Var femte vecka går jag till närmaste kiosk och lämnar in ett stående femveckorslotto, som består av fyra rader plus joker. Det kostar mig 170 kronor varje gång och detta har upprepats sedan 1980. Priset har förändrats under tiden, men om jag räknar med samma belopp som idag, så har jag tippat för ca 57.000 kronor under dessa 32 år.
Varför slänger man bort 50.000 kronor? Det är knappast förnuftet som styr när man spelar, det kanske är någon slags spänning man söker i ett ospännande liv. För den som kollar i Wikipedia kan läsa att man har en chans på 6.724.520 rader att få sju rätt. Rätt hopplöst alltså! Det är alltid spelaren som förlorar.
Trots det dystra oddset kommer jag troget att vandra till kiosken med mina fyra rader så länge mina ben bär mig. En spelares hopp dör aldrig. Kanske, kanske är det just fruntimret på fjärde våningen i staden Luleå som kammar hem miljonerna i nästa dragning.
Trevlig Luciakväll!









.jpg)
