Innan väckelsen kom till byn.
Sedan väckelsen kom till byn.
-
Det finns så mycket att skriva om när det gäller vår tid i pingstförsamlingen, så jag fortsätter på gårdagens tema.
-
Någon gång emellanåt kom två unga pastorer från bönehuset och hade någon form av söndagsskola för oss barn till familjer i pingstförsamlingen.
-
Vi var fyra barn i vår by. Lärarinnans dotter, grannens två barn och så jag. (Mina bröder var då ännu i jolleråldern). Vad pastorerna Malte och Sune talade om kommer jag inte ihåg, men jag minns bönen.
-
Vid ett tillfälle kom pastorerna på att vi barn skulle stå på knä vid varsin stol och var och en av oss skulle be till Gud, medan de andra lyssnade.
-
Jag våndades och jag led. Vad skulle denna hycklande ointresserade flicka säga. När det till sist blev min tur kläckte jag ur mig i en enda utandning: "Käre gode Gud fräls mormor, Amen", varpå Sune och Malte fyllde på i bön för min mormor.
Kära mormor i din himmel! Du var den nödlösning jag tog till när jag inte visste vad jag skulle be om. Du var långt mer andlig än ditt barnbarn och alla pastorer tillsammans. Men du var en kvinna med humor och jag är helt övertygad om att du skulle ha haft himmelskt roligt åt ditt generade barnbarns tvångsbön. -
Slut!
4 kommentarer:
Malte och Sune minns jag därför att det påpekades att vi hade namnsdagar i rad, Malte 28:e, Sune 29:e och Anders 30:e November. Att de var pastorer minns jag däremot inte. Hjälp i slåttern skulle jag ha gissat på om någon frågat nu för tiden.
Vi hade "evangelitser"i vår by.Dom bodde i en lägenhet i bönhuset och var unga flickor.Jag minns också dessa stormöten,med tal i tungor och lååånga predikningar.Vi barn var mest intresserade av jättesmörgåsarna och drickan man fick utomhus sen.Precis som Du.Min Mormor var den i familjen,som var"den fromma".
Flanellografen--hade ni en sån på era barnsammankomster också?
Det var ju gulligt att du tänkte på mormor i denna stund av allvar och bryderi.
Anders: Malte och Sune var inga bondpojkar utan blivande unga pastorer på sin första tjänst i obygden.
Yvonne: Pastorerna kom med sina biblar, inga flanellografer.
Annica: Föräldrarna var ju redan frälsta, återstod mormor och jag själv förstås.
Skicka en kommentar