fredag 20 augusti 2010

Jag, en pessimist.

Om man känner sig deppig, ska man ställa sig framför spegeln och le, och genast mår man bättre. Detta enligt en del optimistkonsulter och hurtbullegurus. Här är några versrader till optimisternas ära.
-
Skallen är tom, här finns inte ett spån
tomhet och tystnad från hjässan till tån.
Sorglig att skåda, ett levande fån,
ett visset blad bland blommande slån.
-
En dyster figur, en främmande gäst,
som ville bli del utav glädje och fest.
Nu sitter hon ensam, en bortkastad rest,
med ögon som säger att livet är pest.
-
En misslyckad typ, nej inget att ha,
men det kan bli bättre, ja till och med bra.
Se dig i spegeln och sjung tra-la-la,
så ljusnar ju allting. Så enkelt! Hurra!
-
Själv tror jag på sund pessimism. Tror man att det värsta kan hända, blir man så glad och nöjd när det inte gör det.
-
Trevlig helg.

4 kommentarer:

Annica sa...

Bra diktat, poeten! Och helt rätt tänkt - ställer man in sig på det värsta så blir allt annat en bonus. (Och händer det värsta så är man förberedd.) Däremot ska man aldrig ge upp hoppet om "det bästa".

Gillar blomsterbilden! Vilka vackra vita växter! (Ja, ja, blommor då, men jag föll för alliterationen.)

Nattugglan sa...

Denna underliga natt vaknade jag av att luften gick ur madrassen och jag fann mig ligga på det hårda golvet. Ägnade resten av natten åt tidningarna "Allas" OCH "Laga lätt" och att kolla en valbarometer var jag står politiskt.
Jag är till 60 % både sosse och folkpartist,så nu vet jag.

Annica sa...

Det hade varit mycket värre om luften gått ur bloggerskan. Förresten, om du läste "Laga lätt" så hade du väl lätt kunnat fixa den luftfattiga madrassen...

Gunnel sa...

Ha-ha lustigkurre där. "Laga lätt" är mera för den som vill laga mat. Madrassen var trots allt ganska lättlagad och följande natt sov vi lugnt.