måndag 19 april 2010

Och alla dessa bilar


Vår första bil, en gammal Volvo Duett av 1957 års modell, köpte vi för 3000 kronor. Den förde oss från Stockholm till Norra Sunderbyn och det var ungefär vad den klarade av.
-
Efteråt följde Saabarna av olika modeller. De fick smeknamn efter namnet i almanackan den dag de köptes. De fick heta Zackarias, Nikodemus och Engelbrekt och blev lite mer personliga på det sättet.
-
Fem Saabar senare bytte vi bilmärke. Mazdan Max köpte vi av min väninna, som sålde sin välhållna 1500 mil sprungna, metallackade älskling.
-
Mazda nr fyra, kallad Hampus, är bil nummer tio i vår familj och förmodligen inte den sista.
-
Brodern är på gång att köpa ny bil. Det blir hans 15:e och det var anledningen till att jag började räkna på våra bilar genom åren.
-
Det stod i dagens tidning att man frågat 3000 personer vad de gav sig själva för betyg som bilförare. Nästan alla tyckte att deras körning var värd en fyra eller femma på en femgradig skala. Däremot tyckte man att andra trafikanter var urusla.
-
Precis så är det. Här kommer jag, och jag är så duktig bakom ratten och allt skulle vara perfekt om det inte vore för de där klantskallarna, som kommer bakom och från höger och vänster och irriterar mig till vansinne.
-
Tack för idag!

4 kommentarer:

Annica sa...

Max, den vackert blåmetallic-lackade, är fortfarande saknad. Jag undrar om "han" rullar än eller är i bilhimlen? Han skulle ju vara ganska gammal vid det här laget.

När jag tog körkort vid nyss fyllda 18, så fick jag ett gott råd av min äldste bror. Hans tips till lillasyster lydde: "Betrakta alla andra som idioter i trafiken så klarar du dig."
Men i sanningens namn så bär man sig ju själv idiotiskt åt. Vid något enstaka tillfälle...

Lennart sa...

Jag har ju varit i Luleå i helgen och kört med släpvagn. I stan gäller det att ha ögon överallt för alla vet bäst och kör som 17.
I staaan är det lugnare med alla karuseller som samtliga ändar i Skråmträsk.
Tacka vet jag Malå. Om dom inte känner igen den som ska svänga så stannar dom mitt i korsningen och kollar in utbölingen. Sedan chauffören diskuterat med frun om hon vet vem främlingen är så rullar dom sakta ur korsningen. Man får inte ha bråttom på landet.

Annica sa...

Lennart, tack för dagens goda skratt! Jag ser scenerna framför mig.

Peter sa...

Vi räknade och kom fram till en historia av åtta bilar hittills.