Jag märker hos mig själv att jag har lättare att bli irriterad och ta till "fula ord" än vad jag hade tidigare.
Jag, som fått lära mig av min religiösa mor att svordomar tyder på bristande ordförråd och att han däruppe inte gillar vad han hör och då vet man aldrig var man hamnar.
Gårdagen t ex:
Burken med marmelad gled ur mina händer. Burken gick inte sönder men större delen av innehållet for på golvet och på en matta. En del av det klistriga innehållet hamnade även under en sko och den sköna morgonen fick ägnas åt storstädning och några fula ord blev sagda.
Senare på dagen skulle jag med mobilens hjälp fixa nytt recept på 1177. Det gick till slut men inte utan att ett irriterat "attans" eller något annat lite mindre vackert kom ur min mun.
Irritation kommer oftast av att man inte behärskar det man måste klara av. Jag måste snart köpa ny mobil, min läsplatta har pajat och min skrivare fungerar inte tillsammans med min nya dator. Tur att man har smarta yngre släktingar.
Lite irriterad men utan att svära blir man över rubriker som den här:
"Susanne Reuter bryter upp och lämnar Stockholm för Norrland."
I stället kunde man ha skrivit:
"Susanne Reuter bryter upp och lämnar Svealand för Umeå."Den rubriken säger mycket mer och är definitivt mycket roligare.
9 kommentarer:
Lustigt. Har noterat detsamma hos mig - lite generellt, men ofta precis som du i någon slags frustration över tappad förmåga i att hantera "nutiden".
Hälsar/Barbro D
Vilken bra kommentar. Jag känner verkligen av en förlorad förmåga att hantera nutiden.
Åh, vad jag håller med! Märker dagligen och stundligen att mitt tålamod numera är mycket kortvarigt och att rena bagateller snabbt drar igång irritation och mindre lämpligt språk. Värsta scenariot: En dag när hälsotillståndet är lite jobbigare än vanligt och "IT-samhället" krånglar. Då hoppas jag att även min religiösa moder inte hör mig från sitt moln däruppe någonstans.
Mycket välformulerat av Barbro här ovan – "tappad förmåga att hantera nutiden".
Glömde berömma din fantastiska bild av "Laponia" som speglar sig i Norra Hamnens vatten.
En gång hörde jag en klok äldre bekant säga att svordomar var språkens kryddor. I lagoma mängder gör de uttrycken mustigare, men häller man i för mycket, så blir maten oätligt. Det kanske ligger något i det. ilskan - och framförallt hopplösheten - över att man inte hänger med som förr, kan behöva lite kryddor för att sväljas.
Tack för berömmet av bilden. Tror inte våra mödrar hör oss när vi misshandlar språket. De där molnet tar bort alla ljud från vår grymma värld och småsaker som svärord når knappast över taket.
Din bekant hade rätt. Man kan överdosera svordomar och då tappar de all kraft. Man märker bara de osande ederna och hör ingenting annat.
Men det förstår du väl ... ingen svealänning vet var Umeå ligger. Norrland, däremot är ju det där märkliga området åt norr till, nånstans.
🙃🤔
Äsch då! Tänkte inte på det.
Skicka en kommentar