälsomyndigheten.

En rekommendation från en myndighet betyder "du får inte" eller "hör du inte vad jag säger, människa." Det har vi kanske lite svårt att förstå, eftersom de flesta av oss anser att en rekommendation är detsamma som ett tips på ett resmål eller ett förslag på en läsvärd bok.

Vi gamlingar får alltså inte gå in på Systemet, affären eller apoteket. Det har Tegnell m fl sagt och jag lyder. Det betyder att mannen min och jag har blivit absolutister och kommer att så förbli till den dag coronan ger upp. Men då blir det champagne!

Jag kan icke räkna dem alla

Jag kan icke räkna dem alla

de år som jag levt på vår jord 

och ändå så tröttnar jag aldrig

jag älskar vår höga nord.

Jag vill ju se vad som händer

jag vill vara kvar länge än

trots virus som hotar och skrämmer

jag väntar med himmelen.

Jag kan icke räkna dem alla

de gånger jag stått framför dej

och stannat i stilla förundran

sån tur att du valde just mej.

En hålögd och mager kvinna

så motvalls som ingen ann

så tacksam och nöjd att du stannat

min käre och dyrbare man.

Jag kan nästan räkna dem alla

de hårstrån jag ännu har kvar

det hårburr som förr fanns på skulten

har nesligen ramlat av.

Och kvar finns blott tunna små trådar

små duttar i grått och vitt

och Herre min Gud vad jag klagar

så fånigt av mej, Gunnel Britt.

Med lätthet jag räknar er alla

som ser mina veckobrev

där gnälls och tjatas rätt ofta

om allt som i riket gått fel.

Men inläggen tusen och hundra

har fått mången glad kommentar

som roat och inspirerat 

och lockat till kluriga svar.

Goderafton!

Annat var det förr

Omgiven av idoler

Igår gick jag till stan för att posta ett brev till mitt tredje barnbarn som snart fyller 17 år. På brevlådan kunde jag läsa att den tömdes varje morgon kl 09.00. Allt som postades senare på dagen kom iväg först dagen därpå.

Annat var det förr!

Många affärer tar inte längre emot kontanter utan accepterar endast kortbetalning. Nyproducerade sedlar och mynt är inte längre gångbara och det är svårt att förstå varför vi fick nya sedlar när vi ändå inte får använda dem.

Annat var det förr!

Men tänk om ett virus, elakt och hotfullt likt coronan skulle ta kål på alla våra moderna tekniska hjälpmedel, skulle göra det omöjligt att använda våra betalkort och släcka våra skärmar och mobiler.

Vad gör vi då?

Vi kan inte betala vare sig med kort eller pengar. Vi kan inte ens hamstra toapapper, vi är totalt hjälplösa.

Moder Svea: Är vi beredda för katastrofen eller ska vi vänta och hoppas på ett undergörande vaccin?

Ha en härlig onsdag!

Vad gör vi med all vår lediga tid?

Allt är serverat för oss gamlingar. De yngre generationerna servar oss. Här har vi sju tunga kassar med livsmedel levererade hem till vår dörr av glada gossar som gillade att vi hade hiss.

Uteliv?

Men vad ska vi 70-plussare göra med all vår lediga tid?  Vi måste sysselsätta oss med något annars korkar vi igen både fysiskt och psykiskt. Här är mina funderingar:

Färdigställa handarbeten från 70-talet.

Försöka lära sig vissla. Har börjat med "Månstrålar klara glimma."

Plocka fram boken med tyska glosor.

Eller titta i reaböckerna som stått i bokhyllan i åratal och mest samlat damm..

Det jag verkligen gör är att lyssna på ljudböcker. Jag kanske kan slå mitt eget rekord från 2018, där jag lyssnade till 87 böcker. Det är mer än 900 timmar med proppar i öronen.

Läste i dagens NSD att Vitrysslands president hade lösningen på coronaproblemet som inte var ett problem i hans land. Vodka och ångbastu botar allt. Nu blir det rusning till Systemet.

Mor lilla mor

Mor blundar, bror ler, far är allvarsam

För 111 år sedan, den 9 april 1909, föddes min varma, snälla, kloka och humoristiska mor Jenny Viktoria. Hon dog för 34 år sedan och minnet av hennes underfundiga humor och glada humör lever kvar hos oss syskon.

Bilden ovan framkallar minnen och är ganska typisk för en påskhelg hos familjen Hermansson. Mamma i svart klänning med silverbrosch och pappa i kostym och slips. De var troende och påsken var en speciell helg där man hedrade minnet av mannen på korset.

Ynglingen i mitten hade ingen koll på vare sig påskens allvar eller sin egen garderob. Där blandades friskt och vågat med både rutigt och randigt. Tror inte ens att han i vuxen ålder burit en slips.

Idag är det skärtorsdag. Den firar jag och äkta hälften genom att ta en promenad på stan med rejält avstånd till andra människor. Det här är 2020, ett alldeles speciellt år i mänsklighetens historia.

TREVLIG HELG!

Slutkramat

"Det är gott att leva. Flunsan är på tillbakagång och staten ökar min lön med 300 kronor. Kanske vårt 20-tal blir lika glatt som det som var för 100 år sedan, då radion och grammofonen gjorde intåg och livet blev lusteligt att leva för människorna."

Så skrev jag den 14 januari i år. Visserligen hade vi hört talas om ett elakt virus som upptäckts i Kina, men det var ju så långt borta, inte något vi behövde bry oss om.

Men snabbt som tanken flög detta lilla osynliga virus över världen och helt plötsligt sitter äkta hälften och jag i vår lägenhet och tittar på varandras härjade drag. Vi bör inte gå i affärer, vi bör inte träffa släktingar, vi ska hålla oss hemma. Men vi följer rapporteringen och imponeras av Anders Tegnell som jobbar jämt och som proffsigt och utan irritation svarar på frågor som ingen egentligen kan svara på.

2020, ett märkligt år. Året där ett litet virus fick världsekonomin att gå i baklås och mänskligheten att sluta kramas,