I dag har vi ätit tårta och tagit adjö av Margareta. Vi, i det här fallet, är Margaretas grannfruar och vi har samtliga bott härute sedan årsskiftet 1972.
Margareta är den första av oss som lämnar Hertsön och Järvstigen. Hon blev ensam för 3 år sedan och tycker att det blir skönt att lämna husbekymmer och snöskottning.
Vi har levt större delen av våra liv härute. Vi har firat varann vid stora högtidsdagar men för övrigt mest pratat över staketet på sommaren. Vi har alla känt den trygghet det är att ha samma människor runt omkring sig.
När vi träffas pratar vi mest om barn och barnbarn. Tillsammans har vi förökat världen med 8 pojkar och 1 flicka. De i sin tur har gett oss barnbarn (4 flickor och 5 pojkar). Vi är alldeles omättligt stolta över alla dessa våra efterkommande.
Bro Lennart ringde i dag och var lite rädd för att kommentera vad jag skriver, eftersom han trodde att jag kunde bli putt. Nej Lennart, du den snällaste bland de snälla, du får skriva precis vad du vill t om hockeykommentarer.
Yvonne (fd postis, precis som jag) ska komma i morgon och hjälpa mig med att snygga upp min blogg. Det behövs!
3 kommentarer:
F d postisar kan man lita på, det är helt säkert. Ju postigare postisar, ju bättre. Fråga mig!
Ja visst är det så. Så här har du sagt om din tid i Posens Diligenstrafik. Jag citerar:
En fin tid, av vilken jag främst erinrar mig kafferasterna.
Eftersom jag jobbade på 8 olika befattningar på 9 olika stationeringsorter inom posten (även utanför Diligenstrafiken) ska min erfarenhet av kafferaster absolut inte underskattas.
Skicka en kommentar