fredag 1 april 2011

Det dåliga samvetet

I förrgår ägnade jag mig åt syndabekännelse. I dag fortsätter jag med "dåligt samvete", som lär vara en kvinnlig åkomma. Det som gett mig extra dåligt samvete genom livet är följande:
1981 fick min man en drömresa av sin mor. Hon bjöd honom på en resa till sitt hemland USA för att de skulle få träffa släkt och vänner. Jag fick gärna följa med om jag betalade min resa själv.


Jag bestämde mig för att följa med med man och svärmor till USA. Vi såg Klippiga bergen, Niagara, Toronto, Denver och Detroit och hela tiden i sällskap med mitt dåliga samvete. Vi hade lämnat våra söner som då skulle fylla 17 och 15 år ensamma hemma i huset. Visserligen både med mat och pengar, men ingen vettig förälder lämnar sina tonåringar ensamma i tre hela veckor. Men det gjorde vi!!


Ingen har klandrat mig för att jag reste. Det dåliga samvetet skapade jag på egen hand. Allting gick ju väl härhemma och en trasig gungstol och en sprucken vas var enda beviset på att det någon gång gått vilt till.



De kvarlämnade sönerna är i dag i den gyllene medelåldern och har nog ingen förståelse för moderns dåliga samvete över dessa tre ensamma veckor då de antagligen njöt av friheten från föräldrarna.


Ha det!

7 kommentarer:

Lennart sa...

Vadan detta dystra inlägg om dåligt samvete?
Idag finns väl roligare saker att blogga om,iallafall om man ser det söderifrån.
I NSD säger Bulan att man måste visa mera stake,men då hinner man väl inte spela hockey?

Gunnel sa...

Men jag bloggar ju norrifrån och då är man lite dyster.

Om det är möjligt att spela hockey och samtidigt visa mera stake, vet jag inte, då jag är ett fruntimmer.

Annica sa...

Det sägs att dåligt samvete är ett samvete som gör nytta. Orden är inte mina, jag bara citerar någon tänkare. Som kanske hade dåligt samvete.

Om man/män visar stake... kommer inte polisen då? Det trodde då jag.

Gunnel sa...

Om hockeyspelare visar stake skulle kanske fler kvinnor gå på hockey.

Annica sa...

Där sa (skrev) du nå´t! En mycket god idé om de vill höja publiksiffrorna. Väl värt ett försök.

Anders sa...

1969 var jag på jazzklubb i Umeå tillsammans med en numera känd TV-journalist. Eftersom vi inte hade några pengar att köpa varsin öl för i baren ställde vi oss i den obemannade klädlogen och tog betalt för klädinlämning tills vi hade skrapat ihop tillräckligt med slantar.

Ska jag ha dåligt samvete för detta tilltag?

Syster sa...

Nej, du ska inte skämmas. Så här långt efteråt beundrar man bara din påhittighet.

Vem var den kände TV-journalisten förresten?