Kanske bara flum

Året har 16 månader. Januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, november, november.

(Henrik Nordbrandt)

Elak hosta gör att jag lämnar sovrummet för att min hälft ska få en lugn natt. Vad botar? Förmodligen bara tiden.

I mitt gamla jobb gick jag en kurs där ledaren var dansk. Minns inte kursens syfte, antagligen skulle vi lära oss tänka positivt. Kursledaren hade problem med halsbränna och när anfallen kom satte han sig ner, blundade och tänkte på tjock grädde som sakta vandrar hela vägen ner i svalget. Efteråt var halsbrännan borta. Skulle samma tankar fungera på en sårad hals, undrar jag.

Äkta hälften sitter vid köksbordet och berättar gamla kursminnen. Bland annat om en kurs i gruppdynamik. Deltagarna fick åka till Jämtlandsfjällen när det var som vackrast om hösten. Fick promenera i färgstark natur och på kvällen sitta på golvet, hålla varann i hand och titta på en knotig kvist som någon hade hittat. Mysigt, men samtidigt aningen fånigt.

Vid ett annat tillfälle fick deltagarna berätta ärligt och uppriktigt vad de tyckte om varandra. Förklara för arbetskamraten varför man irriterade sig på honom eller henne. Den typen av kurser upplevdes av många som rena mobbingen, en del tog så illa vid sig att de behövde söka hjälp.

En gång hade kursledarna itutat deltagarna att det finns blott två (2) "måsten" i livet. Man måste dö och man måste välja. Det är du själv som stakar ut din väg i livet genom dina val. Råkar du ut för en bilolycka så var det ditt eget val att åka bil just vid det tillfället. Här känner man protesterna komma. Invaliditet och sjukdomar väljer man inte. En alldeles typisk flumkurs som bara gynnade kursledarna.

Lapponia lämnar norra hamn för i år

Nu sitter jag här och blundar. Föreställer mig tjock grädde vandra ner mot min såriga hals. Men tyvärr, inget händer. För att den tjocka grädden ska fungera måste man också besjälas av en stark tro. Och det är den som i alla sammanhang saknas hos mig.

 

Slutkramat

"Det är gott att leva. Flunsan är på tillbakagång och staten ökar min lön med 300 kronor. Kanske vårt 20-tal blir lika glatt som det som var för 100 år sedan, då radion och grammofonen gjorde intåg och livet blev lusteligt att leva för människorna."

Så skrev jag den 14 januari i år. Visserligen hade vi hört talas om ett elakt virus som upptäckts i Kina, men det var ju så långt borta, inte något vi behövde bry oss om.

Men snabbt som tanken flög detta lilla osynliga virus över världen och helt plötsligt sitter äkta hälften och jag i vår lägenhet och tittar på varandras härjade drag. Vi bör inte gå i affärer, vi bör inte träffa släktingar, vi ska hålla oss hemma. Men vi följer rapporteringen och imponeras av Anders Tegnell som jobbar jämt och som proffsigt och utan irritation svarar på frågor som ingen egentligen kan svara på.

2020, ett märkligt år. Året där ett litet virus fick världsekonomin att gå i baklås och mänskligheten att sluta kramas,

Litet virus

Det här är en gammal gulnad bild från Dagens Nyheter 1963. Någonstans i mitten på den långa kön står jag och väntar på min tur att bli vaccinerad mot smittkoppor. En sjöman hade kommit hem till Sverige och insjuknat i kopporna. Han bodde i Nybohov, det bostadsområde där jag hade min arbetsplats.

27 personer insjuknade, varav 4 avled. Man lyckades spåra de personer som sjömannen varit i kontakt med. Smittkoppor är idag en helt utrotad sjukdom.

Spanska sjukan härjade över hela världen 1918 och dödade miljontals människor. Hos min svärmor Violas familj härjade sjukdomen och lillasyster Eleonora 1 år dog.

Litet virus däckar en hel värld. Facit av coronans härjningar får vi så småningom, men just nu lägger den en lätt sordin över vår vardag. Vi ska ha respekt för viruset, lyssna till "de kloke" och lyda deras råd. En del människor har blivit galna och hamstrar hysteriskt och de allra sämsta exemplaren av människosläktet har redan börjat sälja sina hamstrade toapapper till överpriset. 

Världen är precis lika galen som den alltid varit.